Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Samhälle |

De masochistiska nationalisterna

Mattias Norströms omtalade konstverk "Du gamla, du fria" på Sergels torg augusti 2017. Konstverket föreställer en slokande flaggstång med den svenska flagga hängande upp och ner. Foto: Henrik Montgomery /TT

Varför är det så många som njuter av att angripa sin egen kultur? Självkritik är bra, men hur långt ska man dra den, frågar sig Göran Adamson, docent i sociologi, aktuell med boken “Masochistic nationalism”.

Av Göran Adamson | 3 november 2020
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Lyssna på textenStöd KvartalLästid 10 min
I korthet
Jag satt på Ras Hotel i Addis Abeba i Etiopien och funderade på begreppet nationalism. Kan det inte finnas en karaktär, tänkte jag, som är motsatsen till en vanlig nationalist? En person som är lika besatt av den egna kulturen, men inte för att ständigt hylla den, utan istället för att hela tiden angripa den? En ”negativ nationalist” kanske?

Så jag googlade och där var det: negative nationalism. Begreppet fanns i essän som hette Notes on nationalism (1945) och han som skrivit den var George Orwell.

I denna essä föreslår Orwell bland annat två nya politiska begrepp. Det första är just negativ nationalism – samma fixering vid den egna kulturen som hos en klassisk nationalist med den lilla skillnaden att hela analysen är ställd på huvudet.

Svensk folkdans är höger men muslimska dansande dervischer är så spännande…

Vår historia och kultur är inte längre föremål för halsstarrigt försvar utan i stället för ständigt förklenande kommentarer jämfört med nästan vad som helst på andra sidan horisonten. Svensk folkdans är höger men muslimska dansande dervischer är så spännande trots – eller därför att! – man inte vet vad det handlar om.

Läs mer Visa mindre