Före coronakrisen antydde flera oberoende indikatorer att den ekonomiska ojämlikheten inte längre växte, varken i Sverige eller världen. Stämmer dessa tecken så står vi inför ett historiskt trendbrott, eftersom den globala ekonomiska ojämlikheten har ökat ända sedan 1800-talet, konstaterar Kvartals Henrik Höjer.
Coronakrisen har minskat den ekonomiska ojämlikheten – i alla fall temporärt. Fallande aktiekurser krymper ekonomin och därmed ”klyftorna”, som man ibland lite vagt kallar den ekonomiska ojämlikheten.
Denna globala förändring drivs till stora delar av det växande välståndet hos stora befolkningsgrupper i folkrika länder som Indien och Kina.
Men om man backar något så fanns det flera tecken på nya globala ekonomiska trender. Mellan 2008 och 2013 sjönk den globala ekonomiska ojämlikheten för första gången sedan den industriella revolutionen för 200 år sedan. Det globala så kallade Gini-indexet sjönk under dessa år från 67 till 62. Gini är det vanligaste och viktigaste sättet att mäta ekonomisk ojämlikhet. Fram till 2008 har det legat i princip stilla sedan slutet av 1900-talet. Detta
rapporterade Världsbanken i höstas.
KÄLLA: Världsbanken.
Denna globala förändring drivs till stora delar av det växande välståndet hos stora befolkningsgrupper i folkrika länder som Indien och Kina. Samtidigt har ojämlikheten även minskat i Latinamerika på senare år. En annan bidragande faktor är att finanskrisen 2008 gjorde att tillväxten minskade i framför allt de rika länderna. Samtidigt har allt fler människor lyfts från den extrema fattigdomen sedan 1990-talet.
Detta trendbrott har till stora delar varit underrapporterat.
Indien och Afrika drar åt olika håll
Minst ekonomisk ojämlikhet finner man i regel i Europa och Västvärlden – och störst är den i Latinamerika. Och näst högst i Afrika söder om Sahara. Haiti och Sydafrika är de länder som har allra högst ojämlikhet bland de länder som har hyfsat bra data.
Det är dock ojämlikheten mellan länder, snarare än inom dem, som är den stora faktorn i sammanhanget. Gapet mellan rika och fattiga länder har alltså minskat. Inom länderna ökar dock ofta ojämlikheten.
Världsbankens experter påpekade att det är främst två regioner som påverkar den nära framtidens utveckling i detta hänseende: Indien och Afrika söder om Sahara. Indiens stora och växande medelklass är en utjämnande faktor så länge den fortsätter bli större och mer välbeställd. Men en motsatt kraft är den snabba befolkningsökningen av relativt fattiga människor i Afrika söder om Sahara. Den nära framtidens utveckling beror delvis på hur dessa två trender balanserar varandra.
I Indien såldes till exempel inte en enda nytillverkad personbil under april månad.
Fram till coronakrisen, vill säga. Nu är läget oförutsägbart. I Indien såldes till exempel inte en enda nytillverkad personbil under april månad. Normalt köper indierna ett par hundra tusen personbilar i månaden.
En annan coronaeffekt är till exempel att stängningen av skolor i stora delar av världen slår hårdast mot de fattigaste och svagaste, rapporterade The Economist nyligen. De fattigaste är sämst rustade för datorledd undervisning i hemmet, och lever ofta trångbodda utan föräldrar som kan hjälpa i skolarbetet. På sikt kan detta leda till ökad ekonomisk ojämlikhet.
Även i forskarbloggen Ekonomistas ifrågasattes i höstas om förmögenhetskoncentrationen verkligen har ökat i Västvärlden. Dataserier från Danmark, Storbritannien, USA och Frankrike visar att utvecklingen inte varit särskilt dramatisk under 2000-talet.
I Our World In Data, en datasajt som drivs av Oxfordekonomen Max Roser, ges en liknande bild – de globala ekonomiska klyftorna har ökat sedan 1800-talet, men mycket tyder på att de planat ut eller rent av minskat under 2000-talet. Han har analyserat hur relationen mellan de 10 procent som tjänar mest och de 10 procent som tjänar minst i världen har förändrats mellan åren 2003 och 2013. Dessa grupper har närmat sig varandra, och en viktig förklaring är att många av de allra fattigaste har fått det bättre. Samtidigt är den globala ojämlikheten fortfarande mycket stor.
Även i Sverige
Också i Sverige har vi sett en tendens till förändring på senare år. Statistiska centralbyrån rapporterade i början av detta år om minskade inkomstskillnader – en nyhet som inte fick några större rubriker. Inkomstskillnaderna hade minskat till den lägsta nivån sedan 2014. Den långsiktiga ökningen av inkomstskillnader – räknat med eller utan kapitalinkomster – verkar alltså ha planat ut under 2010-talet.
KÄLLA: SCB
Samtidigt verkar allt fler ha fått det bättre i Sverige, återigen enligt Statistiska centralbyrån. Två av tre har fått det bättre ställt åren 2013–2018, i inflationsjusterade siffror.
Lågkonjunkturer tenderar att pressa ihop ekonomin, precis som att de ekonomiska skillnaderna i regel ökar när ekonomin växer …
Slutligen – trots ständiga rubriker om växande klyftor och ökande ojämlikhet så finns det nu flera olika indikatorer på att någonting har hänt under framför allt 2010-talet, både i Sverige och världen. Lågkonjunkturer tenderar att pressa ihop ekonomin, på samma sätt som att de ekonomiska skillnaderna i regel ökar när ekonomin växer – det var därför de ökade under och efter den industriella revolutionen.
Men med tanke på att världen nu står inför en ekonomisk kris som troligen kommer att prägla delar av 2020-talet så kan man gissa att de senaste data om minskande ekonomisk ojämlikhet är mer än ett litet hack i kurvan.
Henrik Höjer är Kvartals vetenskapsredaktör. Han är även historiker och författare.
