Jag har varit på Folk och Försvars rikskonferens varje år sedan 2017, och ofta känner man igen sig rätt väl från år till år; samma politiker brukar befästa sina väl kända positioner. Men 2023 är det mesta annorlunda. För det första har Sverige en ny regering. De gamla huvudpersonerna Magdalena Andersson och Peter Hultqvist får finna sig i att spela biroller, medan betydligt mer av strålkastarljuset riktas mot Ulf Kristersson och hans regering. För det andra rasar ett blodigt och brutalt krig i vår direkta närhet. Och för det tredje finns en högst påtaglig närvaro av en ytterligare, ännu märkvärdigare nivå i det försvars- och säkerhetspolitiska universum som allt här utspelar sig i. En närvaro som skapar känslan att även den sittande statsministern spelar andra fiolen i relation till den organisation som vi nu så hett eftertraktar ett medlemskap i.
Solen som allt snurrar kring
Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg var nämligen den odiskutabla stjärnan under rikskonferensens första dag. Det märktes på många sätt: i de andaktsfulla blickarna han fick överallt där han rörde sig, i de hovsamma frågorna. Och i att han inte, som de andra politikerna, hade tid att säga några inledande ord till den samlade pressen utan direkt öppnade för frågor. Han svarade på fyra – sedan var pressträffen över.
Varje medborgare som intresserar sig för politik ska ta Sveriges snabba väg från “aldrig” till “genast” i Natofrågan som en nyttig lektion. Det finns nämligen ytterst få saker som är så heliga att politiker inte kan ändra sig snabbt – 180 grader om så behövs. Vi minns alla den korta tid under året 2015 som förflöt för dåvarande statsministern Stefan Löfven mellan dessa olika positioner: “Det finns ingen gräns för hur många asylsökande Sverige kan ta mot” (29 april), “mitt Europa bygger inte murar” (6 september), “vi ska ha ett flyktingmottagande på EU:s miniminivå” (24 november).
I Natofrågan gick det lika snabbt. Under Socialdemokraternas partikongress i slutet av 2021 sa dåvarande försvarsministern Peter Hultqvist: ”Det blir inga ansökningar om nåt medlemskap så länge vi har en socialdemokratisk regering. Jag kommer definitivt aldrig, så länge jag är försvarsminister, att medverka i en sådan process. Det kan jag garantera alla.” (6 november 2021) till “då blir det ju effekten att vi blir starkare tillsammans. Det här är ju någonting som kan ske om vi går med i Nato.” (10 maj 2022)
Argumenten alla helst vill glömma
Som bekant var det under Hultqvists vakt som Natoansökan lämnades in. Och denna nya verklighet är högst påtaglig här i Sälen, där hela det försvars- och säkerhetspolitiska komplexet är samlat. Argument mot Nato, som tidigare ansetts relevanta och starka, viftas bort utan darr på manschetten. När Peter Hultqvist på pressträffen får frågan om Nato skulle kunna kräva att få placera kärnvapen här i Sverige under krigstid skakar både han och Magdalena Andersson på huvudet. Det är ett antal länder som har kärnvapen, svarar Peter Hultqvist och utvecklar.
– Det har överhuvudtaget inte förts några diskussioner, varken historiskt eller i förhållande till Sverige, att vi skulle ha någon press på oss att ha kärnvapen här. Vill man attackera ett land med kärnvapen kan man lika gärna göra det från en ubåt eller flyg, konkluderar den tidigare försvarsministern.
Ja, i denna nya verklighet tar det inte längre tid än så att avfärda ett av de starkaste argumenten mot ett svenskt Natomedlemskap. Och lika irrelevanta framstår plötsligt även de andra gamla kända motargumenten: “Sverige ska verka för avspänning mellan stormakterna genom att vara en buffert mellan Nato och Ryssland” eller “alliansfriheten gör oss säkrare genom att minska risken för att vi dras in ett krig” eller “det vore riskfyllt att ansöka om medlemskap i en tid av ökad säkerhetspolitisk spänning, eftersom det kan provocera Ryssland”.
”Sverige säkrare nu”
Tillbaka till pressträffen med söndagens stora stjärna, Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg, som svarar avspänt och ledigt på de få frågor han har tid för. Under den sju minuter korta pressträffen uppmanar han Sverige att ha tålamod. Redan nu är processen rekordsnabb jämfört med hur lång tid det brukar ta för ett nytt land att gå med. Och Stoltenberg inskärper dessutom att Sverige är säkrare i detta säkerhetspolitiska ingenmansland än under den militära alliansfrihetens dagar.
– Sverige är ju mycket tryggare nu än innan ni ansökte. Det är otänkbart att Sverige skulle utsättas för några hot utan att Nato reagerar, säger han.
Den som använder sin fantasi kan se den stå där på scenen under alla samtal som förs under dessa tre dagar: den vita kistan, draperad med en blågul fana, där över 200 år av alliansfrihet ligger begravd. En efter en går talarna förbi och lägger en verbal ros på den.
Vila i frid! Den nya tiden är här.
Jörgen Huitfeldt är chefredaktör på Kvartal.
