Den industriella revolutionen
byggdes delvis på järnvägar och bättre vägar.
John Loudon McAdam skapade
makadam, ett grovt grus, vilket var ett relativt billigt och effektivt sätt att göra vägar av. Även i romarriket byggdes många och långa vägar, allt som allt 80 000 kilometer. De byggdes dock inte främst av ekonomiska skäl, utan för att i första hand transportera trupper till olika delar av imperiet. Vid planering och bygge tog man inte mycket hänsyn till äldre vägnät eller befintliga byar eller samhällen.
Men när vägarna väl fanns på plats började de användas för handel – och de blev viktiga för den ekonomiska utvecklingen i medelhavsregionen under antiken. Och även idag, visar det sig nu enligt ny forskning.
Ola Olsson, professor i nationalekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, är medförfattare till en studie som publicerats i Journal of comparative economics.
– Vi var faktiskt intresserade av romarriket och funderade på vad det lämnat i arv till vår tid. Och just vägnätet har inte analyserats av forskare tidigare, berättar han.
Ju mer romersk väg i området, desto mer ekonomisk aktivitet idag.
Ola Olsson och hans kolleger har kodat data över det romerska vägnätets geografiska utbredning. Sedan har de kombinerat detta med moderna data, framför allt satellitbilder över ljusintensitet över natten. Över dessa kartor har de lagt ett raster av runt 1 000 små kvadrater. Inom varje fyrkant har de noterat hur mycket romersk väg det fanns och hur mycket ekonomisk aktivitet, som de mäter via ljusintensitet, de finner i nutiden.
– Ju mer romersk väg i området, desto mer ekonomisk aktivitet idag, säger Ola Olsson. Vi kontrollerade för faktorer som geografi och liknande som skulle kunna förklara sambandet, men även efter dessa kontroller såg vi en stark effekt.
Långsiktig effekt
Deras hypotes var att de romerska vägarna skulle ha en långsiktig effekt, men de var ändå förvånade över hur stark denna faktor skulle visa sig vara.
– Man byggde vägnätet mycket snabbt, och hade sannolikt inga tankar på handel eller långsiktiga effekter när det skapades, säger Ola Olsson.
Men i de afrikanska och asiatiska delarna av det romerska imperiet var dock effekterna annorlunda.
– Skillnaden var att där redan fanns utvecklad civilisation med städer och vägar. Framför allt i Mellanöstern, säger Ola Olsson. Då blev den romerska influensen svagare.
Efter romarrikets fall började man dessutom använda kamelkaravaner i regionerna utanför Europa, varför vägnäten föll i glömska. Medan man i de europeiska delarna fortsatte att använda häst- eller oxdragna vagnar på hjul. Och även om själva de romerska vägarna föll i glömska eller förstördes så var kommunikationslogiken etablerad. Nya vägar bygges där gamla vägar funnits.
Vilken är den stora lärdomen idag?
– Att infrastrukturprojekt kan få väldigt, väldigt långsiktiga effekter. Minst sagt. Vi vet ju även att den svenska stambanans utbredning påverkat samhälle och stadsbyggnad enormt. Detta har visats i andra studier, men detta är nog det mest långsiktiga exemplet hittills.
Henrik Höjer är Kvartals vetenskapsredaktör. Han är även historiker och författare.
