En glimt av mänsklighetens framtid

Min fru och jag har två barn. Och min mamma och pappa fick två barn. Men mina föräldrar växte upp i syskonskaror på fem respektive fyra syskon. Och min mamma levde längre än min mormor och min pappa levde längre än min farfar – och statistiskt sett kommer jag sannolikt bli äldre än vad mina föräldrar blev. Detta är min enkla familjehistoria, och jag gissar att de flesta kan berätta liknande saker – men bakom dessa synbart alldagliga uppgifter ryms en världshistorisk förändring som är lika omvälvande som underrapporterad.

Kort liv med många barn

Det är välkänt att mänsklighetens normaltillstånd under tiotusentals år var ett kort, fattigt liv med många barn. Statistiskt sett runt sex barn per kvinna och med medellivslängd på drygt 30 år (det ska dock påpekas att den höga spädbarnsdödligheten drog ned medelåldern). Så har livet tett sig för den absoluta merparten av våra förfäder.

Men just när ett samhälle går från fattigt till rikt så ökar befolkningen…

Men sedan ett par generationer tillbaka har detta kastats om – det normala blir för fler och fler människor ett långt och rikt liv med få barn. Detta innebär även att befolkningen ökar just mitt i detta skeende – det brukar kallas den demografiska transitionen.

Den innebär, något förenklat, att såväl rika som fattiga länder i regel har en befolkning i ungefärlig balans. Men just när ett samhälle går från fattigt till rikt så ökar befolkningen, eftersom förbättrad levnadsstandard gör att man i regel börjar leva långa liv innan man börjar begränsa sin barnaskara. Detta skedde i Sverige under 1800-talet, då landets befolkning fördubblades från 2,5 miljoner till 5 miljoner mellan åren 1820 och 1900.

Lägsta tillväxttakten

Varför berättar jag detta? Jo, för att många människor fortfarande tror att vi lever i en okontrollerad befolkningsexplosion eller att världen är ”överbefolkad”. Man kan läsa sånt i tidningar och andra media – och jag möter inte sällan högutbildade och kloka människor som är övertygade om att världens befolkningstillväxt skenar utan kontroll.

Men faktum är att takten i globala befolkningstillväxten minskar; ökningen nuläget är den lägst uppmätta i modern tid. Tillväxttakten har halverats från 2 till 1 procents årlig tillväxt de senaste 50 åren. Och den bedöms fortsätta sjunka.

Det är svårt att förutspå framtiden, men inom just demografin är det mindre svårt än annars. Demografins lagar är rätt stabila och relativt enkla att förstå. Människor som får längre utbildning och mer välstånd tenderar att leva längre och få färre barn. Sambandet är mycket starkt.

Det finns mig veterligen inget land i världen där antalet födda barn per kvinna ökar…

Den enkla anledningen till att denna trend av minskad befolkningstillväxt – den är sannolikt nere på noll före seklets slut – kommer fortgå är att det föds allt färre barn. Trenden är så stark att den upphäver både den kraftigt minskade spädbarnsdödligheten och den kraftigt ökade medellivslängden.

Allt detta är förstås goda nyheter. Det finns mig veterligen inget land i världen där antalet födda barn per kvinna ökar – däremot har denna siffra minskat dramatiskt de senaste decennierna, från 5 barn per kvinna 1965 till 2,5 barn per kvinna i dag. Allt talar för att vi kommer landa på runt 2 barn per kvinna i slutet av detta sekel. Tvåbarnsfamiljen är mänsklighetens framtid.

Varför? För att merparten par i världen vill ha två barn enligt de opinionsundersökningar som gjorts sedan mitten av 1900-talet och framåt – och allra helst en pojke och en flicka.¹ Och när kvinnor får gå i skolan väljer de att få färre barn. Allt fler flickor går verkligen i skolan runt om i världen, trenden är mycket stark.

Dokumenterad okunskap

Okunskapen om denna utveckling är dock dokumenterad; till exempel känner bara 10 procent av svenskarna till att det föds två barn per kvinna i Bangladesh, vilket inte är långt ifrån Sveriges 1,9 barn per kvinna, enligt Sidas undersökningar. De flesta tror att det föds långt fler barn i världen än det verkligen gör.

Världens befolkning var länge extremt ung, och dominerades sannolikt av tonåringar och människor i 20–30-årsåldern.

Och apropå demografi. Jag såg nyligen, tillsammans med min son, med stor behållning den historiska Netflixserien Barbarer om slaget vid Teutobergerskogen år 9. Men en sak som slog mig (utöver den historiska anakronismen att ryttarna hade stigbyglar) var de många gamla människorna. Det förekom rätt många såväl grånade som tunnhåriga figurer i den spännande kampen mellan romare och germaner. Men såg det verkligen ut så?

Världens befolkning var länge extremt ung, och dominerades sannolikt av tonåringar och människor i 20–30-årsåldern. I en tusen år gammal vikingagrav i York i England var bara runt fem procent av de begravda över 50 år – och hälften av de begravda männen var mellan 20 och 30 år när de dog.

Så sent som år 1970 var halva jordens befolkning under 21 år.

Så sent som år 1970 var halva jordens befolkning under 21 år. Och år 1960 var mindre än 5 procent av världens befolkning äldre än 65 år. Så har världens befolkning troligen sett ut historiskt – med massor av barn och unga människor, och mycket få gamlingar. Nu går vi mot en värld som är tvärtom i även detta avseende. Andelen 65-plussarare i världen stiger allt snabbare. År 2018 blev för första gången i världshistorien 65-plussarna fler än barnen under 5 år.

Allt detta betyder inte att det är frid och fröjd. De många äldre måste ha sjukvård och omsorg. Befolkning ökar fortfarande. Det kommer att innebära problem, framför allt i Afrika söder om Sahara där man ännu inte tagit sig igenom den demografiska transitionen och befolkningen växer snabbt – med oklara konsekvenser för migration och miljö.

Men befolkningsexplosion eller hot mot planeten? Nja. I somras publicerades dessutom en studie i den vetenskapliga tidskriften The Lancet, som till och med hävdade att FN:s skattningar om den framtida befolkningen i världen är för höga. Befolkningsökningen avstannar enligt denna studie betydligt tidigare, och skulle jag slå vad om en flaska bättre vin så skulle jag sätta den på Lancetstudien snarare än på FN – av den enkla anledningen att befolkningspessimisterna, som så många gånger förutspått en hotfull befolkningstillväxt, så gott som alltid har haft fel tidigare.²

Tvåbarnsfamiljen är mänsklighetens framtid.

Nåja, när min son nu fyller år så tänker jag på att vi lever i en värld med rekordhög och ökande medianålder (31 år), en rekordhög och ökande medellivslängd (73 år) och rekordmånga 65-plussare. En del ser som sagt detta som ett problem, men kanske betyder det också att mänskligheten är på väg att bli lite klokare, lite mer erfaren och lite mindre våldsam?

Kanske blir därför detta århundrade det sekel då mänskligheten till slut mognar och fattar de insiktsfulla beslut som behövs – för klimatet, den levande demokratin samt jämlikheten och jämställdheten. Jag både tror och hoppas det.