Därför fick ekonomerna fel om pandemin

Många hälsoexperter välkomnade beslutet, men det möttes också av kritik där bärande argument var att forskningen om nya varianter av covid-19 och arbetet med att utveckla bättre vacciner riskerar att stanna av.¹

Oron för en ny stor depression

Det mänskliga lidandet för pandemin har varit, och är alltjämt, stort.³ Covid-19 är nu den tredje vanligaste dödsorsaken i världen. Det är främst i fattiga länder, med låg vaccinationsgrad, som pandemin skördar många dödsoffer. Nästan 83 procent av de uppskattningsvis 22 miljoner människor som avlidit i pandemin så här långt är från länder som Världsbanken klassificerar som fattiga.² I rikare delar av världen, i länder med högre vaccinationstäckning och bättre vårdmöjligheter av dem som blir sjuka, ligger fokus numera i stället på dem som drabbas av långtidseffekter av covid-19 och vad effekterna kan bli av många återinfektioner. Där är forskningsläget tämligen oklart, milt uttryckt.

Men vad har pandemin inneburit för ekonomin? I utgångsläget var oron stor för att Sverige skulle hamna i en depressionsliknande situation. I en tv-intervju i Aktuellt den 19 mars 2020 varnade den dåvarande vd:n för Tredje AP-Fonden, och tidigare vice riksbankschefen, Kerstin Hessius, för att Sverige riskerade en massarbetslöshet på 20 till 40 procent till följd av åtgärderna mot smittspridning.

Hon gjorde jämförelser med situationen i Tyskland på 20-talet och USA på 30-talet och efterfrågade i intervjun ett slutdatum för pandemin. [För transparens: Kerstin Hessius satt flera år i styrelsen för Insamlingsstiftelsen Kvartal och är sedan ombildningen till bolag en av de personer som investerat i Mediehuset Kvartal AB.]⁴

Vad fan ska vi med pengarna till?

Många höll med Hessius. Flera av marknadens aktörer, banker och andra finansiella institutioner, trodde också på en stor nedgång i den svenska ekonomin under våren, enligt Consensus Economics, ett globalt ledande makroekonomiskt undersökningsföretag. Men Hessius fick också mothugg. En av dem som starkast kritiserade hennes analys var tidigare Scaniachefen, tillika tidigare ordförande för Svenskt Näringsliv, Leif Östling. Han menade att man inte kunde ge något slutdatum när man inte hade alla fakta i målet om hur pandemin skulle utveckla sig. Östling tyckte att det var farligt att ställa de insatser som gjordes för att minska smittspridningen, och rädda liv, mot den ekonomiska kris samhället riskerade att slungas in i med konkurser, arbetslöshet och mänskligt lidande. Han menade att det finns principer i samhället som bottnar i en humanistisk syn som man inte borde kompromissa om och att Hessius levde i vad han kallade en ”finansbubbla”.

Så hur gick det då?

Ett enkelt sätt att svara på frågan hur det gått är att titta på de ekonomiska prognoser som gjordes strax före pandemin och precis när den startade och sedan jämföra dessa med hur utfallet blev. Före pandemin, i oktober 2019, publicerade Internationella valutafonden (IMF) sin halvårsvisa prognos över världsekonomin och dess medlemsländer. Den visade på en inbromsning i konjunkturen, den lägsta BNP-tillväxten sedan finanskrisen 2007–2009, i kölvattnet av en svagare utveckling i tillverkningsindustrin och ökad geopolitisk oro och handelsproblem i världen. Men så kom pandemin och alla prognoser ställdes på ända.

Undergången uteblev när ekonomin ställde om

Som man kan se i tabellen ovan förväntade sig IMF ett kraftigt fall i den ekonomiska tillväxten i världen i april 2020 när pandemin slagit till med full kraft. Från att i oktober 2019 ha förutspått att världsekonomin skulle växa med 3,4 procent under 2020 trodde IMF nu i stället på en tillbakagång i världsekonomin med minus 3 procent. För Sverige prognostiserades en ännu djupare nedgång där en förväntad ekonomisk tillväxt på 1,5 procent skulle förvandlas till ett fall i BNP på 6,2 procent. Men raset uteblev. I stället blev tillbakagången i den svenska ekonomin bara en knapp tredjedel så stor, 2,2 procent. Det följdes av en kraftig återhämtning under 2021 och delvis även under 2022, trots kriget i Ukraina.

