Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Kultur |

Hög tid bryta tystnaden om psykiska följder av abort

Demonstration mot aborter. I Uppsala 2007. Robban Andersson/TT.

Trots att Sverige haft fri abort i 45 år ryms i debatten få kvinnor som talar om sin abort. Abort är fortfarande en tyst tabubelagd historia. Samtidigt intensifieras försöken att inskränka aborträtten runtom i Europa och i Sverige. Att bryta tystnaden om de psykiska följderna av en abort kan vara det som bäst värnar om kvinnors hälsa – och svensk aborträtt, skriver Ulrika Nandra.

Av Ulrika  Nandra | 4 februari 2021
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Lyssna på textenStöd KvartalLästid 10 minSkärmläsarvänlig
I korthet
Hur hade det blivit om jag behållit det? Hopplös fråga. Vem hade det blivit? Lika hopplös fråga. Ändå dyker dessa frågor upp med jämna mellanrum hos mig. Om det är möjligt att sörja andra livsavgörande och slutgiltiga beslut, och det som kunde ha blivit, är frågan varför detta inte verkar gälla abort.

”En abort har ju nästan alla gjort.” Inte alla, men under 2019 var det två procent av kvinnor i åldern 15–44 år som genomgick en abort enligt Socialstyrelsens senaste statistik¹. Det finns annan statistik som visar att varannan svensk kvinna gör i snitt en abort under sin livstid.² Faktum är att abort i Sverige kan liknas vid en absurd paradox; en offentlig hemlighet som är extremt tabubelagd. Och den som sörjer sin frivilliga abort bemöts inte sällan med frågetecken och kommentarer som ”det var ju bara ett embryo”.

Läs mer Visa mindre