/ Artikelförfattaren vänder sig mot att det som tidigare kallades demokrati numera ofta benämns ”liberal demokrati” medan stater som Putins Ryssland benämns ”illiberala demokratier”.
/ Demokratiska fri-och rättigheter är inte ett ”liberalt tillval” till folkstyre; de är nödvändiga förutsättningar för folkstyre.
/ En demokrati behöver dock inte per definition vara liberal. En demokrati kan exempelvis diskriminera mot minoriteter.
/ Idéhistoriskt har liberaler varit rädda för att demokratin kan kränka viktiga liberala fri- och rättigheter.
/ Den begreppsliga åtskillnaden mellan demokrati och liberalism bör upprätthållas.
/ Om medborgarnas demokratiska fri- och rättigheter inskränks, såsom pressfrihet, blir demokratin varken liberal eller illiberal – den övergår i ett auktoritärt elitstyre.
Före Sovjetunionens fall, kallade Ungerns ledare sitt system för ”folkdemokrati”. Numera säger sig makthavarna i Ungern vara anhängare av ”illiberal demokrati”.
Men medan ”folkdemokrati” genomskådades som en propagandafloskel, accepteras ”illiberal demokrati” av många statsvetare och journalister som en sakligt riktig beskrivning av den typ av politiskt system som numera finns i länder som Ungern, Turkiet och Ryssland.1 Det råder ”folkstyre utan politisk liberalism”, som en kollega uttryckte det.
Det tycks ha skett en ”liberalisering” av demokratibegreppet i dubbel bemärkelse. Det som vanligen har kallats de
Demokrati är inte en morallära
Samtidigt kallas stater där demokratin i varierande grad övergått i auktoritärt styre för ”illiberala demokratier”.3 Detta språkbruk tycks bygga på missuppfattningen att demokratiska fri- och rättigheter är ett slags liberalt tillval till folkstyre – ett tillval som ”illiberala demokrater” kan välja bort om de bara föredrar demokrati. Men enbart rösträtt i allmänna val innebär inte folkstyre. Medborgarna måste också ha kontroll av agendan, som Robert Dahl uttrycker det.4 De måste ha möjlighet att fritt påverka och debattera de olika alternativ som valen handlar om.
Utan demokratiska fri- och rättigheter – som yttrande-, informations- och organisationsfrihet – kan det inte råda demokrati. Däremot kan det råda demokrati utan att vissa liberala rättigheter respekteras. Vad som anses vara viktiga liberala rättigheter har varierat. För de amerikanska grundlagsfäderna var den privata äganderätten den viktigaste. Numera betonar många liberaler olika minoritetsrättigheter, till exempel för kulturella och sexuella minoriteter. Men graden av liberalism i ett samhälle sammanfaller inte med graden av demokrati. En stat kan uppvisa en hög grad av demokrati samtidigt som medborgare utsätts för beslut som anses diskriminerande och omoraliska ur ett liberalt perspektiv. Demokrati är en maktordning – inte en morallära.
Rättigheter som inte är nödvändiga för folkstyret som sådant kan inskränkas utan att graden av demokrati minskar. Till exempel homosexuellas rättighet att bilda familj. Att denna typ av rättigheter inte ingår i demokratibegreppet illustrerar den moraliska risken med demokrati.
Även en politisk styrning av domstolsväsendet och forskningen kan förenas med demokrati. Det som utmärker länder som (felaktigt) kallas för ”illiberala demokratier” är att de kränker både demokratiska och liberala principer. När de inskränker yttrandefriheten inskränks demokratin, när de förbjuder homosexuella att bilda familj inskränks en liberal rättighetsprincip.
”Majoritetens tyranni”
Statsvetaren och CNN-journalisten Fareed Zakaria, som introducerade begreppet ”illiberal demokrati”, gör en tydlig begreppslig åtskillnad mellan demokrati och liberalism.5 Liberaler har varit rädda för demokrati, påpekar han, och citerar Alexis de Tocquevilles varning för majoritetens tyranni: ”Det demokratiska styrelseskickets själva väsen består i majoritetens absoluta suveränitet”.6
Enligt Zakarias språkbruk är ”illiberal demokrati” en demokrati där medborgarna har denna absoluta suveränitet. Men en förutsättning för ”illiberal demokrati” i denna mening är att medborgarna har alla de demokratiska fri- och rättigheter som möjliggör folkstyre. Medborgarna kan dock med hjälp av demokratiska fri- och rättigheter kränka liberala rättigheter. Den liberala demokratin, som Zakaria och Tocqueville förordar, syftar till att förhindra detta.
