Elon Musks plan för mänskligheten

Musk började leta i religionen. Han botaniserade bland de religiösa urkunderna, i hopp om att finna meningen med livet i berättelserna om gudar och människor. Han blev inte övertygad.

Musk gick därför vidare till filosofin. Han fördjupade sig i den filosofiska pessimismen, i synnerhet tänkarna Arthur Schopenhauer och Friedrich Nietzsche. I efterhand tillråder han tonåringar att vara försiktiga med att läsa tyska filosofer. ”Det kommer definitivt inte att hjälpa dig med din depression.”⁶

Tyskarna bekräftade Musks känsla av att livet faktiskt inte hade någon inbyggd mening. Kärnan i Schopenhauers tänkande är att tillvaron genomsyras av en ofrånkomlig meningslöshet. Världen är blott en dröm, ett sken. Bakom kulisserna gömmer sig en dunkel urkraft som Schopenhauer kallar Viljan, som omvandlar sig genom olika skepnader och gestaltar sig i en skenvärld.⁷

Friedrich Nietzsche anammade också Schopenhauers bleka världsbild i sitt tidiga tänkande.⁸ Även han såg världen som fullständigt meningslös. Enligt Nietzsche fanns det en tid i mänsklighetens historia, i antikens Grekland, då detta var allmän kännedom. Grekerna gestaltade insikten om livets meningslöshet i den grekiska tragedin, där handlingen trasslar in sig i oupplösliga knutar. Det finns inga utvägar, ingen frälsning. Den enda insikten som kan dras av spektaklet är att ”det bästa hade varit att aldrig ens ha fötts”.⁹

Men med tiden dimmades grekernas klarsyn igen. Tragedin fasades ut av komedin: livets meningslöshet blev outhärdlig och grekerna försökte fly undan. De hittade på en “värld bakom kulisserna” och befolkade den med gudar, som kunde rädda mänskligheten från tillvarons tragedi. För Nietzsche är denna flykt också personifierad i teatern, i den så kallade deus ex machina (“guden från maskinen”), som i slutet av pjäsen hissades ner genom en mekanisk manick för att forcera fram det lyckliga slutet.

Ser ljuset i Liftarens guide till galaxen

Musks deus ex machina kom i form av Douglas Adams humoristiska roman Liftarens guide till galaxen (1979). Den pessimistiska filosofin hade lämnat honom i en djup depression utan utvägar i sikte. I den betydligt muntrare Adams såg den unge Musk något som lämnade avtryck i honom.

Adams föreställer sig en gigantisk dator, Deep Thought, som programmerades med uppgiften att räkna sig fram till svaret på ”livet, universum och allting”. Efter sjuttiofem generationer lyckas algoritmerna till slut spotta ut ett svar: 42.

Musk beskriver Douglas Adams som sin “favoritfilosof”.

Karaktärerna i boken blir förbluffade. Men de inser snart att problemet är att den exakta frågeställningen aldrig definierades. Deep Thought föreslår därför att man bör bygga ytterligare en dator för att räkna ut exakt vad frågan är, en dator med “en subtil och oändlig komplexitet, såtillvida att det organiska livet självt kommer vara en del av dess operativa matris”.¹⁰ Deep Thought uppskattar att den kommer att behöva 10 miljoner år för att närma sig ett svar. Den föreslår också ett namn till den nya datamaskinen: ”jorden”.

Musk beskriver Douglas Adams som sin ”favoritfilosof”.¹¹ Det han hämtar från Adams är att frågan på något sätt är viktigare än svaret. Svaret är ganska enkelt att finna när man vet frågan. Det svåra är att stava ut exakt vad frågan är.¹²

Musk menar dessutom att vi (i någon bemärkelse) redan har svaret: det är vårt universum, allt vi ser omkring oss. Vi saknar bara redskapen för att fullständigt uttyda naturens kod.

