“Riksdagens viktigaste uppgift i nuet är därför att förmå samla sig kring en konstruktiv, fast ekonomisk politik. Uppgiften blir inte lättlöstare därför att den politiska ledningen anförtrotts åt en minoritetsregering. Så var emellertid förhållandet även vid ett tidigare kritiskt tillfälle för vårt land, nämligen då regeringen Per Albin Hansson trädde till år 1932. Erfarenheterna från denna tid ger oss gott mod, när vi nu griper oss an med dagens svåra arbetsuppgifter. Med den optimistiska bedömningen hälsar jag er åter välkomna och förklarar enkammarriksdagens första möte öppnat.”

Riksdagens dåvarande ålderspresident Tage Erlander öppnar ett historiskt riksmöte måndagen den 11 januari 1971. Det nya systemet med bara en kammare gav en ökad proportionalitet samt att folkviljan mer direkt slog igenom i riksdagens sammansättning. Erlanders farhågor skulle så småningom besannas. Vid valet två år tidigare skulle situationen bli än mer mödosam då riksdagens mandat fördelades helt lika mellan blocken. Tage Erlander lämnade riksdagen 1973 och avled 1985. Hade han varit med oss idag är det inte omöjligt att han åter dragit sig till minnes tidigare tuffa perioder för den svenska demokratin. Kanske kommer även de riksdagsledamöter vi väljer i dag så småningom hämta styrka ur Erlanders slutsats att riksdagens viktigaste uppgift är att “förmå samla sig kring en konstruktiv, fast ekonomisk politik”.