Varför blev vi monogama – och är polygamin på väg tillbaka?

Det är långt vanligare med polygami bland muslimer än bland kristna i regionen (25 procent mot 3 procent). Polygami är i regel vanligast i länder med muslimsk befolkningsmajoritet, och denna praxis legitimeras i Koranen.

En kulturkrock

När conquistadoren Hernán Cortés inledde koloniseringen av det aztekiska imperiet i dagens Mexiko för ganska precis 500 år sedan var det två snarlika imperier som drabbade samman. Människorna i båda imperierna var visserligen alla ättlingar till de första människorna, men de hade levt i avskildhet från varandra i minst 15 000 år. Men både det spanska och det aztekiska imperiet byggde på storskaligt jordbruk, de hade båda skapat ytterst hierarkiska samhällen med komplexa byråkratier och makt som gick i arv inom dynastiska familjer. Och makten legitimerades ytterst av religion.

Men det fanns en stor och central skillnad.¹

En av Cortés samtida vittnade om familjeförhållanden bland de folk som de kallade indianer: Mäktiga män tog sig så många kvinnor de ville. Vissa hade 200 fruar eller fler. Andra hövdingar och stormän tog sig så många hustrur att många andra män – i regel de fattigaste – blev utan. Europeiska munkar försökte förhindra dessa seder, men hade svårt att få gehör för detta eftersom de ledande hövdingarna med flest fruar vägrade ge efter. De lyssnade inte på några som helst argument, berättade vittnet. Det var svårt att få dem att överge en så gammal och uppskattad tradition.

Det kan i fattiga jägar- och samlarsamhällen sannolikt vara tryggare att vara tredje fru åt en stark och skicklig jägare än första fru åt en dålig.

Detta ögonvittne – munken Toribio de Benavente Motolinia – noterade i sitt vittnesmål tre centrala aspekter av polygami: När män kan ta sig flera kvinnor, är det i regel de resursstarkaste männen som blir vinnare. Detta leder till ett överflöd av svaga och fattiga män som blir utan några större utsikter till varken sex eller familjeliv, eftersom kvinnor i regel gifter sig uppåt. Och slutligen att männen med makt och många hustrur ogärna vill se en förändring av sakernas tillstånd.

Hans iakttagelser är heller inte särskilt unika. Kristna munkar har noterat dessa mekanismer runt om i världen. Och lika ihärdigt fördömt och försökt förhindra traditionen som har funnits på många platser i världen. Mycket tyder på att polygama relationer av den art som spanjorerna stötte på i den Nya världen på 1500-talet var de vanligaste sedan vi reste oss upp och blev homo sapiens. Bland de däggdjur som mest liknar oss människor, aporna, är monogami okänt. Hos bonober och schimpanser förekommer inte monogama parförhållanden. Bland de omkring 108 miljarder människor som hittills levt har merparten sannolikt levt i polygama samhällen.

Fördelar för vissa

Evolutionärt sett bottnar människans spontana dragning mot polygami i den asymmetriska relationen mellan könen. För män har många partners ökat deras möjligheter att reproducera sig och få många barn som kan skydda och försörja dem när de blir gamla. För en kvinna finns inte samma fördel med många män – hon får inte fler barn för det.

Däremot behöver hon en stark man som kan förse henne och barnet med mat och skydd under den långa tid hon är gravid, ammande och när barnet växer upp. Därför har evolutionen gjort att starka män med makt kan forma normer som legitimerar månggifte. Men kvinnorna då? De har större behov av att vara nogräknade när det gäller partners av skälen ovan. Och i ett samhälle med polygami så finns ju faktiskt ett större urval att välja från: både ogifta och redan gifta män. Det kan i fattiga jägar- och samlarsamhällen sannolikt vara tryggare att vara tredje fru åt en stark och skicklig jägare än första fru åt en dålig.

Denna form av månggifte har alltså vissa fördelar för mäktiga män och för kvinnor, så det är ingen slump att den varit så dominerande under stora delar av mänsklighetens historia.

