Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Samhälle |

Det existentiella lidandet i coronakrisen

Tallmons äldreboende i Älvkarleby, där två äldre dött av coronaviruset. Det var de första dödsfallen i covid-19 inom äldreomsorgen i Sverige. Foto: WAHLMAN PERNILLA/Aftonbladet /TT
Av Fredrik Svenaeus | 12 juni 2020
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Stöd Kvartal
I korthet

Vi behöver bättre redskap för att kunna identifiera och förhindra de olika typer av lidande som drabbar människor till följd av coronakrisen.

Fenomenologin kan hjälpa oss att artikulera en viktig typ av lidande som hittills varit underutvecklad i debatten, nämligen det existentiella lidandet.

Existentiellt lidande är inte primärt ett andligt eller religiöst fenomen utan en plågsam känsla som handlar om de aktiviteter som ger livet mening och vem man är som människa och person i andras ögon.

Ett ökat fokus på det existentiella lidandet är viktigt för att kunna stärka och uppvärdera vården av våra äldre som drabbats hårdast av krisen.

Ju längre krisen drar ut på tiden, desto viktigare blir det att höja åldersgränsen för riskgruppsbestämningen eftersom isoleringföreskrifterna leder till andra typer av lidande än dem som är förenade med sjukdom.

Hur mäter man lidande och människovärde under en pandemi? Rimligen kommer de ekonomiska aspekterna av coronakrisen att spela en allt större roll på sikt, skriver Fredrik Svenaeus, professor i filosofi vid Södertörns högskola. Men han anser också att det finns skäl att rikta mer intresse än hittills mot det existentiella lidandet.

När coronakrisen nu gått in i en mittfas – vi är inte längre i början men långt ifrån slutet – blir det allt tydligare att begreppet mänskligt lidande är viktigt för att få grepp om situationen.

Läs mer Visa mindre