Smart digitalisering skapar inte ökade klyftor

ecklingen kommer att fortsätta på samma sätt, ser det onekligen mörkt ut för jämlikheten. Det finns dock all anledning att vara skeptisk till denna förklaringsmodell, vilket vi snart återkommer till.

Sedan den industriella revolutionen har maskiner tagit över allt fler arbetsuppgifter som människor tidigare utförde. Det har dock inte inneburit att jobben blivit färre – tvärtom har arbetskraftsdeltagandet ökat. De flesta arbetsuppgifter kräver att både kapital, humankapital, muskelkraft och andra mänskliga förmågor används. Om digitaliseringen förbättrar effektiviteten för någon av dessa produktionsfaktorer kan också de andra få ett högre ekonomiskt värde, snarare än att bli irrelevanta.⁵ Det gör att spådomar av typen ”jobben kommer att ta slut” ter sig mindre trovärdiga.

Digitaliseringens ojämlika särdrag

Med detta sagt har digitalisering vissa särdrag, jämfört med tidigare teknikutveckling. Ett är att digitalisering till stor del handlar om nätverkseffekter. Med nätverkseffekter ökar värdet av en tjänst ju fler som använder den. Ett typexempel är telefonen, eller plattformar för sociala medier. I den nätverksbaserade ekonomin kan små skillnader i kvalitet och små försprång in på en marknad leda till mycket stora konkurrensfördelar. Det riskerar att leda till låg konkurrens och företag som har mer eller mindre monopol på sin marknad. Google och Facebook är typexempel.

Den digitaliserade ekonomin bygger också i hög grad på information. Informationsbaserade varor och tjänster kostar att utveckla, men när de väl existerar är produktionen av ytterligare versioner nästan gratis. Det dyra är att utveckla ett operativsystem, inte att göra det tillgängligt för ytterligare en användare. Det gör att marknadssektorer där information spelar stor roll lätt blir till monopol. Den som är först med att utveckla en framgångsrik produkt vinner hela marknaden. Det leder till goda möjligheter för ägarna att sätta högre priser. Precis som vad gäller nätverkseffekter kan detta bidra till ökade inkomstskillnader.

Denna skissartade beskrivning verkar ha en del gemensamt med vad som faktiskt hänt i den amerikanska ekonomin. I USA har inkomstojämlikheten ökat parallellt med att konkurrensen i näringslivet har försämrats. Den nya tidens framgångsföretag skapar stora ekonomiska värden, men anställer få personer och behöver inte särskilt mycket fysiskt kapital. De är vanliga inom exempelvis den högteknologiska sektorn, sport- och musikindustrin samt management- och finansbranschen.⁶ Det kan noteras att flera av de nya svenska miljardärerna har skapat sina förmögenheter i just den här typen av bolag (exempelvis Spotify, Mojang, Skype och Klarna). I dessa sektorer kan några få personer dela på astronomiskt stora värden, samtidigt som sysselsättning och samhällsekonomi i allmänhet knappt påverkas. Det är ett recept för ökade klyftor.

Makt slår teknik

Samtidigt pekar forskning på att i amerikanska branscher där marknadskoncentrationen ökat mest, har löneandelen minskat mest, vilket skapar ökade inkomstskillnader.⁷ Det är logiskt i ett land där den fackliga organiseringen är svag och arbetstagarnas förhandlingsmakt därmed låg. Utan en stark facklig motpart får företag i monopolställning möjlighet att sätta nästan vilka löner de vill, eftersom arbetstagarna har få alternativa arbetsgivare att söka sig till. Just detta är förmodligen en viktigare förklaring till den ökade ojämlikheten i USA, snarare än digitaliseringen i sig.

Därför bör tesen om att teknologiutvecklingen i sig gynnar högutbildade ifrågasättas som generell förklaring till de växande inkomstskillnaderna. Ojämlikhet handlar fortfarande mer om makt än om teknik.

Det finns ytterligare en viktig aspekt som gör att digitaliseringens till synes obönhörliga koppling till ojämlikhet kan ifrågasättas: den svenska utvecklingen ser annorlunda ut. Vi är enligt EU-kommissionen näst bäst i EU på digitalisering, vilket bedöms ha varit gynnsamt för såväl den svenska tillverkningsindustrins produktivitet som för dess jobbskapande förmåga.⁸ Men till skillnad från USA verkar marknadskoncentrationen inte ha ökat,⁹ och reallönerna har därtill stadigt vuxit över tid.