Utvidga medvetandet, utveckla en intergalaktisk civilisation

Man kan undra hur mycket vikt man bör tillskriva erfarenheter från Musks tidiga tonår. Musk själv verkar lyfta fram dem som en tolkningsram för hela sin verksamhet. Målet med allt han gör – rymdkolonisering, skapa hållbara transportmedel, sammansmältning av mänskligt medvetande med AI – är inget mindre än att finna meningen med livet.

Musk tolkar Douglas Adams satir bokstavligt; för att finna frågan om livets mening måste man först bygga en dator så komplex att den till och med inrymmer organiskt liv. Eller nästan bokstavligt: Musk anser att hela jorden inte räcker till, eftersom ”för att finna rätt fråga behöver man en dator mycket större än jorden”.¹³

Och det är precis det han vill bygga.

I alla intervjuer jag har sett lägger Musk fram en vision om hur vi kan komma fram till ett svar på vad som är livets mening. Han använder alltid samma två fraser, som upprepas som trollformler: “Vi måste expandera civilisationens räckvidd och storlek” samt “vi måste expandera medvetandets räckvidd och storlek” (”expand the scope and scale of civilization/consciousness”).¹⁴ Musks framtidsvision är en intergalaktisk civilisation befolkad av miljarder varelser med exponentiellt skarpare sinnen än våra. Om mänskligheten lyckas hissa sig upp dit kommer vi äntligen att kunna avslöja tillvarons gåtor.

Om vi tittar på Musks olika åtaganden ser vi att de passar in i en av de två kategorier han nämner i sitt mantra: utveckla civilisationen eller utvidga medvetandet. Den största insatsen för att utveckla civilisationen är Musks plan att kolonisera rymden genom rymdföretaget SpaceX. En anställd på företaget berättar i en intervju att alla beslut Musk fattar utvärderas beroende på huruvida de kommer att leda till en koloni på Mars tidigare snarare än senare.¹⁵ Musk ser detta som nästa steg i den mänskliga civilisationens utveckling.¹⁶

Samtidigt vill Musk “expandera medvetandets räckvidd”. Dels är han upphovsman till företaget Neuralink, som ämnar plantera chip i hjärnan och sammanföra maskin och människa.¹⁷ Dels är Musk medgrundare till OpenAI, ett forskningscenter för artificiell intelligens som bland annat arbetar med att försöka efterlikna det mänskliga medvetandet i en maskin.¹⁸ Musk specificerar ibland att detta ”utvidgade medvetande” skulle kunna vara ett ”kisel-medvetande”^19, det vill säga inte längre en organisk hjärna utan en medveten artificiell maskin.

En chans på miljarder att vi inte lever i en simulation

Att skapa ett artificiellt medvetande kan låta som farlig verksamhet – eller bara ren science fiction. Men från idén om kiselmedvetande menar Musk att han har fått en föraning om vad svaret på de yttersta frågorna kommer att vara.

Musks argument lyder som följer. Anta att dataspel kommer att bli mer och mer realistiska i framtiden. Vi har sett en betydande utveckling hittills; i begynnelsen var spelet Pong, där ett knippe pixlar flöt fram och tillbaka mellan två färglösa streck. Nu har vi kommit mycket längre. Bara man tar på sig ett par klumpiga VR-glasögon kan man nu hoppa in i realistiska världar tillsammans med miljoner andra.

Musk menar att spel kommer att bli så realistiska att man inte längre kommer att kunna skilja dem från verkligheten. I framtiden kommer vi att kunna skapa miljarder virtuella världar. De kommer att se ut precis som vår egen i alla avseenden, förutom att de är simulerade.

Antar vi att det är möjligt att det finns miljarder av sådana världar väcks en obekväm fråga. Hur vet vi att vi lever i en verklig värld och inte i en simulation? På vilka grunder vet vi att vi är undantaget? Musk tror att chansen att vi är i en verklig värld är en på flera miljarder.²⁰

Han är alltså så gott som säker på att vi lever i någon utomvärldslig varelses dataspel. En tanke som inte är långt ifrån Schopenhauers drömvärld.

