Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Kultur

Helena Granström: Ett barn behöver sin mor

Albert Anker:  Stickendes Mädchen, Kleinkind in der Wiege hütend , 1885
Av Helena Granström | 11 maj 2018
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Profil I korthet Lästid 15 minSkärmläsarvänlig
I korthet
  • I dag kräver samhället inte mer än ett år av aktivt föräldraskap innan förskola och skola kan ta vid. Jämlikhetssträvan har gjort att föräldraledighet delas lika och att många mödrar snabbt är tillbaka på arbetsmarknaden för att inte halka efter karriärmässigt.
  • Den kvinna som under flera år vill ägna sig åt sina barn framstår därför som en provokation, trots att en rad faktorer stöder ett sådant beslut. Den ammande modern blir för det lilla barnet den primära anknytningspersonen, och förmågan till anknytning till flera vuxna är kraftfullt beroende av ålder.
  • Lyhördhet för barnets mognadsprocesser och behov är dock ovidkommande för det jämställda livsprojektet. I dag har vi övertygat oss om att det inte kan föreligga någon konflikt mellan dem.
  • I stället har föräldraskapet blivit en plats där den moderna människan bevisar sitt oberoende av biologiska begränsningar. Det leder till att nyblivna mödrar upplever att barnet stjäl deras egentid, saboterar karriären eller förstör deras kärleksrelation. 
  • Att prioritera omhändertagande och omsorg om en annan människa framför självförverkligande blir i den kontexten radikalt. I själva verket borde det vara självklart att självförsakelse, empati och känslomässig lyhördhet är de enda hållbara allmänmänskliga idealen.
  • Det traditionella kvinnoidealet kunde lika gärna kallas ett ideal för moderskap. Historiskt sett har den goda kvinna som milt och tålmodigt givit omsorg och tillfredsställt andras behov i det närmaste varit synonym med den goda mor som gjort detsamma.
Om kvinnorollen förr definierades av funktionen som barnaföderska, definieras samtidens kvinnoroll snarare av motsatsen. Att låta tillvaron och karriären fortsätta på samma sätt som innan man bildade familj har både blivit ett tecken på självständighet och ett jämlikhetspolitiskt mål. Men är det verkligen lika bra för ett litet barn att tas omhand av vilken vuxen som helst? Frågan om vad ett gott föräldraskap är måste utgå från barnens behov, inte från föräldrarnas, menar Helena Granström.

I sin moderna tappning har idealkvinnan åtminstone formellt frigjorts från rollen som barnaföderska, i sådan grad att man till och med skulle kunna säga att hon hämtar sin näring från att negera denna roll. Icke desto mindre tycks moderskapet förbli den arena där föreställningar om kvinnlighet finner sitt starkaste uttryck. Samtidens goda kvinna ägnar sig även hon sin åt sin familj, men inte enbart, eller ens huvudsakligen. Det fullständigt hängivna moderskapet syns inför samtidens blick vara en brist: en modern kvinna kan föda barn – även om denna praktik vid närmare granskning framstår som akut otidsenlig – men låter sig inte

Läs mer Visa mindre