Hårdare konkurrens och bättre skola

Att ojämlikheten ökat även i Sverige beror inte i första hand på större löneskillnader, utan mer på att kapitalinkomsterna dragit iväg, samtidigt som de offentliga transfereringarna släpat efter. Det visar att det åtminstone inte hittills funnits några automatiska mekanismer som gör att digitalisering måste pressa lönerna och öka klyftorna.

Det betyder inte att det saknas utmaningar. Strukturomvandlingen kommer att fortsätta och rymmer tveklöst risker för ökad ojämlikhet. Utfallet är dock inte givet på förhand, utan beror på vilka val som görs politiskt.

Om man utgår från vad som kännetecknat digitaliseringen hittills framstår det som särskilt viktigt att slå vakt om en lagstiftning som garanterar hög konkurrens, ger starkare ställning till dem som skapar data samt om välfungerande utbildnings- och omställningssystem, inklusive ekonomisk trygghet för dem vars jobb försvinner.

Digitaliseringens nätverkseffekter och informationsbaserade tjänster pekar mot ökade monopolinslag i ekonomin. Det innebär risker för såväl ineffektivitet som ökad ojämlikhet, och måste motverkas med en kontinuerligt uppdaterad konkurrenslagstiftning. Eftersom många av den nätverksbaserade ekonomins mest framgångsrika företag bygger sin makt på användandet av data, är ett sätt att minska deras monopolliknande ställning att ge större makt över denna data till de som skapar den.

Det är en skev affärsmodell att plattformsföretag genererar i princip hela sina vinst på att använda data som antingen deras ”konsumenter” eller deras ”anställda” skapar. Facebook får sina annonsintäkter genom att sälja den information som användarna skapar genom att använda plattformen. Uber genererar i hög grad sina intäkter genom de data som chaufförerna skapar. Uber är även ett exempel på hur plattformsekonomin erbjuder möjligheter att kringgå lagar och regler om exempelvis arbetsgivaransvar. En del av de nya entreprenörernas framgångar beror alltså inte nödvändigtvis på att de skapat en ny innovativ tjänst, utan på att de hittat sätt att försämra villkoren för arbetstagarna. Både av effektivitets- och jämlikhetsskäl måste detta rättas till, genom en moderniserad lagstiftning som garanterar lika villkor för alla arbetsgivare.

Regler som tvingar olika former av plattformar att kunna interagera med varandra är ett annat sätt att minimera inlåsningseffekter, liksom att säkerställa att konsumenter ska kunna välja att fler aktörer får tillgång till den data de genererat. Det minskar de stora internetjättarnas marknadsmakt.¹⁰

Trygga människor accepterar förändring

Automatiseringen har medfört att utbildning har blivit relativt sett viktigare. Strukturomvandling innebär därtill rent allmänt att människor kan behöva ställa om flera gånger under ett arbetsliv. Sammantaget skärper detta behovet av en hög kvalitet i utbildningen på alla nivåer, samt av fungerande system för omställning. Konkret handlar det om att den svenska skolan måste bli bättre, att arbetslöshetsförsäkringen måste omfatta fler och ge högre ersättning samt att det finns möjligheter till kontinuerlig kompetensutveckling under arbetslivets gång. Det är också centralt att den över tid nedbantade arbetsmarknadsutbildningen får större resurser. Den som är arbetslös har i dag sämre möjlighet än tidigare att få tillgång till insatser som stärker kompetensen. Särskilt den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen har skurits ner, vilket är problematiskt när det råder arbetskraftsbrist i vissa sektorer samtidigt som de arbetslösa saknar rätt kunskaper.

Allt detta är faktorer som tidigare underlättat strukturomvandling i Sverige. Människor har accepterat förändring eftersom de känt sig säkra på att de kommer vidare när deras gamla jobb försvinner. Modellen är dock urholkad på flera punkter, vilket utgör ett hot mot framtida tillväxt och en risk för att digitaliseringens möjligheter inte kommer att tillvaratas.

Det är samtidigt tydligt vad som inte bör göras. OECD:s generalsekreterare Ángel Gurría talade vid ett tillfälle uppskattande om den låga andelen lågkvalificerade jobb i Sverige: ni är förberedda inför strukturomvandlingen, dessa jobb är de mest sårbara, var ungefär hans budskap.

Ändå hörs i den politiska debatten återkommande krav på en större låglönesektor. Det är ett faktum att arbetslöshet allt mer har kommit att handla om utbildningsnivå, men svaret på denna utmaning måste vara detsamma som byggde svensk tillväxt under efterkrigstiden: att rusta människors kompetenser, snarare än att acceptera låg produktivitet i ekonomin. Att satsa stort på att pressa fram lågproduktiva jobb, som om några år ändå ersätts av maskiner, skulle vara en politisk felinvestering av gigantiska mått.