Någon gång i framtiden, om man köper Musks filosofi, kommer vi nog att få reda på huruvida vi är karaktärer i ett drömspel eller inte. Det enda att göra fram till dess verkar vara att försöka påskynda det civilisationsstadium som krävs för att kunna besvara frågan.

Utopibygge i rymden

Här passar Musks personliga ideologi som hand i handske med en filosofi som snabbt vunnit mark bland pampar i Silicon Valley. Den heter longtermism (långsiktighetism), och härstammar från Oxford-filosoferna William MacAskill och Nick Bostroms akademiska arbete, som jag tidigare skrivit om i Kvartal.

I augusti 2022 släppte MacAskill boken What we owe the future, ett sorts manifest för longtermismen. I ett inlägg på Twitter kommenterar Musk boken med orden: ”Worth reading. This is a close match for my philosophy.”²¹ MacAskill och Musk var även i kontakt angående uppköpet av Twitter. Filosofen föreslog att Musk skulle slå sig samman med den longtermistiska före detta kryptomiljardären Sam Bankman-Fried och köpa Twitter för ”att sedan göra den bättre för världen”.²² Det verkar ligga nära Musks syn att Twitter är ”extremt viktig för civilisationen” och därför måste räddas för framtidens skull.²³

Kärnan i longtermismen är att mänskligheten kommer att vara fruktsam och föröka sig, bli en myllrande mängd på jorden (och andra planeter) och härska över dem.²⁴ Så småningom kommer människan att erövra hela galaxen, samt bygga enorma datasimulationer som hyser ofantliga antal “digitala människor”. Man uppskattar att det totala antalet framtida individer på jorden i olika tidsåldrar kommer att hamna kring 10¹⁴ (100 biljoner).²⁵ Inkluderar man “digitala människor” i hela Vintergatan kommer man upp till 10⁴⁵ eller 10⁵⁴.²⁶

Dessa närmast ofattbart många individer kommer ha det obeskrivligt mycket bättre än vi har det tack vare deras teknologi. Bostrom föreställer sig framtidens liv i en artikel med titeln “Brev från Utopia”: ”Vi har enorma silor för att förvara njutning här i Utopia. Njutning genomsyrar allt vi gör, allt vi upplever. Vi strör ut den i vårt te.” Longtermister (som i regel är utilitarister) menar att man borde försöka maximera välmågan. I praktiken innebär det att vi måste göra allt i vår makt för att påskynda utopin, eftersom mänsklighetens välmåga om “miljoner, miljarder eller biljoner år”²⁷ är viktigare än mänsklighetens välmåga här och nu.

Maskin ex machina

Elon Musk delar med longtermisterna en religiös tilltro på teknologins förmåga att göra världen bättre. Det finns inga problem som inte kan lösas genom teknologi. Maskinerna kommer att frälsa mänskligheten från sitt lidande och leda oss till ett utomvärldsligt paradis på andra planeter.

Det är inte enbart mänsklighetens kollektiva frälsning som står på spel genom åstadkommandet av den utopi som Bostrom skissade ovan. Teknologin utlovar även den enskilda frälsningen. Elon Musk tror exempelvis på att man kommer att kunna återuppväckas av framtida läkare om man med hjälp av kryoteknik har fryst ner sin hjärna kort efter döden²⁸ och att ens personlighet kommer att kunna “laddas ner” i en robot.²⁹

Elon Musk är inte helt olik de gamla grekerna, så som Nietzsche beskriver dem. Tystnaden i de oändliga utrymmena fyllde dem med bävan, för att låna filosofen Pascals ord. De famlade efter en flyktväg. Musk möts också av en stum tillvaro, och letar efter en utväg. I grekernas fall fanns trösten på Olympens bergstopp; i Musks fall finns den i en nebulös framtid.

Musks livsverk är ett enda stort försök att frammana en deus ex machina. Den enda skillnaden är att guden inte längre hissas runt av maskinen. Guden är maskinen.