I västerländska statsskick kombineras demokrati och liberal konstitutionalism i olika proportioner. I den brittiska så kallade Westminstermodellen, med majoritetsval och ett parlament som i princip är suveränt att stifta vilka lagar de vill, är graden av demokrati större och graden av liberalism mindre än i USA och Tyskland, vars författningar föreskriver maktdelning och rättighetsskydd.7
Orbán är en auktoritär populist
Zakarias tes är att demokrati utan liberal konstitutionalism inte bara kan hota liberala värden, utan demokratin som sådan.8 Men han menar inte, i likhet med Robert Dahl, att demokrati per definition måste vara ”liberal”. Båda hävdar att liberal demokrati innebär att utrymmet för demokratiska beslut begränsas.9 Men enskilda medborgares demokratiska fri- och rättigheter får inte begränsas – varken i en ”liberal” eller ”illiberal demokrati”. Att inskränka demokratiska fri- och rättigheter i namnet av ”illiberal demokrati” är lika falskt som att göra det i namnet av ”folkdemokrati”.
Således kan inte Orbán, Erdogan och Putin beskrivas som demokrater som är emot liberalism. De är auktoritära populister som är emot både liberalism och demokrati. Därför är uttrycket ”illiberala demokratier” en missvisande beteckning på de stater de styr. En lämpligare beteckning är ”competitive authoritarianism” – ett elitstyre med inslag av defekta och riggade demokratiska procedurer.10
Noter
- Se Cas Mudde och Christobal Rovira Kaltvasser: Populism – A Very Short Introduction. Oxford:Oxford University Press, s. 81. Där hävdas att populister som Orbán, Erdogan och Putin kan beskrivas som ”essentially democratic, but at odds with liberal democracy”.
- Se till exempel ledaren i DN 2018-09-09 där det påstås att demokratin per definition måste vara liberal, eftersom ”illiberal demokrati” är självmotsägelse. Se även Göran Rosenbergs krönika i God morgon världen (SR P1) publicerad 19/6 2019.
- Marc. F. Plattner: ”Illiberal Democracy and the Struggle on the Right. Journal of Democracy. Vol. 30.No. 1. 2019. Pp. 5-19.
- Robert Dahl: Democracy and its Critics. New Haven/London: Yale University Press. 1989, s. 222.
- Fareed Zakaria: ”The rise of illiberal democracy”. Foreign Affairs. Vol. 76.. Iss. 6 (Nov/Dec. 1997). 22-43.
- Fareed Zakaria: Frihetens framtid. Stockholm: Atlantis/Axess, s. 108. Mot Tocqueville kan man invända att det är folket (demos) i sin helhet, inte majoriteten, som är suveränt, men att dess kollektiva beslut tas enligt majoritetsprincipen.
- Det som kallas ”europeiska värderingar” i EU kan sägas innebära ett krav på ”liberal demokrati”. Se https://europa.eu/european-union/about-eu/eu-in-brief_en. EU har kritiserat Ungern (liksom Polen och Rumänien) för att bryta både mot demokratiska och liberala principer. Kritik mot manipulation av vallagar, inskränkningar i pressfriheten, organisationsfriheten handlar om demokratiska brister. Kritik mot politisk styrning av rättsväsendet och mot diskriminerande lagar mot romer och HBTQ-personer handlar om bristande respekt för liberala principer. Kritiken mot Ungern sammanfattas av Utrikesdepartementet i rapporten ”Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Ungern”. Se https://www.regeringen.se/rapporter/2019/02/manskliga-rattigheter-demokrati-och-rattsstatens-principer-i-ungern/
- Zakaria hävdar till exempel att Westminstermodellens införande i Indien möjliggjort minoritetsförtryck och politisk korruption som ytterst hotar den indiska demokratin. Fareed Zakaria: Frihetens framtid. Stockholm: Atlantis/Axess, s. 108.
- Se Robert Dahl: Democracy and Its Critics. New Haven and London: Yale University Press. S. 154. Robert Dahl anser sig inte själv var en ”liberal demokrat” vilket felaktigt hävdas av Cas Mudde och Christobal Rovira Kaltvasser i Populism – A Very Short Introduction, Oxford:Oxford University Press, s. 81. Se även Sverker Gustavsson I DN 2018-05-02 där Dahl påstås vilja förena “majoritetsstyre med politisk liberalism”.
- Se Levitsky Steven & Lucan Way. “Assessing the Quality of Democracy”, Journal of Democracy, April 2002, vol. 13.2, pp. 51–65.