Därför avlivas 6 miljoner höns varje år

Totalt fanns det cirka 8,6 miljoner höns i Sverige 2022, enligt Marie Lönnskog Hogstadius, verksamhetsledare på branschorganisationen Svenska Ägg.

Alla dessa, ekologiska som konventionella, burhöns såväl som frigående höns, avlivas drygt 1,5 år gamla. I runda slängar avlivas alltså sex miljoner svenska höns varje år. Höns som hade kunnat fortsätta värpa om de fått rugga ett par månader.

Lägg därtill lika många tuppkycklingar som avlivas och destrueras redan vid kläckning. I Sverige utförs denna könssortering för det mesta av inflyttade japaner som går igenom 1200 kycklingar per timme (det krävs ett skarpt och tränat öga samt stor fingerfärdighet för att könsbestämma kycklingar. Av tradition har detta hantverk utvecklats till fulländning i Japan).⁴

Omöjliga krav på billiga ägg från lyckliga höns

Det har gjorts ansatser att föda upp tuppkycklingarna, men värphönshybrider är framavlade för hög äggproduktion, inte snabb tillväxt och hög slaktvikt. Det har därför visat sig vara svårt att hitta köpare av tuppköttet, som blir dyrare än vanligt kycklingkött och smakar annorlunda än det kycklingkött som vi är vana vid.

Så att 165 000 höns avlivas borde alltså inte vara en nyhet – de hade ändå avlivats om ett par månader.

Den här typen av rubriker, och den förskräckelse som de ger upphov till, säger något om vår relation till modernt jordbruk. Vi har en bild av ett svenskt jordbruk som upprätthåller biologisk mångfald med starka djurskyddskrav. Samtidigt saknar alla vi, som inte arbetar med matproduktion, kunskap om hur det faktiskt fungerar. Det leder till absurda krav på jordbruket.

Problemet är bara att höns inte är skapta för att gå i grupper om 3 000 individer.

Exempelvis när konsumenterna började efterfråga ägg från frigående höns, utomhus. Efterfrågan ökade markant på 00-talet, och tillsammans med en ny djurskyddslag från 1999 innebar det att allt fler äggproducenter försökte ställa om till frigående system.⁵

Problemet är bara att höns inte är skapta för att gå i grupper om 3 000 individer (nuvarande maxgräns för antal höns per avdelning i ekologisk produktion).⁶ Så producenterna som försökte ha stora grupper av höns drabbades av problem med spridning av parasiter och stress bland hönorna, som i förlängningen ledde till kannibalism.

Lösningen blev att byta till stresståligare vita hönsraser. Då uppstod svårigheten att konsumenterna i många länder förknippar vita ägg och vita hönor med matindustri medan de brunfärgade äggen uppfattas som ”naturliga”. I länder som Danmark brände man tidigare bort näbbarna på hönsen⁷ – då kan de ju inte hacka ihjäl varandra och konsumenterna kunde nöjt köpa bruna ägg från frigående höns. Branschorganisationen Danske Æg har nu en överenskommelse om att inte stympa djuren längre, och i stället använda stresståligare hönsraser i frigående grupper.

Problemet med stressade höns som fjäderplockar varandra har minskat men finns dock kvar, även i Sverige.

Allt detta för att få frigående ägg och ett bättre samvete för konsumenterna. Om det hjälper hönsen är tveksamt. Men de ska ändå bara leva 85 veckor, så det är kanske inte så viktigt.