Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Just nu: Prenumerera ett helt år för bara 499 kr!
Just nu: Prenumerera ett helt år för bara 499 kr!
Politik |

Carl Bildt, pengarna och den ryska gasen under ytan

Peter Axelsson skriver att "det [är] olyckligt att alliansregeringens godkännande av Nord Stream år 2009 kantades av jävsfrågor med möjlig bäring på regeringens agerande". Foto: Michael Krabs, Hannibal Hanschke och Sven Nackstran/TT. Montage: Frida Eckermann/Kvartal.

Inom kort färdigställs den ryska gasledningen Nord Stream 2 utanför Gotland. Den ifrågasätts av många, men så lät det inte 2009 när den borgerliga regeringen gav klartecken till den första ledningen. Analytikern Peter Axelsson har granskat det svenska godkännandet.

Lyssna på texten
Laddar ...
Följ Kvartals poddar: Apple | Spotify
Av Peter  Axelsson | 18 augusti 2021
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Profil Inlästa texter I korthet Lästid 29 min Skärmläsarvänlig
I korthet

Gasledningen Nord Stream 2, med ryska Gazprom som huvudägare, kommer att färdigställas inom kort. Projektet är kontroversiellt.

År 2005 stod planerna för den första ledningen, Nord Stream, klara. Den ryska gasledningen skulle dras intill Gotland, inom Sveriges ekonomiska zon, vilket kräver den svenska regeringens tillstånd.

Hösten 2006 identifieras en jävsrisk med koppling till alliansregeringens stundande Nord Stream-beslut. Som styrelseledamot i svenska Vostok Nafta har den nye utrikesministern Carl Bildt tilldelats optioner i bolaget. Nord Streams huvudägare Gazprom är Vostok Naftas främsta investering.

FOI skriver 2006 att en rysk rörledning har bäring på Sveriges försvarsintressen. Försvars­minister Mikael Odenberg (M) anser att den militära risken för Sverige ökar med den ryska gasledningen. Han avgår i september 2007.

Formellt ska, enligt FN:s havsrättskonvention, beslutet om Nord Stream bedömas utifrån ett miljöperspektiv. När röster höjs för att Nord Stream kan stoppas på miljö­mässiga grunder lyfter utrikesminister Carl Bildt fram gasledningens miljömässiga fördelar.

Hösten 2009 godkänner regeringen den ryska gasledningen. Miljöminister Andreas Carlgren poängterar att regeringen inte gjort en säker­hets­politisk prövning kring projektet.

Carl Bildt har för denna text svarat på frågor om Nord Stream-godkännandet. Han säger att regeringen beaktade den säkerhetspolitiska aspekten och att eventuella jävsrisker hanterades i enlighet med juristernas rekommendationer i Regeringskansliet.

De som varnade för en för Sverige förhöjd säkerhetspolitisk risk tycks ha fått rätt. Det är olyckligt att alliansregeringens godkännande av Nord Stream kantades av jävsfrågor med möjlig bäring på regeringens agerande.

Inom kort färdigställs en ny rysk gasledning genom Östersjön, Nord Stream 2. Projektet är dock kontroversiellt, och USA tillhör projektets främsta kritiker. I Sverige har bland annat Moderaterna ifrågasatt Nord Stream 2, och riksdagsledamöterna Karin Enström (M) och Hans Wallmark (M) uppmanade tidigt statsminister Stefan Löfven att beakta gasledningens säkerhetspolitiska konsekvenser.

Ett problem för dem som nu vill reducera den säkerhetspolitiska risken i Sveriges närområde är att den första ryska ledningen, Nord Stream, redan ligger på Östersjöns botten. Det var den borgerliga regeringen som 2009 gav klartecken till att låta Nord Stream dras längs med Gotlands kust – så pass nära att Sveriges ekonomiska zon togs i anspråk. I samband med Sveriges godkännande gjorde miljöminister Andreas Carlgren en poäng av att regeringen inte hade gjort någon säkerhetspolitisk prövning av den ryska rörledningens placering.

Att regeringen tycks ha prioriterat ned säkerhetsaspekten när en rysk gasledning skulle dras inom landets ekonomiska zon ter sig naivt. Så hur gick detta till? För att förstå denna historia behöver vi gå tillbaka till valet i september 2006 när moderatledaren Fredrik Reinfeldt väljs till Sveriges statsminister och utnämner Carl Bildt till utrikesminister.

 Sovjetisk strävan

Sedan länge har det funnits en rädsla för att Kreml ska göra länder beroende av rysk gas genom att monopolisera energilogistiken. Faktum är att Sovjetunionen, för att få inflytande över Västeuropa, redan på 1970-talet formulerade en utrikesstrategi med avstamp i ett energi- och transportmonopol.¹

Läs mer Visa mindre