Den medeltida Kinaresenären Marco Polo har till exempel beskrivit hur mongolhärskaren Kublai khan hade fyra fruar med kejsarinnestatus. Deras barn blev legitima arvingar. Dessutom hade han en stor mängd andra kvinnor som tjänade honom. De hämtades från en särskild provins som var känd för sina attraktiva kvinnor med ”vackra ansikten och ljus hy”. Vartannat år eller oftare skickade han efter 400 eller 500 av de vackraste, som sedan genomgick ännu en sållning av hans ämbetsmän som granskade deras utseende, kropp, lukt, om de snarkade och så vidare. De som passerade denna gallring skickades sedan att i grupper om fem åt gången tjäna Kublai khan enligt alla hans önskningar ett par dygn i taget. Kvinnorna – och deras släktingar – påstods vara smickrade av arrangemanget som gav hög status åt deras familjer.² Även Kublai khans farfar Djingis khan hade en stor mängd hustrur.

Fler kvinnor än män blir föräldrar

Dessa typer av arrangemang förklarar att långt fler kvinnor än män historiskt sett kunnat bli föräldrar – även om det fortfarande finns en snedfördelning. I Sverige får över 20 procent av männen aldrig barn. Bland kvinnorna är siffran cirka 13 procent.

Polygami handlar alltså i regel om att män tar sig många fruar – men det finns några exempel på motsatsen bland små, isolerade grupper runt om i världen.

Zulukungar i Afrika kunde ha mer än tusen fruar. En medeltida khmerisk kung i Kambodja kunde ha fem hustrur med kunglig status, och sedan tusentals andrafruar.

Men i nästan alla kända jägar- och samlarsamhällen är polygami i den traditionella formen förekommande. Och i alla sådana samhällen är det män med högst status som har flera kvinnor. Det kan handla om shamaner, hövdingar, krigare eller skickliga jägare, och i regel om ett par tre fruar per man.

I och med den neolitiska revolutionen, när jordbruket började bli vanligt för runt 10 000 år sedan, blev samhällena mer socialt skiktade och merparten av dessa samhällen tillämpade fortfarande polygami. Men volymerna skruvades upp i och med de allt större hierarkierna. Zulukungar i Afrika kunde ha mer än tusen fruar. En medeltida khmerisk kung i Kambodja kunde ha fem hustrur med kunglig status, och sedan tusentals andrafruar. En Hankejsare som levde på 100-talet f.Kr. hade ett harem på 6 000 fruar.  Exemplen kan mångfaldigas, och inskärper att historiskt sett har en stor grupp män aldrig fått bilda familj – medan de allra flesta kvinnor som nått tonåren kunnat räkna med att bli gravida och få barn.

Idag är polygami ännu legalt i delar av Afrika, Centralasien och Mellanöstern, men dessa regioner är numera undantag. Motståndet mot polygami kom från europeiska, kristna normer som sakta spridits över världen. I japan och Kina började man tillämpa ”moderna”, västerländska monogama äktenskap på 1880- respektive 1950-talet. I båda fallen kopierades västerländska, sekulära normer som innefattade förbud mot polygami. På liknande sätt har Turkiet på 1920-talet och Indien på 1950-talet fasat ut polygamin. Inom den muslimska världen tilläts länge upp till fyra fruar, vilket fortfarande är tillåtet i vissa muslimska länder. Monogamin är alltså en relativt ny företeelse i stora delar av världen utanför Europa.

Men varför spreds monogamin, när polygami verkar vara naturtillståndet? Det enkla svaret är att europeisk dominans över världen – militär, ekonomisk, kulturell – har lett till att europeiska vanor och normer har spridits. Monogami, kostymer, cyklar, kulsprutor, rösträtt – allt sådant har spridits från Västvärlden resten av jordklotet. Men antropologiprofessorn Joseph Henrich har påtalat några ytterligare argument för monogamin.³

I polygama samhällen måste män konkurrera mer med varandra eftersom de som förlorar riskerar att bli helt utan sex, familjeliv och barn. Detta leder inte sällan till mer våld och mer brottslighet. Konkurrensen är extra stor eftersom även redan gifta män fortfarande är potentiella konkurrenter. För en fattig eller svag man är den potentiella vinsten mycket stor om han genom ojusta metoder kan klättra på samhällsstegen. I ett monogamt samhälle har samma person långt större chanser att faktiskt bilda familj.

