En etisk valkompass

Alla riksdagspartier utgår ifrån en eller annan ideologi, som kommer med en eller annan idé om vad som utgör det goda samhället. Är samhällsbyggets yttersta syfte att säkerställa individens frihet, att främja den samhälleliga välfärden, eller kanske främst att värna sådant som liv, traditioner och gemenskap?

De flesta tycker att allt detta är värdefullt. Ja, vem vill inte leva och vara fri och lycklig? De olika värdena kan dock hamna i konflikt. Ska vi låta människor röra sig fritt under en pandemi, även om det leder till högre dödstal? Ska vi låta skövla jordens skogar och sålunda äventyra den biologiska mångfalden för att få bort fattigdomen och främja det fria företagandet? Att olika partier ibland besvarar dessa frågor olika beror till del på att de är oeniga om vad som är det ytterst värdefulla. Men hur skiljer sig huvuddragen åt i de olika ideologiernas grundvärderingar? 

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet

Socialismen utgår i grunden ifrån att den gemensamma välmågan är det ytterst eftersträvansvärda. Socialismen har fått sitt namn från latinets ”socius” som betyder vän. Det är alltså det samhälleliga välmåendet – inte bara individens – som står i fokus för samhällsbygget. Därmed står också jämlikhet högt i kurs, då den anses vara viktig för denna välmåga. Sådant som frihet, liv, kunskap, traditioner etcetera är värdefulla som medel för att nå det välmående samhället – men de betraktas inte som värdefulla i sig själva. Det innebär att staten enligt socialismen är berättigad att begränsa människors frihet om det behövs för att främja den gemensamma välfärden. Enligt socialistiska partier är det därför i sin ordning att vi tvingas ha bilbälte när vi åker bil, och att vi förbjuds köpa sprit på Pressbyrån. Det är också på basis av detta som socialistiska partier kan vara emot privata friskolor eller en fri hyressättning på bostäder, om de kommit fram till att sådana saker äventyrar det gemensamma välståndet. 

Två riksdagspartier har socialismen som ideologisk grund: Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det som skiljer dessa partier åt är dels vilken bestämd form av socialism de anammar, dels deras idéer om vilka konkreta samhällsåtgärder och lagar som bäst värnar den gemensamma välfärden.

Liberalerna, Centerpartiet och lite M

Liberalismen utgår i grunden från att individens frihet är det ytterst eftersträvansvärda. Liberalismen har fått sitt namn från latinets ”liber” som betyder fri. Samhällsbygget ska enligt liberalismen byggas med respekt för denna frihet. Det handlar om att ge incitament till individer att göra bra val, snarare än att med lagar tvinga dem till det. Det handlar också om att låta människor och företag själva hitta lösningar på problem, snarare än att staten kommer med förbud och pekpinnar ovanifrån. 

Liberala partier är på denna grund ofta för en fri marknad, fria hyressättningar, en mer drogliberal lagstiftning, friskolor, fritt skolval, fria vårdval och så vidare. De är också för dessa friheter även om det ibland skulle visa sig vara negativt för en del av befolkningen. En av de frågor som liberaler ställer är: Varför ska någons friheter begränsas bara för att någon annan inte klarar av att hantera dem? De förbud som liberaler i grunden går med på är sådana som behövs för att hindra orättvisa frihetsinskränkningar – som exempelvis stöld och misshandel.

Bland svenska riksdagspartier är det Liberalerna och Centerpartiet som har liberalismen som ideologisk grund. Det som skiljer dessa partier åt är främst de slutsatser de drar om hur friheten bäst värnas. Även Moderaterna har inslag av liberalism i sig, och kallar sig för ett liberal-konservativt parti då de också har konservatismen som grund. 

SD, KD och Moderaterna.

Konservatismen har fått sitt namn från latinets ”conservare” som betyder bevara. Medan socialismen och liberalismen var och en har tämligen enkla grundvärderingar, i den mening att de fokuserar på ett huvudsakligt grundvärde (den samhälleliga välmågan respektive individens frihet), är konservatismens grundvärdering mer komplex. Inom konservatismen betraktas nämligen sådant som liv, traditioner, gemenskap och naturlighet som av grundläggande värde. Det är också på basis av dessa värden som konservativa ofta argumenterat emot alltför snabba samhällsförändringar – såsom strikta klimatåtgärder – eftersom de skulle äventyra befintliga traditioner. Konservativa har inte sällan varit mot en stor invandring, eftersom de anser att detta riskerar att splittra befintliga gemenskaper. Även argument mot abort och aktiv dödshjälp har lyfts från konservativt håll, ofta med hänvisning till att detta släcker något de anser vara av okränkbart värde: mänskligt liv. 

