Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Kultur

Folkhemsfanan är på väg att överlämnas till SD

Sverigedemokraternas Mattias Karlsson lär ut folkdans vid partiets sommarfestival. Foto: Johan Nilsson / TT

Vi står inför ett splittrat Sverige. Utvecklingen lovar grindsamhällen för de rika, ghetton för fattiga och parallellsamhällen för de mångkulturella, skriver professor Lars Trägårdh. Han förklarar hur och varför folkhemsberättelsen gått från att vara en retorisk ryggrad till att bli sedd som en otidsenlig nostalgitripp: ”Från vänster har man splittrat via prioriteringen av mångkultur och identitetspolitik, från höger har man offrat det gemensamma genom sin preferens för valfrihet och marknad.” Han menar att det är ”symptomatiskt för det politiska moraset i Sverige” att SD, som inser vikten av att bejaka Sverige, och V, som inser vikten av den gemensamma välfärden, är uteslutna från att medverka i det politiska samtalet om vår gemensamma framtid.

Av Lars Trägårdh | 8 december 2019
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Lyssna på texten I korthet Stöd Kvartal
I korthet

Svenska socialdemokrater intog ganska tidigt en statsbejakande hållning.

Betoningen på lagbunden ordning, det skötsamma arbetet, individualism och en positiv syn på staten blev centralt för berättelsen om Sverige.

Men berättelsen om Sverige har efter 1945 komplicerats av en annan berättelse, nämligen den om Sverige som en moralisk stormakt.

Sveriges roll utspelades nu på två olika plan: inrikes och utrikes som bygger på helt skilda logiker. Det svenska samhällskontraktet bygger på medborgerlig reciprocitet, på villkorad altruism och det skötsamma arbetets primat.  Den moraliska stormakten bygger på föreställningar om universella mänskliga rättigheter, en villkorslös altruism, välgörenhet och bistånd.

Hur hamnade vi här? Jo, Socialdemokraterna tappade förtroendet för det egna projektet. I stället seglade nyliberalismen upp.

Även från vänster blåste nya vindar och två nyckelbegrepp introducerades: civilsamhället och mänskliga rättigheter, som innebar kritik mot nationalstaten och den korrupta realpolitiken.

Nu uppstod en ohelig allians av idégods där anti-etatistisk nyliberalism från höger blandades med postnationalism från vänster. Och staten blev bondeoffret.

I dag är det SD som förstår vikten av att bejaka Sverige och V som inser vikten av den gemensamma välfärden. Men det är just dessa partier som är uteslutna från att medverka i det politiska samtalet om vår gemensamma framtid.

Anno 2019 präglas det offentliga samtalet i Sverige av politisk polarisering och en förvirring vad gäller vilka ”vi” egentligen är. Men, är det överhuvudtaget möjligt att tala om ett gemensamt vi i dessa tider av invandring? Är det ens önskvärt att tala om ett gemensamt samhälle?  Eller är det kanske så att det tåget redan har gått; att vi nu måste vända bladet, överge detta med att ”hålla samman” och i stället frimodigt vandra in i en framtid där vi lever i en mångfald av gemenskaper och med skiftande individuella identiteter?

Läs mer Visa mindre