Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Krönika |

De nya radikalerna mot det gamla avantgardet

Eller ska vi gå över till islamkritisk dalahästteater? Illustration: Hans von Corswant.

Författare med öppna SD-sympatier är ungefär lika vanliga som miljöpartistiska vargjägare, men det kan snabbt ändras. Kvartals kulturredaktör Ola Wong läser essäsamlingen ”Radikalism och avantgarde – Sverige 1947–1967” och får perspektiv på varför Bokmässan ser ut som den gör.

Av Ola Wong | 9 oktober 2022
Ola Wong är Kvartals kulturredaktör, Kina-kännare och författare.
Profil Lyssna på textenLästid 7 minSkärmläsarvänlig
I korthet
SD var intensivt närvarande på årets bokmässa trots att ingen sverigedemokrat syntes till.
Jag går och lyssnar på hur Jonas Gardell i ett samtal med DN Kulturs Johan Hilton passionerat försvarar den nu etablerade sexualmoralen, såsom den manifesteras på Prideparaden med Svenska kyrkans välsignelse. Den ska skyddas mot den nya tidens revoltörer. Gardell uppmanar till kamp: ”Än en gång måste vi utkämpa slag vi trodde vi hade vunnit.” Han berättade hur en sverigedemokrat för tolv år sedan hade kallat en präst för ”vidriga jävla vänsterextremist” för att hon försvarat alla människors lika värde.

Detta är samma Svenska kyrka som på 1940-talet drev igenom att svenska skolbarn skulle undervisas i att sexuell samvaro endast får förekomma inom [heterosexuella] äktenskapet. Naturkunskapsboken i skolan upplyste att det tyvärr fanns sjuka människor, såsom homosexuella, som de normala måste skyddas mot.1 Tidens radikala tand malde onekligen ner det gamla Sverige. Vad kommer att ske nu när själva tanden nötts ner till pulpans smärtzon?

Läs mer Visa mindre