Kvartals nyhetsbrev

Tack!

Välkommen som prenumerant på Kvartals nyhetsbrev.

Skip to content
Kultur |

Tunnelbanans klämda folk

Foto: Jeppe Gustafsson/TT

Tunnelbanans spärrar utgör inte bara hinder utan upprätthåller också klasskillnader och ställer resenären inför ett moraliskt dilemma. Med tunnelbanans pågående utbyggnad, där två nya linjer och 15 nya stationer ska byggas, blir frågan om spärrarnas inflytande på Stockholms invånare än mer aktuell, skriver frilansjournalisten Thomas Wedérus.

Av | 20 maj 2022
Eventuella åsikter och slutsatser i texten är skribentens egna.
Stöd KvartalLästid 7 minSkärmläsarvänlig
I korthet
I Stockholm valde man att försöka göra tunnelbanesystemet till ett ointagligt fort i början av 00-talet. De tidigare vändkorsen i midjehöjd, som man enkelt kunde ta sig igenom eller hoppa över, började ersättas med dagens cirka 1 400 plexiglasspärrar för att förhindra plankning och för att säkra kollektivtrafikens finansiering.

Men även om det skulle vara ekonomiskt lönsamt med de nya spärrarna som ett led i att bekämpa fuskåkande – vilket inte är säkert1 – för de med sig andra problem. I en undersökning av Novus 20162 uppgav sig två av tre resenärer någon gång ha känt oro när de passerat genom spärrarna. Fyrtio procent av de tillfrågade upplevde att barn i deras omgivning varit rädda för spärrarna, drygt varannan trodde att spärrarna inte hindrar fuskåkare, och drygt hälften svarade att spärrarna skulle försvåra vid en eventuell evakuering av tunnelbanan.

Den enda variant som är mer extrem återfinns i New Yorks tunnelbana och består av ett fullängdsvändkors från golv till tak, vilket gör att spärrlinjen på sina håll mest liknar ingången till ett högsäkerhetsfängelse.

Läs mer Visa mindre