Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Samhälle |

Då bör man vägra debatten

Aktivister protesterar mot jordbruksföretag som utvecklar frön och grödor för GMO-odling. Foto: AP

Inom forskningskommunikation finns ett dilemma: Hur mycket ska vi prata om frågor som är vetenskapligt avgjorda? Vad gäller exemplen genteknik och växtförädling är vetenskapen enig – så varför prata med dem som vägrar lyssna, frågar sig forskarna Torbjörn Fagerström och Jens Sundström.

Av Torbjörn Fagerström och Jens Sundström | 30 november 2022
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Lästid 9 min
I korthet

Det var en gång en pojke som inte kunde somna på kvällarna. Han hade fått för sig att det bodde ett spöke i garderoben, och fastän hans pappa bedyrade att detta bara var fantasier ville inte pojkens tvångstankar ge med sig. Till slut tröttnade pappan och tömde hela garderoben på innehåll, så att man kunde se att den var helt tom. ”Se här”, sa pappan, ”det finns inget spöke”. Pojkens lakoniska svar blev: ”Men om det inte finns något spöke, varför gjorde du dig då besväret att tömma garderoben?”.

Vi ska strax återvända till spökhistorien, men först till ämnet för dagen – hur långt forskarsamhällets ansvar att delta i samhällsdebatten sträcker sig. Vi tänker problematisera detta genom att hävda att det finns situationer då det är bättre att avstå från öppen debatt. Det kan exempelvis gälla när en fråga har kidnappats av krafter som har en helt annan agenda än att vägledas av vetenskap och beprövad erfarenhet.

Av Torbjörn Fagerström och Jens Sundström | 30 november 2022
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Profil Lyssna på textenLästid 9 minSkärmläsarvänlig
I korthet
Det var en gång en pojke som inte kunde somna på kvällarna. Han hade fått för sig att det bodde ett spöke i garderoben, och fastän hans pappa bedyrade att detta bara var fantasier ville inte pojkens tvångstankar ge med sig. Till slut tröttnade pappan och tömde hela garderoben på innehåll, så att man kunde se att den var helt tom. ”Se här”, sa pappan, ”det finns inget spöke”. Pojkens lakoniska svar blev: ”Men om det inte finns något spöke, varför gjorde du dig då besväret att tömma garderoben?”.

Vi ska strax återvända till spökhistorien, men först till ämnet för dagen – hur långt forskarsamhällets ansvar att delta i samhällsdebatten sträcker sig. Vi tänker problematisera detta genom att hävda att det finns situationer då det är bättre att avstå från öppen debatt. Det kan exempelvis gälla när en fråga har kidnappats av krafter som har en helt annan agenda än att vägledas av vetenskap och beprövad erfarenhet.

Läs mer Visa mindre

Redan prenumerant?
Just nu: 19 kr/mån
i tre månader
Därefter 99 kr i månaden utan bindningstid.
Eller vill du bara läsa denna artikel?