Så gjordes undersökningen
Vi bad kommunerna redogöra för följande utbetalningar till alla kommunala grundskolor:
- Grundläggande skolpeng
- Socioekonomisk ersättning
- Ersättning för nyanlända
- Modersmålsundervisning
- Statsbidrag för karriärtjänster
- Statsbidrag för likvärdig skola
Särskolor och ersättningar för fritidsverksamheter är undantagna från jämförelsen.
I nio av de elva kommunerna betalas modersmålsundervisningen centralt och erbjuds till skolorna som en så kallad ”fri nyttighet”. För att siffrorna skulle bli så jämförbara som möjligt kommuner emellan valde vi därför att räkna bort den ersättning för modersmålsundervisning som betalas ut till skolorna i de resterande två kommunerna, Stockholm och Linköping. Alla belopp som förekommer i artikeln är alltså exklusive ersättning för modersmålsundervisning. Skillnaderna mellan skolor i utsatta områden och icke utsatta områden är i själva verket större än vad som redovisas i artikeln, eftersom modersmålsundervisning förekommer i större utsträckning i utsatta områden.
Vi frågade också alla kommuner om följande kostnadsposter betalas centralt eller om de betalas av skolorna:
- Lokalkostnader
Den enda tillfrågade kommunen där lokalkostnader betalas av skolorna är Uppsala. För att kommunernas siffror skulle bli jämförbara bad vi därför Uppsala kommun att redogöra hur mycket respektive skola betalade i lokalkostnad 2020 och räknade av dessa belopp från kommunens utbetalningar till skolorna. Beloppen per elev och läsår som redovisas för Uppsala ska alltså inte täcka lokalkostnader, precis som för övriga kommuner i jämförelsen.
- Skolmat
I tre av elva kommuner – Borås, Växjö och Örebro – betalar kommunen skolmaten centralt. I övriga åtta tas kostnaden av skolorna. För att kommunernas siffror skulle bli jämförbara använde vi Skolverkets data över kostnad för skolmat i de tre avvikande kommunerna och räknade dessa som extra utbetalningar från kommunerna till skolorna. De redovisade beloppen per elev och läsår ska alltså täcka skolmat i Borås, Växjö och Örebro, precis som för övriga kommuner i jämförelsen.
- Kapitalkostnader
I följande kommuner betalar skolorna själva kapitalkostnader (ränta- och lånekostnader för exempelvis bänkar och skåp): Botkyrka, Landskrona, Linköping, Stockholm, Uppsala, Södertälje och Örebro. I resterande tillfrågade kommuner tas kostnaden centralt.
I nästan alla tillfrågade kommuner saknas data på hur stora dessa kostnader är. För att få en någorlunda uppfattning om hur stor denna kostnad är kan man använda Stockholms kommun som en referenspunkt. Där var den genomsnittliga kapitalkostnaden per elev ca 500 kronor 2020.
I Landskrona kommun saknas exakt information om kostnaderna, men friskolor ersätts för kapitalkostnader med 1 821 kronor per elev och läsår, för elever i årskurs 7-9.
- Rektorslön
I följande kommuner betalas rektors lön centralt: Botkyrka, Göteborg, Landskrona, Stockholm. I resterande tillfrågade kommuner tas kostnaden av skolorna.
I nästan alla tillfrågade kommuner saknas data på hur stora dessa kostnader är för respektive skola. För att få en någorlunda uppfattning om hur stor denna kostnad är kan man använda Stockholms kommun som en referenspunkt. Där var den genomsnittliga kostnaden för rektor ca 2 000 kronor per elev och läsår år 2020.
- Övriga anmärkningar
Göteborgs kommun kunde inte redogöra exakt för fördelningen av statsbidraget för likvärdig skola. Beloppen som använts i våra beräkningar är enligt kommunen i stort sett korrekta, men består till liten del även av ersättning för administration och fritidsverksamhet.
Linköpings kommun kunde inte redogöra för fördelningen av delar av statsbidraget för likvärdig skola. Detta eftersom bidraget delvis fördelas till olika rektorsenheter och kommunen saknar uppgifter om exakt hur fördelningen till de olika skolorna ser ut.
Beloppen för Stockholms kommun baseras på uppgifter lämnade till Kvartal i mitten av november och bygger på budgeterade utbetalningar för slutet på året. De belopp som betalats ut till skolorna för december månad kan avvika något från de budgeterade beloppen.
Olika sätt för resursfördelning
Till att börja med sker resursfördelningen på olika sätt i Sveriges 290 kommuner. Utöver den grundläggande skolpengen, som varierar mellan olika kommuner och beroende på elevernas ålderssammansättning, tillkommer vad som kallas socioekonomisk ersättning, ett 50-tal riktade statsbidrag samt ett flertal andra ersättningar. För att komplicera saken ytterligare räknar en del kommuner in olika statsbidrag i den socioekonomiska ersättningen, medan andra har så avancerade fördelningssystem att de inte ens själva kan svara på hur vissa av statsbidragen fördelas mellan olika skolor. I en del kommuner ska skolornas pengar räcka till lokalhyra och skolmat, medan dessa poster betalas centralt av kommunen i andra fall. Bara för att nämna några av de många skillnader som försvårar skoljämförelser kommuner emellan.
