Verserna i Koranen ska sättas i kontext

Jag vill inleda med att anmärka på vad jag anser vara brister i angreppssätt på ämnet och metoden. För att fördjupa sig i Koranens lära har Höjer alltså läst en bok författad av en professor i organisk kemi. Med omvänd logik kan man ju bara undra vad som skulle hända om jag skulle citera en bok av en muslimsk teolog gällande ett så komplext ämne som organisk kemi? Premissen verkar bygga på att alla kan ha en fördjupad åsikt om religion som kan betraktas som allmängiltig och korrekt. Vidare ges varken referenser eller kontext för de flertalet koranverser som citeras, vilket också är kännetecknande för religionskritik generellt att man här, till skillnad från andra vetenskaper, kan ha åsikter utan att fördjupa sig i texternas sammanhang.

Med samma logik kan man bemöta Höjers påstående om att Jesus ”inte var intresserad av någon väpnad konfrontation” med att citera hans egna ord då han säger: ”Och om någon inte har något svärd, ska han sälja sin mantel och köpa ett” (Lukas 22:36) – vilket förstås vore grovt missvisande.

Jag håller förstås med Höjer om ”att det är bra att veta vad som står i böcker som många har starka känslor inför”. Det hedrar honom att han försökt.

Kontext och förklaring

Jag ska nu bemöta de utvalda referenser som jag själv lyckats lokalisera i Koranen och ge deras kontext och förklaring.

Orden ”tro inte på någon som inte bekänner sig till er religion” är tagna från 3:74 (surah/kapitel:vers).¹ Det är bara den inledande delen av versen. Både i versen innan och vidare i den aktuella versen talas det om teologiska spörsmål framförda av Bokens folk, det vill säga judar och kristna. Det är alltså de som citeras (!), och inte muslimer. Därför kan detta förstås inte vara en lära som Koranen framför.

Orden ”Troende! Sök inte förtrogna vänner bland dem som står utanför er gemenskap” är från 3:199 och är också del av en vers. Resterande delen lyder: ”De kommer inte underlåta med att korrumpera dig. De älskar att se dig i trubbel. Hat har redan visat sig genom deras muns yttranden, och vad deras bröst döljer är ännu större. Vi har klargjort för dig Våra bud, om ni förstår”. Det är alltså gentemot en specifik grupp man förväntas ha denna inställning. Med gemenskap avses här alltså inte tros- utan samhällsgemenskap.

Koranen tilltalar främst de som förföljt, förvisat och krigat mot muslimerna i islams tidigare historia, samt förföljare av Guds profeter under alla tider.

När det gäller icke-muslimer i allmänhet, är Koranen tydlig med hur man ska bemöta dem: ”Allah förbjuder er inte, att respektera dem som inte har kämpat mot er på grund av er religion, och som inte har drivit ut er från era hem, att ni är vänliga mot dem och agerar rättvist mot dem; Allah älskar förvisso de som är rättvisa. Allah förbjuder er bara från dem som har kämpat mot er på grund av er religion, och som har drivit ut er från era hem och har hjälpt andra att driva ut er, att du skaffar vänner bland dem, och vem som helst tar vänner med dem – det är dessa som är överträdarna.” (60:9-10)

När det gäller att inte ta vänner bland bokens folk (5:52), begränsas påbudet bara man läser några verser efteråt: O ni som tror! Ta inte de för vänner som gör ett skämt och narr av din religion bland dem som fick Boken före dig, och de icke troende. Och frukta Allah om ni är troende. (5:58)

Och detsamma kan sägas gällande resterande verser som tas upp av Höjer, det vill säga att sätter man in dem i sitt sammanhang så framgår betydelsen klart och tydligt. Koranen tilltalar främst de som förföljt, förvisat och krigat mot muslimerna i islams tidigare historia, samt förföljare av Guds profeter under alla tider. Läran är konsekvensetisk, det vill säga att den varnar överträdarna för konsekvenserna av deras övergrepp.

Det finns alltså anledning att kontextualisera verserna i Koranen, något jag hoppas man ger utrymme för här i Kvartal. Annars riskerar man begå samma misstag som Islamiska staten.

Här kan du läsa Henrik Höjers svar.