Mer sofistikerade uppskattningar av vad pandemin har kostat har gjorts av namnkunniga ekonomiprofessorer som Lawrence Summers och Jesper Rangvid, för USA respektive Danmark. De visar på samma sak: att pandemin skördade många fler människoliv än vad man initialt trodde, men att nedgången i ekonomin blev mycket mindre än vad de hade förväntat sig.⁵

Hur kunde ekonomerna få så fel? Prognoser ger en ögonblicksbild av vad ekonomer tror om framtiden. Om förutsättningarna förändras kommer även prognoserna att ändras. Det är en del av prognosers syfte. Under våren 2020 genomfördes olika typer av ekonomiska stödpaket som saknar motstycke i världshistorien och som lyckades dämpa fallet i ekonomin. Den ekonomiska politikens omfattning och effekter tycks dock ha överraskat många ekonomer. De blev lite tagna på sängen och visade sig vara alltför pessimistiska i sina förutsägelser.

Industrin visade vägen

Men den stora överraskningen är hur snabbt företagen ställde om till de nya förutsättningarna. I Sverige kom regler om korttidsarbete på plats ganska snabbt vilket sannolikt räddade många företag från konkurs. Medan myndigheter i Sverige tvekade om olika typer av smittskyddsåtgärder agerade många företag direkt. Ett exempel är industriföretaget Electrolux, ett av Sveriges mest globaliserade företag, som tidigt genomförde en soft closure av sitt huvudkontor på Kungsholmen i Stockholm efter sportlovet 2020.⁶ Bolaget ställde även om delar av sin produktion av dammsugarpåsar till produktion av munskydd. Och företag som tillverkade sprit för konsumtion gick över till att tillverka desinfektionsmedel till vården i stället. Bara för att ta två exempel. Listan kan göras lång.

I ekonomernas värld fortsätter kurvor i sin givna riktning, i verkligheten anpassade sig företagen men också till slut myndigheterna.

Även konsumenterna ställde om. I stället för att exempelvis konsumera utlandsresor och restaurangbesök köpte de datorutrustning för att kunna arbeta hemifrån. De inhandlade sällanköpsvaror för att renovera sina hem på den lediga tid de fått när de blivit korttidspermitterade. Nettoeffekten var att de inte drog ner på sin konsumtion speciellt mycket, de ställde om den.

Pandemins lärdomar för framtiden

Att ekonomin tål mer än man tror och har en förmåga att ställa om är en viktig lärdom från pandemin. En kortsiktig nedstängning av världsekonomin som skedde under våren 2020 behöver inte leda till depression och massarbetslöshet. Kraftfull ekonomisk politik kan dämpa den ekonomiska nedgången. Och ett innovativt näringsliv kan snabbt anpassa sin produktion liksom snabbfotade hushåll kan ställa om vad de konsumerar. En annan lärdom är måhända att ekonomer är skolade i att tänka i scenarier av ”allt annat lika”. Men så fungerar inte världen. I ekonomernas värld fortsätter kurvor i sin givna riktning, i verkligheten anpassade sig företagen men också till slut myndigheterna. Det räddade ekonomin. Det har i efterhand inte hörts mycket självkritisk diskussion från ekonomer som spådde att nedstängningarna skulle leda till ekonomisk undergång. Historien visar också att det är svårt att förutspå stora förändringar, och ekonomer kommer säkert även vid framtida kriser att få problem med sina förutsägelser.

Skuldkänslan blir långvarig

Det finns också en baksida av de stora ekonomiska stimulanserna. Det är viktigt att över tid kunna finansiera offentliga stödpaket. Världen har sedan pandemin inleddes upplevt en period av gigantisk skulduppbyggnad. Det totala värdet av den samlade skulden i världen minskade något under 2022, efter att ha toppat under 2021, till strax under 300 biljoner amerikanska dollar (vilket motsvarar över 450 gånger värdet av allt som produceras i Sverige under ett år). En stark ekonomisk tillväxt och högre inflation gjorde att den globala skulden i världen föll något i förhållande till världens samlade produktion. Men skuldnivån är fortfarande högre än före pandemin. Det innebär att högre räntor som kan behövas för att stävja inflationen kan göra det svårt för högt skuldsatta hushåll, företag och länder att betala tillbaka på sina lån.

Vi ser redan nu illavarslande signaler på hur den ökande offentliga skulden i USA leder till problem. Politisk splittring i den amerikanska kongressen hotar en nödvändig höjning av det lånetak för offentlig upplåning som finns. Om inte en uppgörelse kan nås skulle det kunna leda till betalningsinställelser som skulle kunna få stora konsekvenser inte bara för amerikansk ekonomi utan även globalt. Även i Sverige hörs tongångar om att en hög skuldnivå kan vara svår att hantera med högre räntor. Men här är det inte staten som är högt skuldsatt utan hushållen som samlat på sig stora skulder, primärt kopplade till bostadsfinansiering.⁷