Rött ljus för att skicka flyktingar från Europa till Rwanda

Asylsökande ska skickas till tredje land

Ordet som användes när Kristersson fick frågan om asylcentrum utomlands var externalisering. Det brukar användas för att beskriva två olika fenomen. Det ena är externalisering av gränskontroller. Det betyder att migranter som vill in i EU får sina dokument granskade på en annan plats. EU har exempelvis samarbetat med länder som Marocko och Niger för att stärka gränskontrollerna där.²

Det andra sättet är en externalisering av asylmottagandet. 2018 la danska Socialdemokraterna, som då var i opposition, fram ett radikalt förslag: Asylsökande som kom till Danmark skulle skickas till ett tredje land och få sina skyddsskäl prövade där. Den som beviljades uppehållstillstånd skulle då få bosätta sig i det tredje landet – inte i Danmark. Det officiella syftet var att färre skulle företa sig farliga resor och komma till landet på irreguljär väg.

Under en lång period hade danska partier försökt visa att de var striktare än de andra när det gäller invandring.

En liknande idé har tagits fram av Storbritanniens konservativa regering, som har tecknat ett samarbetsavtal med Rwanda. Förslaget har utvärderats i brittisk domstol i månader. På torsdagen drabbades regeringen av ett bakslag när en domstol slog fast att Rwanda inte är ett tillräckligt säkert land för flyktingar, vilket skulle göra att Storbritanniens förslag bryter mot Europakonventionen. Premiärminister Rishi Sunak lovade att överklaga domen.

Journalisten som ställde frågan till Ulf Kristersson heter Kristian Klarskov och arbetar på den danska tidningen Politiken. Han minns när förslaget först kom på tal i den danska debatten.

– Under en lång period hade danska partier försökt visa att de var striktare än de andra när det gäller invandring. Den blå regeringen hade stått för flera uppmärksammade åtgärder för att minska invandringen. Det här förslaget var Socialdemokraternas sätt att svara på det, säger han.

Socialdemokraterna vann också valet 2019 och Mette Frederiksen blev dansk statsminister – men inget hände. Till slut tillkännagav regeringen att den – precis som Storbritannien – hade skrivit på ett preliminärt avtal med Rwanda. Men i nuläget ligger projektet fortfarande på is.

Hård kritik mot Australiens system

Idén om att ta emot asylsökande utanför EU är inte ny. I mitten av 1980-talet lyfte Danmark ett förslag i FN om att samordna mottagandet utomlands. Deras förslag var att FN:s flyktingorgan, UNHCR, skulle organisera asylcenter i regionen varifrån flyktingarna kom och behandla deras ansökningar där.³ Förslaget fick dock inget gehör från övriga länder och lades snabbt till handlingarna.

2003 föreslog Storbritannien att EU borde prova att förlägga asylcentrum utomlands, och premiärminister Tony Blair försökte skapa opinion för frågan bland de andra medlemsländerna. Bara ett år senare tog Tyskland rygg på Storbritannien och föreslog sin egen plan för externalisering av asylcentrum. Båda planerna gick dock i stöpet när det blev tydligt att det saknades stöd från andra EU-länder.

Det finns exempel på externalisering av asylcentrum som faktiskt har genomförts. 2001 kom Australien överens med Nauru att personer som kom till Australien skulle få sina fall prövade på den lilla ön. Syftet var att minska antalet båtflyktingar till Australien – och det målet uppnåddes. Över 5 000 personer kom som båtflyktingar till landet 2001, året efter var det bara en person.⁴ Projektet avvecklades tillfälligt 2008, men har upptagits igen sedan 2013, den här gången även med Papua Nya Guinea som samarbetspartner.

Det australiska systemet har dock fått hård kritik av människorättsorganisationer. UNHCR har kallat processen ”inhuman” med undermåliga flyktingläger och långa väntetider. Dessutom har kostnaderna hamnat i fokus: Australien beräknas ha spenderat över motsvarande 17 miljoner kronor på var och en av de drygt 3 000 personer som omlokaliserats till nya platser sedan 2013.⁵

Ökat intresse bland EU-länder

Storbritannien har nämnt det australiska systemet som en inspiration till den nuvarande överenskommelsen med Rwanda. Den här gången har förslaget också kommit närmare att bli verklighet än någonsin tidigare. Det finns flera skäl till det. Det första är att många regeringar i väst uppfattar att det finns mer politiskt kapital att vinna på att förhindra irreguljär migration. Den konservativa brittiska regeringen har gjort det till en profilfråga att flytta asylsökande utomlands.

– Den danske migrationsministern har sagt att intresset för den här typen av lösningar har blivit större bland EU-länder, säger Kristian Klarskov.

Det andra skälet till att förslaget nu är närmare att bli en realitet är att både Storbritannien och Danmark har hittat ett tredje land som är villigt att ställa upp: Rwanda. Att få ett land att ta emot flyktingar som har kommit till väst är nämligen inte det lättaste – och det kräver pengar. Storbritannien ska redan ha betalat Rwanda 140 miljoner pund som en del av överenskommelsen.⁶

”Kan få effekter för hela asylsystemet”

I Storbritannien har förslaget varit kontroversiellt. David Cantor, som är professor vid University of London och grundare av det akademiska centrumet Refugee Law Initiative, menar att förslaget dessutom väcker flera problem utifrån FN:s flyktingkonvention från 1951.

– Flyktingkonventionen är baserad på idén att när någon kommer och säger ”jag är en flykting” så ska det finnas ett kriterium att applicera. Om personen anses vara en flykting ska han eller hon garanteras rättigheter enligt internationell lag, säger han.

När stater som Storbritannien väljer att inte avgöra detta själva utan i stället skicka migranter direkt vidare till ett annat land kan det vara ett brott mot konventionen, anser David Cantor. Han varnar också för att det i så fall skulle kunna få följdeffekter för asylsystemet globalt.

– Om länder i flyktingars närområde ser att länder i väst inte tar sina åtaganden under konventionen på allvar kan de ställa frågan varför de ska göra det. I så fall är det troligt att inte färre utan fler flyktingar kommer att ta sig irreguljärt till Sverige, Danmark och Storbritannien, säger han.

SD vill driva frågan i Sverige

Den brittiska regeringen har trots kritiken drivit frågan hårt, men stött på patrull. Ett flyg på väg till Rwanda stoppades på startbanan efter en dom av Europadomstolen. I Danmark har den nya regeringen beslutat att inte längre driva frågan aktivt utan vänta in stöd från andra EU-länder – ett stöd som Ulf Kristersson antydde att de kan få från Sverige.

När frågan har varit uppe för diskussion i Sverige tidigare är det bara ett parti som har uttalat sig positivt: Sverigedemokraterna.

– Vi driver på för den typen av lösningar sedan länge. Sedan har vi inte fått gehör fullt ut, men nu har kanske både statsministern och migrationsministern inspirerats ytterligare av Danmark och då blir jag väldigt glad, sa partiledaren Jimmie Åkesson i Kvartals Fredagsintervju i april.

När Kristian Klarskov på Politiken får frågan om han blev överraskad av Ulf Kristerssons svar om att framtiden kommer att innebära asylcentrum utanför EU, säger han både ja och nej.

– När man tittar på Sveriges historia är det förstås överraskande att höra något sådant från en svensk statsminister. Samtidigt hade jag det på känn att Kristersson kom hit för att markera sitt stöd till dansk migrationspolitik.