Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Krönika |

Den depressiva dissonansen

Det är något som skaver i den debatt som följt på det senaste och de tidigare våldsdåden som sker i gängkriminalitetens spår. För mig är det framför allt två bilder som inte riktigt går ihop.

Av Jörgen Huitfeldt | 17 november 2019
Jörgen Huitfeldt är chefredaktör på Kvartal.
Stöd Kvartal
I korthet
Å ena sidan en våldsutveckling där Sverige är unikt bland industrialiserade europeiska länder i fredstid. Sprängdåd och dödsskjutningar avlöser varandra i en takt som gör att de håller på att bli andra rangens nyheter i medierna. Å andra sidan ett reaktionsmönster hos samhällets ledande opinionsbildare och beslutsfattare som åtminstone inte jag uppfattar som adekvat. För vad sägs om till intet förpliktigande uttalanden som ”gängen ska knäckas”, ”detta är oacceptabelt!” eller ”vi ska höja straffen för brotten x,y och z med x,y och z år”. Du kan inte knäcka den som redan är knäckt, som en tidigare gängkriminell uttryckte det. Den här typen av brottslingar som sällan tror att de ska överleva sin 25-årsdag skräms inte av långa straff, särskilt inte när risken för att åka dit är så liten. Dessutom är de flesta åtgärder som föreslås sådana som kommer att dröja innan de träder i kraft.

Läs mer Visa mindre