Man får lätt intryck att Europa, när det gäller det egna försvaret, skulle försöka hålla ut en eller två dagar i väntan på att vi amerikaner ska anlända. Samtidigt har européer ständigt utstrålat en självgod anti-amerikanism.
Denna inställning till försvaret var central i uppkomsten av Trumpism. Trump uppmuntrade den sjudande ilskan över Europas egoistiska hållning till sitt eget försvar.
Norge men även Finland och Danmark gör mycket för nordiskt och transatlantiskt försvar. Måhända är även Sverige på väg i rätt riktning.
Positiva signaler är: det nya strategidokumentet för Arktis som inkluderar säkerhetsfrågor (för första gången); det senaste tri-laterala avtalet om försvarssamarbete mellan Sverige, Norge och Finland. Kanske kan detta samarbete ge politiskt avtryck i Sverige?
Genom att ta större ansvar för sitt eget försvar kan Sverige göra en viktig insats och konkret bidra till utformningen av en bättre amerikansk politik.
Mitt i denna glädjeyra och känsla av lättnad går mina tankar emellanåt till Sverige. När jag korkar upp ännu en flaska tänker jag på alla de bra saker som min fru och jag njöt av under vårt år där, 2018, och på alla de vänliga människor vi träffade. Lussekatterna, ärtsoppan, björkskogen. Vänner som samlades runt bordet och sjöng sånger i roliga hattar. Men mest tänker jag på svensk försvarspolitik, i förhållande till USA.
Besatt av försvarspolitik
Det är sådan jag är – som besatt. Min åsikt är att om en flaska vin är bra för något så är det för att krypa upp i soffan framför en brasa tillsammans med min fru och diskutera strategin för Sveriges nästa generation av stridsflygplan.
Samtidigt oroar sig många människor för europeisk försvarspolitik, och det med rätta.
Saken är den att här i USA är många människor bekymrade över den svenska inställningen till landets försvar. Fast det är inte riktigt sant: antalet amerikaner som känner till förhållandena är oerhört lågt. Den främsta anledningen till att Sverige på senaste tiden varit i människors tankar är att den svenska inställningen till covid-19 tycks ligga oroande nära den politik som förespråkas av de bedrövligaste bland amerikanska republikaner. Samtidigt oroar sig många människor för europeisk försvarspolitik, och det med rätta.
Vanliga amerikaner får lätt intryck av att Europa, när det gäller det egna försvaret vid ett allvarligt militärt hot, skulle försöka hålla ut en eller två dagar i väntan på att vi amerikaner ska anlända. Många europeiska makthavare önskar sig kanske en mer självständig inställning till försvaret, men denna önskan har starkt begränsats av bristen på politisk vilja. Att skapa och upprätthålla ett försvar innebär ju både hårt arbete och är kostsamt för samhället. Och vem vill rösta på den politiker som står för en sådan politik?
Europa är som en tonåring
Samtidigt har den europeiska allmänheten – under samtliga amerikanska administrationer – med utgångspunkt i denna bekväma inställning, ständigt utstrålat en självgod anti-amerikanism. Ungefär som en tonåring som energiskt fördömer sina föräldrar för att de arbetar för ett omoraliskt multinationellt företag, just innan han eller hon ber om att få låna nycklarna till familjens BMW för att gå ut och dansa.
… jag har faktiskt förståelse för Trump-anhängarnas reaktion.
Denna inställning till försvaret var faktiskt central för att trumpismen skulle uppstå. Trump uppmuntrade allmänhetens sjudande ilska över Europas hyckleri och egoistiska hållning till sitt eget försvar. Och jag har faktiskt förståelse för Trump-anhängarnas reaktion. Jag har tillbringat de senaste fyra åren med att inte förtäras av hat, å Europas vägnar, när någon i administrationen förolämpat en av våra allierade på andra sidan Atlanten. Ändå fanns tanken där i mitt bakhuvud, “well, they had it coming”.
När européer försöker förklara Trumps framgångar tror jag att de i alla fall delvis bör se sig själva i spegeln.
Det finns naturligtvis konkurrerande trender. President Macron strävar efter en mer robust europeisk försvarspolitik så att Europa kan ta kontroll över sitt öde. Formidable! Men som vi säger i USA, ”good luck with that”.
Vad gör Norge inte?
Och så har vi Norge.
Norge ser djärvt framåt mot en mer aktiv amerikansk marin närvaro i landet, trots rysk kritik
Jag är mycket intresserad av nordiska nyheter, och det är svårt att läsa dem utan att få djup respekt för Norge och allt som där görs, stort som litet, för nordiskt och transatlantiskt försvar. Norge ser djärvt framåt mot en mer aktiv amerikansk marin närvaro i landet, trots rysk kritik; man skapar en ny specialenhet i Sør-Varanger och en ny kavalleribataljon i Finnmark; amerikanska kärnvapenbestyckade ubåtar lägger till i norska hamnar; våra bombflygplan tränar med norska flygvapnet; Norge använder sin auktoritet i FN:s säkerhetsråd för att konfrontera Kina; landet utvisar ryska diplomater på grund av industrispionage relaterat till Nord Stream 2 – med mera, med mera. Vad gör Norge inte?
