Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Prova Kvartal Total i en månad helt gratis!
Prova Kvartal Total i en månad helt gratis!
Kultur

Från litteraturens arbetarhjältar till troll

Foto: Mostphotos
Av Johan Lundberg | 23 november 2017
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Profil I korthet Lästid 19 min Skärmläsarvänlig
I korthet
  • Det finns betydande skillnader mellan hur man inom 68-vänstern förhöll sig till röster ur folkdjupet, och hur man i dag betraktar människor som inte kommer till tals i medierna.
  • Hos Olof Palme, liksom hos författare som Göran Palm och Sara Lidman, visades respekt och intresse för vad människor från arbetarklassen hade att säga. Det var ett självändamål att lyssna på folk som inte var vana att bli lyssnade på.
  • I dag är det i medie- och journalistkretsar inte ovanligt att man demonstrativt tar avstånd från ”vanliga läsare”. Kritiker, vilkas namn inte känns igen från medier, avfärdas som ”troll”. Ett av ”trollets” kännetecken anses vara skepsis mot mediers verklighetsbeskrivningar. Det kan jämföras med 1970-talets vänster, där man menade att mediernas rapportering borde mötas med misstro.
  • I dokumentärt inriktade böcker av Sara Lidman, Göran Palm och Maja Ekelöf kommer vi nära de lågavlönades personligheter på sätt som slår hål på fördomar – just den sorts fördomar som fem decennier senare tenderar att cementeras genom att läsare hånas för brister i utbildning och språkbehandling.
1968-rörelsens framträdande intellektuella strävade efter att ge röst åt vanliga människor. Flera av den tidens klassiska verk byggde på en vilja att låta människor ur arbetarklassen komma till tals, utan att deras utsagor eller åsikter skulle redigeras eller förskönas. Denna ambition står i stark kontrast till dagens försök att tämja de krafter som anses hota i folkdjupet, konstaterar Johan Lundberg.

”Tycker du Sverige är ett klassamhälle”. Året är 1967 och Lena Nyman ställer en och samma fråga till folk på tunnelbanan, till människor som arbetar i restaurangkök och på fabrik. Så inleds Vilgot Sjömans film Jag är nyfiken. En film i gult. Den fortsätter med intervjuer med män som arbetar på LO:s huvudkontor i Stockholm. Sedan följer ett samtal mellan Sjöman själv och Olof Palme, då kommunikationsminister, varefter kommer en utfrågning av Martin Luther King.

Läs mer Visa mindre