Det gör president Trump rasande, eftersom han ser ett mönster.

Klickar man på skylten står det:

“Det finns inget stöd för Donald Trumps påstående om att poströstning skulle leda till valfusk”, skriver Twitter och fyller på med information om hur poströstning går till.

Det gör president Trump rasande, eftersom han ser ett mönster:

”Sociala medier tystar konservativa röster. Vi kommer att reglera dem kraftigt eller stänga ner dem innan det händer”, twittrar Donald Trump. Han skriver att Twitter ”fullständigt kväver yttrandefriheten”.

Vem ska vara sanningspolis?

Facebooks grundare Mark Zuckerberg reagerar också negativt på Twitters beslut. Han tycker inte att Facebook bör göra det som Twitter nu har gjort:

– Det är min övertygelse att Facebook inte ska agera sanningspolis för allt vad människor säger online, säger Mark Zuckerberg.

Twitters vd Jack Dorsey svarar att hans företag inte avser att agera sanningspolis. Istället vill Twitter nyansera debatten på plattformen genom att väga upp ensidiga uttalanden med fakta som talar för den motsatta ståndpunkten, menar han.

Sedan har vi de sociala medierna själva, typ Facebook, Twitter och Youtube, vars grundare formats av Silicon Valleys frihetsideal, med rötter i 60-talets hippierörelse.

Det finns tre tydliga läger i det här bråket, som sträcker sig långt bakåt i tiden. Vi har Republikanerna i USA, som känt sig motarbetade av medierna i många år. De menar att tidningar, tv-kanaler och radioprogram har gynnat vänster och liberaler – därför har nationalister och konservativa sökt sig ut på internet, till sociala medier.

Sedan har vi de sociala medierna själva, typ Facebook, Twitter och Youtube, vars grundare formats av Silicon Valleys frihetsideal, med rötter i 60-talets hippierörelse. De har vuxit upp med tankar om att internet ska vara helt fritt, allt ska vara tillåtet.

Sist men inte minst har vi Demokraterna, som sedan presidentvalet 2016 tryckt på för att de sociala medierna ska ta större ansvar för felaktigheter som sprids hos dem. De menar att Donald Trump delvis vann presidentvalet till följd av falska påståenden på nätet. Högern anser i stället att detta är vänsterns senaste försök att tysta dem. Någon dag efter Twitters granskning av honom twittrar Donald Trump på nytt:

“Twitter gör inget åt alla de lögner och den propaganda som kommer från Kina, eller det radikala vänsterpartiet Demokraterna. De siktar in sig på Republikaner, konservativa och USA:s president.”

Fake News Network

I december 2019 anlitade Instagram (ägt av Facebook) faktagranskare. Om de hittade falsk information skulle de dölja inlägget bakom en varningsskylt. Då slutade inlägget att rekommenderas till Instagrams användare, det fick mycket lägre räckvidd och hashtaggarna slutade att fungera. Om flera inlägg på samma sida markerades som falska, fick hela sidan samma bestraffning.

På Instagram finns en humorsida som heter Fake News Network. Sidan beskrivs som: “Den minst pålitliga nyhetskällan”. I februari lade de upp en bild på en elefant:

“Elefanter ser på människor som människor ser på hundvalpar – de tycker att vi är söta”, stod det ovanför bilden.

Inlägget doldes bakom en varningstriangel. Om man klickar sig förbi den, står där: “Falsk information. Granskat av oberoende faktagranskare”. Klickar man igen, ser man anledningen: “FALSKT: Nej, elefanter tycker inte att människor är söta”.

Några veckor senare, under coronakrisen, lade sidan upp en bild av ett lejon. Under bilden står det: “JUST NU: Ryssland har släppt lös fler än 500 lejon för att människor ska hålla sig inomhus”. Bilden doldes av Instagram: “Bilden kommer från en filminspelning i Sydafrika. Den här nyheten är en bluff”, har faktagranskaren skrivit.

Om de sociala medierna ska ha ansvar för att sålla bort falska nyheter, kommer sådana skämt också att följa med ibland.

Fake News Network gör satir på riktiga nyheter, deras skämt ser ibland ut som nyhetsartiklar. Om de sociala medierna ska ha ansvar för att sålla bort falska nyheter, kommer sådana skämt också att följa med ibland. Det är oundvikligt.

Men i grund och botten handlar det om vem som ska skilja sant från falskt. Är det plattformarnas ansvar – eller ska de tillåta allt och låta andra faktagranska?

Oavsett vilket svar man har, väcks fler frågor. Ska plattformarna tillåta politisk extremism (vem avgör vad som är extremt?), hat (var går gränsen för hat?), nakna bilder (hur nakna?) eller våld (hur våldsamt?)? Och hur mycket ska de städa bort?

Upplopp och hot om våld

Tre dagar efter Twitters faktagranskning av Donald Trump, trappas konfliktnivån upp. Under fredagen den 29 maj rasar stora upplopp i Minneapolis i USA, efter att poliser i staden tidigare i veckan kvävt en misstänkt man till döds. Demonstranterna menar att de vita poliserna inte hade agerat lika våldsamt om mannen inte varit mörkhyad. De till en början fredliga protesterna övergår till våldsamma kravaller och plundring av butiker. Då hotar president Trump med att sätta in nationalgardet i staden:

”When the looting starts, the shooting starts”, skriver han på Twitter.

Twitter döljer inlägget och skriver: “Denna tweet bryter mot Twitters regler om förhärligande av våld”. Det går fortfarande att se tweeten om man klickar sig förbi varningstexten, men den blir svårare att hitta. Det går inte att gilla, kommentera eller dela tweeten vidare. Det är första gången en tweet från en amerikansk president har dolts. Men Donald Trump lade upp samma inlägg på Facebook och Instagram:

Samtidigt säger han att Facebook hade tagit bort Trumps inlägg helt, inte bara dolt det bakom en varningsskylt likt Twitter, om de tolkat det som “förhärligande av våld”.

“Vi beslutade oss för att inte ta bort det, eftersom vi tolkade referenserna till nationalgardet som en varning om statligt agerande, och vi anser att människor behöver veta om regeringen planerar att bruka våld”, säger Mark Zuckerberg. Samtidigt säger han att Facebook hade tagit bort Trumps inlägg helt, inte bara dolt det bakom en varningsskylt likt Twitter, om de tolkat det som “förhärligande av våld”.

På kort sikt kommer de sociala mediernas vägval att tolkas som ställningstaganden till höger eller vänster. Debatten kommer att kretsa kring huruvida konservativa och nationalister drabbas hårdare än vänstern och liberaler när plattformarna rensar upp. På lång sikt är det en mycket större fråga än så: Hur fritt ska internet vara?