Han har skapat ett eget litterärt språk, men säger själv att han inte är bättre än någon annan. Den här senvintern tillbringar han tillsammans med sin hustru Margareta i sommarhuset i Kivik.

– Nu sitter vi på skolbänken och ska få en examen i tålamod.

Björn Ranelid berättar om sin starka optimism trots pandemin, om hur människor tycks bli mer ömsinta i svåra tider, om att det pågår ett ”andligt krig” och vad han tycker om naturvetenskapen.

Han minns hur en granne, Edvin, i bostadsområdet Ellstorp i Malmö, bjöd den unge Björn på ett franskbröd. Hur Edvin liksom speglade sig i smörknivens stål, och där i smörklicken finns hela Björn Ranelids barndom.