Detta har faktiskt testats naturvetenskapligt genom forskningsstudier på unga mäns testosteronnivåer. I en studie på Filippinerna från år 2005 följde forskare drygt 450 män i 20-årsåldern. Fyra år senare var hälften gifta, och en tredjedel hade fått barn. Då hade även testosteronnivåerna sjunkit i varierande grad. Mest sjönk den hos gruppen som var både gifta och fäder. Minst hos gruppen som fortfarande var ogifta. Liknade studier i andra länder har visat samma resultat.

Monogamin är alltså en relativt ny företeelse i stora delar av världen.

Män med lägre testosteron bryr sig mer om sina barn och är mindre aggressiva. Monogama samhällen betyder alltså långt fler män med lägre testosteronhalter, medan höge testosteronhalter är förknippade med risktagande, kortsiktigt tänkande och konkurrens. I experiment där män har fått olika testosterondoser innan har man sett att höga testosteronhalter förknippas med minskad samarbetsförmåga. De med högre halter är mer benägna att se världen som ett nollsummespel, där någons vinst betyder någon annans förlust. Män som fått testosterondoser i experiment är mer benägna att se främlingar som fiender och känner mindre tillit. Utanför experimenten har man även sett att män med högre testosteron oftare blir gripna för brott, liksom att de spelar, röker och dricker mer än andra män.

Monogami minskar kriminaliteten

Sammantaget, menar Joseph Henrich, bör monogami minska kriminaliteten. Ogifta män är långt mer benägna att stjäla, mörda, råna, våldta, missbruka och spela jämfört med gifta män, även om man justerar för alla tänkbara faktorer. Men vad orsakar vad? Har stökiga män svårt att lyckas gifta sig, eller blir de stökiga av singellivet? I studier som följt män över tid har forskare dock visat att män som gifter sig blir 50 procent mindre brottsliga – så kvinnor har definitivt en lugnande effekt på män (när män i samma grupp skiljde sig eller blev änklingar ökade risken för brottslighet igen).

I studier på Kinas befolkning, där enbarnspolitiken kombinerad med könsselektiva aborter lett till ett mansöverskott, kan man se att brottsligheten ökade där det fanns störst mansöverskott.

Monogami är historiskt sett en huvudsakligen kristen uppfinning som präglat Europa under långt mer än ett millennium.  Även det antika Grekland och Rom präglades av monogaminormen (vilket förstås var en norm som har överträtts, ingen förnekar att prostitution och otrohet förekommer även i monogama samhällen). Redan under tidig medeltid i Europa började man dela på kvinnorna på ett hyfsat rättvist sätt, vilket var en för tiden mycket radikal idé. Då skedde ett första men viktigt steg mot ett mer jämlikt samhälle, där både kung och fattig bonde gifte sig med en enda kvinna. På lång sikt var detta ett vinnande koncept, som skapade mer harmoniska och jämlika samhällen.

Från tvång till frihet

Även om normen om monogami idag är stark, menar en femtedel i dagens USA att polygami är moraliskt acceptabelt, och det är en opinion som har ökat under 2000-talet. Det handlar framför allt om människor med liberala värderingar som sannolikt ser detta som en form av individens frihet att inrätta sitt kärleksliv fritt från konventioner.

För ett antal år sedan blev det ett ramaskri då Centerpartiet luftade ett förslag om att tillåta månggifte. Annie Lööf fick avbryta en semester för att dementera saken. Och så sent som förra året beslöt riksdagen att utländska månggiften inte ska godkännas i Sverige. Däremot saknas undersökningar om hur opinionen i Sverige ser ut i frågan.

Man bör dock skilja på den förmoderna och patriarkala idén om att starka män kan ta sig många fruar och den postmoderna och libertarianska idén om polyamorösa förhållanden. Ibland förväxas dessa olika normer, som dock är mycket olikartade – den historiska polygamin var i regel starkt tvingande, medan den postmoderna polyamorin snarare handlar om individuell frihet från förtryckande normer.