Det framgår av en ny forskningsstudie som är publicerad i Journal of developmental and life-course criminology. Analysen bygger på över 680 000 finska medborgare som följts under nästan 20 år. Forskarna har undersökt i vilken grad de varit misstänkta för olika typer av brott – då fångar man ett större urval och kan förfina analysen – och om de varit gifta, sammanboende eller ensamboende.
Det finurliga i studien är att man både undersökt gruppen som helhet och enskilda individers livsföring under en längre period. Resultaten är tydliga: Bland dem som är sammanboende eller gifta är risken 40–65 procent lägre att bli misstänkt för brott jämfört med dem som lever ensamma. Och när man jämförde enskilda individer över tid så var risken 25–50 procent lägre att de misstänktes för brott när de var sammanboende eller gifta jämfört med när de var ensamstående.
De individuella jämförelserna visar även att första året som ensamboende var förknippat med betydligt högre risker att bli misstänkt för brott jämfört med efter några år i singelhushåll.
Mönstret gäller även kvinnor
I studien jämförs även män och kvinnor. Männen är, som förväntat, långt oftare misstänkta för brott än kvinnorna. Ungefär 80 procent av alla brottsmisstänkta brukar vara män, så även i denna studie. Men även för kvinnorna var mönstret tydligt; de som levde i ensamhushåll var oftare brottsmisstänkta.
Resultaten visar även att den som bor ihop med en person med kriminell bakgrund löper högre risk att bli misstänkt för brott – effekten är kraftig; det handlar om en tio gånger högre risk. I analysen har forskarna även kontrollerat bland annat inkomster, ålder och föräldraskap, som är faktorer som skulle kunna påverka livsstilen.
Studien visar alltså att en lång och stabil relation verkar ha ett starkt samband med att inte hamna i klammeri med rättvisan.
Jaakko Airaksinen är huvudförfattare till studien och verksam som forskare vid Helsingfors universitet. Han framhåller, när jag mailar och frågar honom, att den effekt de fångat upp troligen handlar om informell social kontroll, och att sammanboendet ger rutiner som skapar stabilitet i livet.
Är resultaten generaliserbara?
– För västerländska samhällen är svaret sannolikt ja. Men för kulturer där äktenskap och sammanboende kan ha en annan innebörd är det inte lika säkert, menar Jaakko Airaksinen.
Studien visar alltså att en lång och stabil relation verkar ha ett starkt samband med att inte hamna i klammeri med rättvisan. Forskarna fann inga större skillnader mellan gifta par och sammanboende par – det verkar vara relationen eller sammanboendet som har en dämpande inverkan på brottslighet.
Eftersom vi sedan tidigare vet att resurssvaga män (låginkomsttagare och lågutbildade) ofta blir ratade av kvinnor så finns här en tydlig lärdom att dra om man vill undvika att hamna i kriminalitet: slarva inte med skolarbetet. Då ökar chansen att få ett bra och välbetalt jobb. Då får man sannolikt även en partner – och minskad risk att hamna i polisregistret. Kanske självklart, men nu även vetenskapligt belagt.