Och sedan har vi Finland.
… mitt under coronapandemin när landets internationella upplåning ökat … är landets betydande militära budget fortfarande tillförsäkrad.
Vem kan låta bli att beundra Finlands hela samhället-strategi för nationellt försvar? Har du sett videon ”Battlefield 2020” från den finländska försvarsmakten, som visar hur en rysk attack skulle kunna ta sig ut och hur Finland skulle svara? Vilken kalldusch. Jag kan inte föreställa mig ett värre öde än att tillbringa en kväll med senator Mitch McConnell (R), men jag skulle hellre göra det än att, med hundra vänner vid min sida, möta en ensam kamouflageklädd finländare i skogen. Medan Finland håller på att sälja mycket behövliga isbrytare till USA, förbereder USA sig på att till Finland sälja stridsflygplanen F/A-18 Superhornets och F-35 inom ramen för HX Fighter Program. Och mitt under coronapandemin när landets internationella upplåning ökat, inklusive skulder med kort löptid, är landets betydande militära budget fortfarande tillförsäkrad.
Vid närmare eftertanke har inte heller Danmark legat på latsidan. Eller övriga länder i det danska riket. Folk skrattade när president Trump framförde tanken på att köpa Grönland – och verkligen, vilken idioti – men Grönlands samarbete med USA har nyligen nått ansenliga milstolpar. Vi har nu ett konsulat i Nuuk, och den sjudande kontroversen om underhållskontraktet för Thule-basen har lösts. Jag kan slå vad om att vi snart får läsa om fördjupat samarbete mellan den amerikanska marinen och Färöarna.
Sverige kanske på rätt väg
På tal om undantag så kan måhända även Sverige vara på väg i rätt riktning. Sverige tog förvisso kalla krigets slut och den efterföljande omfördelningen av pengar från försvar till andra samhällsfunktioner (peace dividend¹) på mycket stort allvar. Men nu är landet på god väg att öka budgeten för både civilt och militärt försvar med en enorm summa: 27 miljarder kronor över fem år! Men det är inte att förvånas över när försvarsminister Peter Hultqvist säger att ”en väpnad attack mot Sverige inte kan uteslutas” och att den ryska attacken skulle börja med sabotage och ”avveckling av nyckelpersonal” – även om jag minns flera tillfällen, i väluppfostrat svenskt sällskap, när jag föreslog att just detta skulle kunna hända och avfärdades med nordiska stenansikten. Till och med ert nya strategidokument för Arktis innehåller ett avsnitt om säkerhetsfrågor (för första gången). Huawei och ZTE. Bravisimo!
Ert senaste trilaterala samarbetsavtal … med Norge och Finland … är värt att fira.
Och sedan bör jag nämna ert senaste trilaterala samarbetsavtal på försvarets område, med Norge och Finland. Det avtalet är värt att fira. Är det möjligt att ett djupare nordiskt samarbete kan ge politiskt avtryck i Sverige? Att Sverige stärker sitt säkerhetstänkande ytterligare i kölvattnet av det fördjupade militära samarbetet med grannländerna? Kan det bli tal om nya nordiska ömsesidiga säkerhetsgarantier? Kan avtalet fungera som en kulturell gnista för att förändra svensk politisk vilja?
Starka, utmärkta och ädla ord
År 2016 besökte vicepresident Joe Biden Sverige och uttalade djärvt: ”Ingen får missförstå, varken Vladimir Putin eller någon annan, att detta är okränkbart territorium. Punkt och slut.” Starka ord. Utmärkta ord. Ädla ord. Svenskarna kan hjälpa till att förverkliga dem genom att fullfölja den påbörjade utvecklingen vad gäller säkerhet och försvar.
Sverige kan göra en viktig insats och konkret bidra till utformningen av en bättre amerikansk politik.
Genom att fortsatt bygga upp sin försvarsförmåga kan Sverige hjälpa Europa att underminera en av de centrala krafterna bakom trumpismen. Sverige kan göra en viktig insats och konkret bidra till utformningen av en bättre amerikansk politik, genom att ta större ansvar för sitt eget försvar samt försvaret av grannländerna och hela Europa. Detta kan skapa ett försvarstänkande som överensstämmer med den liberala internationella ordningen.
Grattis, Sverige! Donald Trump har besegrats, åtminstone fram till 2024. För er del väntar nu det svåra.