Totalförsvaret monterades ned efter det kalla krigets slut. Och det gick undan. För 20 år sedan hade Sverige över 50 fältsjukhus som skulle kunna användas vid en kris – idag har vi två, som dessutom har mindre kapacitet än de som skrotades, skriver Kvartals Henrik Höjer.

I dessa dagar har försvaret satt upp fältsjukhus (”sjukhuskompani” är den korrekta termen idag) i Älvsjö i Stockholm (som rymmer 30 intensivvårdsplatser samt dubbelt så många sjuksängar) och i Göteborg (som rymmer 20 intensivvårdsplatser samt drygt dubbelt så många sjuksängar). De bemannas av en kombination av civil personal och militär sjukvårdspersonal.

Men för inte så länge sedan hade man kunnat göra betydligt mer vid en kris. Sverige hade omkring 50 fältsjukhus år 2000. Av dem tillhörde cirka 35 armén och resten marinen. Ett dåtida fältsjukhus hade dessutom långt större kapacitet än dagens sjukhuskompani. Det berättar Magnus Blimark, som är stabsläkare på Försvarsmedicincentrum i Göteborg och forskare på Sahlgrenska Akademin.

Försvarsmakten hade vid en mobilisering av dessa fältsjukhus en kapacitet på runt 1 000 operationer per dygn.

Vart och ett av de gamla fältsjukhusen hade bland annat omkring 200 vårdplatser och en personal på runt 400 personer. Försvarsmakten hade vid en mobilisering av dessa fältsjukhus en kapacitet på runt 1 000 operationer per dygn. Men vid den snabba omvandlingen från invasionsförsvar till insatsförsvar försvann merparten av denna förmåga. Man motiverade allt detta med den minskade krigsrisken. Detta framgår av en uppsats som Magnus Blimark skrivit, och som framlades för sex år sedan vid Försvarshögskolan.1 

I den kan man även läsa att ”år 2014 är den militära kirurgiska omhändertagandeförmågan reducerad till ca 1% av tidigare kapacitet”.

Nedläggningen gick fort

Under arbetet med uppsatsen 2014 var Magnus Blimark i kontakt med ett stort antal personer inom allt från akutsjukvård till berörda myndigheter: ”Mitt intryck är att de flesta är medvetna om att beredskapsläget inte är bra, men få har en helhetssyn”, skrev han då.

Man sparade ingenting. Inga manualer, ingen personal, ingen kompetens.

Idag säger han att nedläggning av alla dessa fältsjukhus gick alldeles för fort, och det var ett ”olyckligt beslut att man inte sparade ett enda – då blev det desto svårare att återskapa förmågan”. Dessa fältsjukhus skrotades strax efter år 2000 och utrustningen skänktes bort till Baltikum och flera afrikanska länder. Man sparade ingenting. Inga manualer, ingen personal, ingen kompetens.

All kunskap gick därmed förlorad.

Denna avveckling skedde när Göran Persson var statsminister. Den gick så snabbt att politikerna knappt hängde med i sina beslut. Under Nato:s toppmöte i Prag hösten 2002 lovade Göran Persson att Sverige skulle bidra med ett fältsjukhus, liksom Sverige hade gjort under Gulfkriget drygt tio år tidigare. Men dåvarande ÖB, Johan Hederstedt, fick då snabbt informera sin statsminister att Sverige inte hade den förmågan.

Personligen har jag en viss erfarenhet i frågan, eftersom jag gjorde min värnplikt (under förra seklet) som befälselev vid Marinens sjukvårdsskola i Göteborg, och jag var krigsplacerad på ett marint sjukhusförband – som hade en förvånande stor kapacitet: vi kunde sterilisera sjukvårdsmaterial på plats, läkare kunde operera, vi kunde vårda och hantera svårt skadade och sjuka i en mobil enhet som kunde flyttas dit behoven var som störst.

Och vi vet att militär kapacitet kan ha många civila användningsområden.

Många länder aktiverar nu militär personal för att delta i kampen mot coronaviruset och dess följder. Och vi vet att militär kapacitet kan ha många civila användningsområden. I december 1998 satt undertecknad fast i Gävle, insnöad i århundradets snöstorm, och såg med egna ögon hur Dalregementets bandvagnar anlände och undsatte staden.

Magnus Blimark är övertygad om att dessa fältsjukhus kunna göra nytta på liknande sätt idag. ”Det är troligen inte aktuellt att återskapa alla dessa fältsjukhus, men det är ytterst en fråga för försvarsdepartementet”, säger han.

Noter

1) Magnus Blimark: ”Reduktionen av svensk kirurgisk operationskapacitet vid höjd beredskap”, självständigt arbete (15hp) vid Försvarshögskolan 2014