Intressant är att konservatismens mångfacetterade syn på värde öppnar upp för olika synsätt i sakfrågor. För den som tycker att mänskligt liv är överordnat alla andra värden som traditioner, valfrihet eller försiktighet skulle det exempelvis gå att argumentera för strikta klimatåtgärder i syfte att rädda mänskligt liv. Inom konservatismen är det nämligen inte skrivet i sten hur de olika värdena ska prioriteras.

Det är värt att notera att inget parti tycker att sådant som liv, traditioner, försiktighet, historia och gemenskap helt saknar värde. Socialister såväl som liberaler vill även dem värna dessa värden eftersom de anses främja ett värnande av både samhällsnyttan och individens frihet. Men om värdena hamnar i konflikt är alltså både liberaler och socialister – men inte konservativa – beredda att åsidosätta dem. Konservativa å sin sida kan på motsvarande sätt gå med på att både välfärd och frihet är värdefullt, men då i kombination med de övriga konservativa värdena eller som medel för dessa. 

Till de konservativa riksdagspartierna räknas idag Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, samt till viss del Moderaterna (som alltså bygger på en hybridideologi som kombinerar konservatismen och liberalismen). Vad som skiljer Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna åt är bland annat deras syn på moralisk status: om hur långt den svenska statens ansvar sträcker sig. Kristdemokraterna har i och med sin kristna etik en allmänhumanistisk syn på moralisk status, enligt vilken alla människor oavsett hemvist ingår i samma omsorgsgemenskap. Sverigedemokraterna anammar istället en nationalism, enligt vilken de svenska medborgarna står i fokus. Det är av denna anledning som bland annat Alf Svensson motsatt sig Kristdemokraternas närmande till Sverigedemokraterna.  

Miljöpartiets främsta kännetecken är att de går emot den människocentrering som alla de ovanstående partierna i någon mån anammar. 

Det är också synen på moralisk status som kännetecknar det riksdagsparti som ännu inte placerats under någon av ovanstående ideologier: Miljöpartiet. Detta beror på att miljöpartiets främsta kännetecken är att de går emot den människocentrering som alla de ovanstående partierna i någon mån anammar. 

Oavsett om vi tycker att det är individens frihet eller den gemensamma välfärden eller sådant som liv och överlevnad som är det ytterst värdefulla, så kan vi fråga oss för vem dessa värden ska värnas. Är det först och främst svenskars? Eller alla människors? Eller även djurs? Eller kanske till och med hela naturens? Dessa frågor rör i grunden en fråga om så kallad moralisk status. Kortfattat kan man säga att någonting har moralisk status om det ska visas hänsyn för dess egen skull. Med andra handlar det om vad eller vilka de politiska besluten ska ta direkt hänsyn till. 

De flesta tycker att en massa saker har moralisk status. Ofta går det bra, eftersom problem uppstår först när vi måste prioritera. Då är det viktigt att vi är på det klara med var vi står i frågan om moralisk status. Det kan också vara viktigt för att förstå varför vi tycker att något ska göras. Ska vi värna flyktingar för att det gynnar den svenska ekonomin, eller primärt för flyktingarnas egen skull? Ska vi värna andra arter för att vi själva behöver dem, eller för att de har ett eget existensberättigande?

Miljöpartiets ekologism

Så gott som alla partier, med undantag för Miljöpartiet, är människocentrerade i sin syn på moralisk status. De anser alltså att naturen (som omfattar andra djur, arter, ekosystem och biologisk mångfald) bör tas hänsyn till endast i den mån det behövs för att värna människors intressen. Miljöpartiets ideologi – ibland kallad ekologism – urskiljer sig på så vis att de anser att naturen (inkluderat såväl djur och växter som hela arter och ekosystem) har ett existensberättigande oberoende av oss människor.  

Då naturen inbegriper djuren, samtidigt som människan är ett djur, inbegriper den också människan. Det gör att Miljöpartiets ideologi öppnar upp för konflikter mellan människa och natur på ett sätt som de andra ideologierna inte gör. Saken är ju den att mycket av det vi människor gör sker på bekostnad av naturen. Det är också här som de går i klinch med de andra partierna.  

Vad anser du i grunden vara mest värdefullt, och för vem anser du att detta grundvärde ska värnas? 

Med detta sagt finns det tydliga värdemässiga skillnader mellan riksdagspartierna. Med kännedom om dessa kan väljarna bättre förstå vilket parti som överensstämmer med deras egna grundvärderingar, och inte bara med åsikter i sakfrågor. Till riksdagspartierna finns det en fråga att ställa där ett tydligt svar önskas: Vilka är era grundprinciper och -värderingar? Till dig som ska gå och rösta på söndag finns en fråga att ställa dig för att ta reda på vilket partis grundvärderingar som bäst passar dina egna: Vad anser du i grunden vara mest värdefullt, och för vem anser du att detta grundvärde ska värnas?