Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Samhälle |

Den svenska modellen har rötter i 1700-talet

Axel Oxenstierna. Porträtt från Gripsholms samlingar. Foto: Alfredo Dagli Orti/REX

I krissituationer verkar den svenska modellen försvåra en snabb och effektiv insats av resurser på grund av samordningsproblem. Detta har bland annat en historisk förklaring, skriver Joakim Scherp, historiker vid Stockholms universitet, som även klargör några missförstånd kring rikskanslern Axel Oxenstierna.

Av Joakim Scherp | 19 maj 2020
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
I korthet Stöd Kvartal
I korthet

Många tror att Axel Oxenstierna var fadern till den svenska förvaltningsmodellen.

Men 1720 års grundlag är långt mer inflytelserik.

Det framträdande inslaget är dualismen mellan departementen och myndigheterna.

Detta är ett historiskt arv från frihetstiden.

 

Varför skiljer sig den svenska hanteringen av coronakrisen så markant från de flesta andra länders, inklusive våra nordiska grannländer? Många har begripligt nog sökt svaren på denna fråga bland särdrag i vår nedärvda politiska kultur (Historiker: Coronafester inget för Sverige, SvD 29 mars).

Men denna uppfattning stämmer inte – den nuvarande förvaltningsmodellen är snarast motsatsen till den gamle rikskanslerns vision.

Vi har en unikt stark tillit till våra medmänniskor i allmänhet och till myndigheter i synnerhet brukar det heta, och det med goda skäl. Detta ska i sin tur bero på det historiska arvet från rikskanslern Axel Oxenstierna (1583–1654), som inrättade starka, kompetenta och självständiga myndigheter. Denna oxenstiernska tradition ska enligt en spridd uppfattning leva vidare i den så kallade svenska förvaltningsmodellen, som ger myndigheterna en unikt stark ställning gentemot regeringen. Men denna uppfattning stämmer inte – den nuvarande förvaltningsmodellen är snarast motsatsen till den gamle rikskanslerns vision.

Läs mer Visa mindre