I det andra avsnittet av Väljarpodden går Kvartals opinionsanalytiker på djupet med en väljargrupp som ofta har flugit under radarn: Den optimistiske någonstansaren. Kvartals poddankare Jörgen Huitfeldt ser Ernst Günthers rollfigur Gottfrid från filmen Änglagård framför sig.

Som vanligt är Markus Uvell från Nordic PA Research och Karin Nelsson från Inizio på besök i Kvartals studio. Det är de som i samarbete med oss genomfört över 2 500 intervjuer för att försöka hitta ett nytt sätt att förstå den svenska väljarkåren. Poddprogrammet kan höras här

– Annars utgår man ofta från ett visst partis väljare och försöker beskriva dem, men efter en lång period av stora väljarrörelser har flera partier i det närmaste bytt ut sina väljare, säger Markus Uvell.

– Vi har i stället delat upp väljarna utifrån livsstil och värderingar, för att sedan titta på vilka partier den gruppen är överrepresenterad i. Särskilt i den här valrörelsen ger den här ansatsen en bättre förståelse än att exempelvis fråga sig ”vad tycker den typiske moderatväljaren?”. 

De står på så sätt egentligen helt i motsats till Sverigedemokraterna eftersom de tolkar samhällsutvecklingen på ett radikalt annat sätt.

Den optimistiske någonstansaren identifierar sig alltså mer med dem som bor i grannskapet, än som lever liknande liv men bor på andra håll i världen.

– Det är något oftare en man än en kvinna, som något oftare bor på landet än i storstad, berättar Markus Uvell.

– En person som har ganska låg utbildning. Gruppen innehåller också en hög andel pensionärer. När det gäller partisympatier är Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna relativt sett starka i gruppen.

“Det är inte människor som vältrar sig i överflöd, och på många sätt går det att beskriva dem som förlorare i samhällsutvecklingen. Men de känner snarast tacksamhet och lojalitet mot de stora partierna, framför allt Socialdemokraterna.”

Jämfört med den grupp som avhandlades i det förra avsnittet av Väljarpodden är den här gruppen ganska nöjd både med hur Sverige utvecklas och hur den egna situationen ser ut. 

– Det här var tidigare en väldigt stor grupp, men den har halverats sedan 1990-talet, berättar Karin Nelsson.

– De har en hög tilltro till samhället, till överheten och till samhällskontraktet. De står på så sätt egentligen helt i motsats till Sverigedemokraterna eftersom de tolkar samhällsutvecklingen på ett radikalt annat sätt.

– Det där skiljer sig när det gäller värderingar, lägger Markus Uvell till.

– Det är inte människor som vältrar sig i överflöd, och på många sätt går det att beskriva dem som förlorare i samhällsutvecklingen. Men de känner snarast tacksamhet och lojalitet mot de stora partierna, framför allt Socialdemokraterna. De känner sig inte heller personligen utsatt av samhällsutvecklingen. De är helt enkelt ganska nöjda.

– De känner också en handlingskraft som pessimisterna saknar, säger Karin Nelsson.

– De upplever att de har ett eget ansvar, i motsats till pessimisterna som ser problemen som skapade utifrån. Det är personer ur den här gruppen som tar sig an att man på landsbygden går samman för att ordna fiber tillsammans. 

Hur kan då den här gruppen påverka valet?

– Den är inte så rörlig, säger Karin Nelsson. 
– De som är kvar i den här gruppen är kärnan i sina partiers väljargrupper. Har man inte redan lämnat blir man nog kvar. 

– Det är en grupp som står Socialdemokraterna nära, säger Markus Uvell.
– De andra partierna slåss inte om dem eftersom de är väldigt svåra att locka över. Det är snarare en grupp som Socialdemokraterna behöver vårda, men kanske inte riskerar att förlora till andra. 

Jörgen Huitfeldt föreslår Ernst Günthers Gottfrid i filmen Änglagård som exempel, den som visar sig vara mest tolerant inför det nya som kommer till byn. Men det är också en krympande grupp. Det är människor som själva känner att de varit med och byggt upp ett ganska bra samhälle i Sverige. 

På 1990-talet var de alltså dubbelt så många som idag. En viktig fråga för partierna – kanske främst för dem som är starka i gruppen – är om den kommer fortsätta krympa och kanske så småningom försvinna.