Som skolforskaren och professorn i nationalekonomi Jonas Vlachos uttrycker det när Kvartal kontaktar honom med frågor om hur mycket pengar som faktiskt går till olika skolor: ”Många forskarteam har försökt få fram dylika uppgifter men alla har misslyckats”.
Ödmjuka av expertisens erfarenheter gjorde vi så ändå ett försök.
Så valdes områden och skolor
För att avgränsa undersökningen valde vi att endast titta på kommunala grundskolor i de elva kommuner i Sverige som har vad polisen klassar som särskilt utsatta områden (det finns totalt 22 särskilt utsatta områden i de elva kommunerna1). För att få en så rättvis indelning som möjligt utgick vi sedan från Skolverkets klassning av vilka skolor som ligger i utsatta områden och/eller har svåra sociala förutsättningar.
För att räkna ut hur mycket pengar per elev som går till olika grundskolor tog vi fram data över kommunernas utbetalningar av grundläggande skolpeng, socioekonomisk ersättning, ersättning för nyanlända samt de två statsbidrag som anpassas efter om skolor ligger i utsatta områden eller inte (statsbidrag för karriärtjänster och likvärdig skola).
Under I korthet i början av denna artikel kan du läsa mer om hur vi sammanställde statistiken och gjorde beräkningarna. Redan nu är det värt att nämna att de belopp per elev och läsår som anges är lägre än de totala summor som betalas ut till skolorna, eftersom exempelvis många av statsbidragen har undantagits i vår granskning, av avgränsningsskäl. De undantagna posterna varierar dock i regel inte mellan skolor i utsatta områden och icke utsatta områden. Totalbeloppen är alltså lägre än i verkligheten – men skillnaderna mellan områden, skolor och kommuner är så nära verkligheten man kan komma.
Störst skillnad i Stockholm
Vi utgick från budgetåret 2020.
Av de elva undersökta kommunerna är skillnaden i resurstilldelning mellan skolor i utsatta områden och skolor i icke utsatta områden överlägset störst i Stockholm.
I Stockholm får en skola i ett icke utsatt område i snitt 79 000 kr per elev och läsår, för de undersökta budgetposterna. En skola i ett utsatt område får samtidigt i snitt 123 500 kr per elev och läsår – 44 500 kronor mer.
De enda två övriga kommuner i Sverige som kommer i närheten av en så stor skillnad mellan skolor i utsatta områden och icke utsatta områden är Göteborg och Linköping. I Göteborg får skolor i utsatta områden i snitt 27 500 kr mer per elev och läsår. I Linköping är motsvarande belopp 23 000 kr.
Skillnaden är som minst i Södertälje och Landskrona, där skolor i utsatta områden bara får i snitt 4 000 respektive 5 500 kronor mer per elev och läsår.
För de undersökta budgetposterna får en skola i ett utsatt område i Landskrona i snitt 70 000 kronor per elev och läsår, medan en skola i ett icke utsatt område i snitt får 64 500 kronor.
Dessa siffror kan jämföras med 123 500 kronor per elev och läsår i Stockholms utsatta områden och 79 000 kronor i ett icke utsatt område. Det går alltså mer pengar per elev till ”vanliga” skolor i Stockholm än till skolor i utsatta områden i Landskrona.
Notera att lokalkostnader, som förstås är högre i Stockholm än i Landskrona, betalas centralt i båda kommunerna och därför ligger utanför jämförelsen. I både Stockholm och Landskrona betalar skolorna själva för skolmat, medan kostnaden för rektor betalas centralt.
En skillnad är att Landskrona kommun står för skolornas kapitalkostnader – lån- och räntekostnader för investeringar av exempelvis bänkar och skåp – medan skolorna själva betalar för detta i Stockholm. Landskrona kommun saknar data för exakt hur stor denna kostnad är för respektive skola, men uppger för Kvartal att friskolor i kommunen ersätts för kapitalkostnader med 1 821 kronor per elev och läsår, för elever i årskurs 7-9. Högt räknat får alltså skolor i utsatta områden i Landskrona 72 000 kronor per elev och läsår medan skolor i utsatta områden i Stockholm får 123 500 kronor.
Inte förvånad över resultaten
Kvartal har inför publiceringen visat slutsatserna i granskningen för Björn Åstrand, som ledde den statliga utredningen om en mer likvärdig skola, vars betänkande överlämnades till regeringen i våras2. Utredningen undersökte bland annat hur resurser fördelas till skolor mellan olika kommuner.
Åstrand förvånas inte av Kvartals siffror.
– Nej egentligen inte. Vi fann ju en oförklarligt stor variation mellan kommunerna i hur mycket man investerar i varje barn, och att det kan svänga med knappt 40 000 kronor på en prislapp kring 100 000 kronor. Det är jättemycket pengar, som man inte kan förklara, säger Björn Åstrand.
