Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Kultur |

Budget för ett obildat folk

Kulturminister Parisa Liljestrand presenterar kulturens delar av budgetpropositionen. Foto: Lars Schröder/TT

Vad säger det om vår tid att folkbildningen blivit budgetens strykpojke? Anna Axfors skriver om värdet av bildning.

Av Anna Axfors | 11 november 2022
Anna Axfors är poet, kulturskribent och författare.
Profil Lyssna på textenLästid 5 minSkärmläsarvänlig
I korthet
Det är lite larvigt, men jag har lovat mig själv att bli bildad tills jag är 40. Det är åtta år kvar, så kanske måste jag ändra det till 50, eftersom jag märkt att åren går fort och bildning tar tid. Det tar tid för att intrycken måste smälta samman med det jag vet sedan tidigare – det är det som är bildning. Eller ”bildning är icke vad vi lärt utan vad vi hava kvar när vi glömt allt vi lärt”, som Ellen Key skrev. Att fundera på svåra frågor känns inte lika mörkt i sällskap av Sokrates eller Virginia Woolf.

Utbildning i stället för bildning

Jag minns när jag först började bli bildad. Jag tog studenten mitt i en finanskris, och kunde inte ens få jobb på McDonalds. Att läsa strökurser på universitet och ta studielån var enda sättet att få pengar. Ingen i min släkt hade förut läst på universitetet, och nu gjorde jag det, bara för att få pengar. Det är ett lustigt men effektivt sätt att bli bildad på. Strökursträsket är lite av min generations grand tour (den bildningsresa i Europa som unga adliga män förr fick göra). Jag snuddade vid tanken på att sätta ihop en kandidatexamen, men sedan kom jag över Åsa Mobergs Lustpunkten, där hon skriver om hur outbildad hon är och att hon i stället lärt sig saker genom radio och tidningar. “Lustpunkten är den punkt i hjärnan som lärandet måste nå om inlärningen ska få fart”. Hennes förslag är alltså att följa nyfikenheten i stället för att lära sig det någon annan tycker.

Läs mer Visa mindre