Han trodde samtidigt inte att det var så pass stor skillnad mellan hur mycket pengar de olika kommunerna lägger på skolor i utsatta områden.
– Vi såg att det fanns en stor variation. Vi vet att det finns olika praxis inom de olika kommunerna i hur mycket man fördelar utifrån behov, så att säga, att fördelningen verkar vara olika på olika ställen. Men man kan väl säga att om dina siffror stämmer så är det väl mer bekymmersamt än vad jag kanske trodde.
Skillnad mellan enskilda skolor
Vi går vidare och tittar på skillnaderna mellan enskilda skolor. Om man räknar alla ovan nämnda resurser är det Rinkebyskolan som får mest pengar per elev av alla grundskolor i de elva undersökta kommunerna. Det är en liten högstadieskola med 139 elever. Den ligger i ett av Stockholms utsatta områden och den får 169 500 kronor per elev och läsår. Den Stockholmsskola med högstadium som får minst pengar per elev är Mälarhöjdens skola, med 1 223 elever. Den ligger inte i ett utsatt område och får 68 000 kronor per elev och läsår – 101 500 kronor mindre än vad Rinkebyskolan får.
Det ska här noteras att Mälarhöjdens skola även har elever från förskola till årskurs 6, för vilka man får en mindre skolpeng av kommunen. Detta förklarar dock bara en mindre del av skillnaden (ungefär 8 000 kr per elev och läsår, enligt uppgift från utbildningsförvaltningen i Stockholm) i resurstilldelning mellan Mälarhöjdens skola och Rinkebyskolan. Den skola som får näst mest pengar per elev i Stockholm är Hässelbygårdsskolan, en skola med klasser från förskola till årskurs 9. Den har totalt 459 elever och ligger i ett utsatt område. Den får 138 000 kronor per elev och läsår – 70 000 kronor mer än Mälarhöjdens skola.
Utredningen för en mer likvärdig skola undersökte inte skillnader i resursfördelning inom kommunerna, säger kommittésekreteraren Anders Norrlid, som stod för datainsamling och beräkningar i utredningen.
Han har nyligen tillträtt som utredare på utbildningsförvaltningen i Stockholms stad. Efter att ha tagit del av Kvartals underlag är han förvånad över hur stor skillnad i resurstilldelning det är mellan två skolor som Rinkebyskolan och Mälarhöjdens skola.
– Både jag och mina kolleger som har tittat på det här tyckte det var jätteintressant. Jag är just nu involverad i en grupp som undersöker vilka möjligheter vi har att titta på siffror internt, och att vi inte har sett det här är ju skrämmande faktiskt, säger Anders Norrlid.
Han förvånas dock inte av den genomsnittliga skillnaden mellan skolor i utsatta områden och icke utsatta områden i kommunen.
– Stockholm lägger mycket på skolor och man menar att man behöver extra mycket resurser i utsatta områden, så jag kan bara bekräfta det ni visar, säger Anders Norrlid.
Han menar samtidigt att Stockholm sannolikt har de största sociala klyftorna av någon svensk kommun, vilket kan berättiga större skillnader i resursfördelning mellan skolor än i andra kommuner.
Men är det effektivt att ge en skola 100 000 kronor mer per elev och läsår än en annan skola?
– Det är en jättebra fråga och en observation som har gjorts i Stockholms stad är att man inte alltid tycks få utväxling för pengarna. Man bedömer fortfarande att man behöver mycket resurser i de här skolorna, men också att det är viktigt att ha riktade insatser och satsa på rätt saker. Det handlar inte bara om resurser, utan om att använda dem väl.
Så vad används pengarna till i de skolor som får mer än dubbelt så mycket som andra? Utredaren Björn Åstrand menar att detta är det viktigaste att undersöka, men han har själv inget uttömmande svar på frågan.
Anna Sjögren, docent i nationalekonomi, har i sin forskning undersökt hur lärartätheten varierar mellan skolor där eleverna har olika socioekonomisk bakgrund. Hon säger att lärartätheten generellt är högre i skolor där elevernas socioekonomiska förutsättningar är sämre, men att lärarnas kompetens, i termer av till exempel behörighet och erfarenhet, i snitt är något sämre.
– Skolans fördelning av lärarresurser är kompensatorisk när det gäller kvantitet, men om man tittar på kvalitet så ser det ut att vara tvärtom.
Sjögren säger också att skillnaderna i lärartäthet mellan olika skolor inte är lika stor som skillnaden i resurstilldelning.
– En del av de ekonomiska resurserna går uppenbarligen till annat än att anställa lärare, men om det är orimligt är svårt att ta ställning till, då måste man gå in på vad som är kostnadsdrivande, säger Anna Sjögren.
I nästa del av Kvartals granskning tittar vi närmare på hur tre svenska grundskolor använder sina pengar – och vad de uppnår för resultat.