Artikeln som publicerades den 30 november har rubriken ”Xi Jinping in his own words” och större delen av texten går ut på att redovisa hur artikelförfattarna anser att Kinas kommunistiska parti ser på världen. Xi Jinping tecknas där som en övertygad kommunist som vill undergräva det westphaliska systemet med jämlika och suveräna stater och ersätta det med en ny socialistisk världsordning ledd av Kina. De kopplar Pekings målsättning för att bygga en ”nationernas ödesgemenskap” till Marxs vision av en statslös, kollektiviserad värld.
Artikeln citerar instruktionsmaterial för höga officerare i Folkets befrielsearmé som säger att kampen mot Västvärlden inte går att hindra och kommer att bli lång, komplicerad och ibland även mycket skarp: ”Att använda krig för att säkra våra nationella intressen står inte i motsättning till att ha en fredlig utveckling. Det är snarare en manifestation av marxistisk strategi”.
Europa är beroende av ”Führer-stater”
Nu går det också att hitta citat från Xi Jinping som snarare betonar länders rätt till självbestämmande. I det gemensamma uttalandet som Xi Jinping gjorde med Putin den 4 februari riktade bägge ledarna kritik mot stater som lägger sig i andra länders inre angelägenheter, läs USA. (Argumentet undergrävdes något när Putin kort därefter startade fullskaligt krig mot Ukraina.) Oavsett vilket så är det ingen tvekan om att Xi ser Väst som en motståndare, och Pottingers text handlar om vilken strategi han ser som vägen framåt.
Pottinger avfärdar den tyska ”antistrategiska” utrikespolitiken som har gjort Europas välstånd beroende av infallen från fientligt inställda ”Führer-stater”. Europas beroende av rysk energi verkar ha varit en viktig faktor för att Moskva vågade marschera mot Kiev. Xi försöker, enligt Pottinger, uppnå samma sak genom att göra omvärlden beroende av Kinas produktionskedjor. Kraftmätningen mellan demokratier och Kina kommer i allt högre utsträckning att handla om beroendebalansen: den sida som är minst beroende kommer att ha ett försprång. Xi Jinping har också dragit den slutsatsen, och satsar hårt på att göra landet teknologiskt självförsörjande. Pottinger förespråkar därför något som han kallar för constrainmentpolitik, en uppdaterad version av USA:s framgångsrika uppdämningspolitik, containmentpolitik, från det kalla krigets dagar.
Den går ut på att begränsa Pekings förmåga att påtvinga omvärlden sin vilja.
Till skillnad från containmentpolitik så tar constrainmentpolitik höjd för de ekonomiska beroendeförhållandena som finns mellan blocken, men försöker tippa över dem till USA:s fördel. På så sätt kan man undergräva partistatens tilltro till sin förmåga att uppnå sina mål genom krig och dess möjlighet att bygga upp ett avgörande ekonomiskt övertag gentemot världens demokratier. I mångt och mycket ligger råden i linje med den politik som Biden-administrationen redan för.
I oktober kom nya regler som begränsar export av utrustning för att tillverka datachip och för kunskapsöverföring genom amerikansk kvalificerad arbetskraft. Den amerikanska satsningen på subventioner för grön industri kan också göra landet mindre beroende av Kina, även om den också kan få som effekt att suga livskraften ur Europas ekonomier.
Tiktok ger Peking möjlighet att styra opinionsflöden i Väst, varnar artikelförfattarna.
Pottinger riktar särskilt in sig på att begränsa det försprång Peking skaffat sig gällande kontroll över information och dataflöden.
De senaste årens snabbast växande sociala medieplattform i USA och Europa är Tiktok, som kontrolleras av kinesiska Bytedance. Appen beskrivs som chockerande bra på att läsa av användarnas preferenser och styra dem mot anpassat innehåll, oavsett om det gäller intresse för socialism, konservativ politik eller någon kontroversiell kändis likt Andrew Tate (som veckans söndagskrönika handlar om). Tiktok och andra appar baserade i Kina eller som ägs av kinesiska bolag utgör därför kraftiga instrument för censur och massmanipulation och USA borde förbjuda dem för att skydda sin demokrati, precis som Indiens regering klokt nog gjorde 2020, skriver artikelförfattarna.
Tiktoks algoritmer utvecklades av Bytedance och Peking har hindrat källkoderna från att föras ut ur Kina. De kan ändras för att trycka ner eller skruva upp det innehåll som passar Kommunistpartiets preferenser. Det ger Peking möjlighet att styra opinionsflöden i Väst. Om partiet vill nå ut till en internationell publik bör det behöva vara beroende av digitala plattformar som har hemvist i och som regleras av och är ansvariga inför demokratier, skriver artikelförfattarna.
Bytedance måste dansa efter Kommunistpartiets pipa
Bolagets grundare Zhang Yiming fick 2018 göra en förnedrande offentlig självkritik för att ha brustit i att ”styra den allmänna opinionen” i Kina och han lovade att stärka partiets roll i bolaget.
Zhang Fuping, som har en ledande roll på Bytedance är också sekreterare för bolagets partikommitté. Han har uttalat att bolaget ska säkra att algoritmerna i samtliga affärsverksamheter präglas av korrekt politisk styrning och värderingar. I november rapporterade tidningen The Guardian att Tiktoks användardata i Europa kan nås av personal i Kina, detta enligt bolagets egna villkor. Den som delar sin data med ett stort kinesiskt bolag delar den med kommunistpartiet, och det är vad Tiktok har medgett att de gör i Europa, kommenterade Isaac Stone Fish, som driver konsultbolaget Strategy Risks.
Tiktoks VD Shou Zi Chew har tillbakavisat anklagelser om att bolaget skulle låta Kommunistpartiet få tillgång till amerikansk användardata. Firman säger att den följer relevanta lagar i Europa och att de nästa år tänker börja lagra europeisk användardata på Irland. Tiktok profilerar sig som en oberoende internationell plattform med armlängds avstånd till ägarna i Kina. Vd:n är baserad i Singapore. Men oavsett vad de säger så kommer misstankarna att finnas kvar så länge som Kinas kommunistiska parti har grepp över landets it-bolag.
Tiktoks popularitet gör appen svår att stoppa
Under sin tid i Trump-administrationen arbetade Pottinger för att införa ett förbud mot Tiktok och ett dussintal andra kinesiska appar.
Trumps-tiden präglades dock av dysfunktion och inre stridigheter mellan hökar som Pottinger, och duvor som Trump plockat in från finansvärlden, något som beskrivs på ett läsvärt sätt i boken Chaos under heaven av journalisten Josh Rogin. I slutändan vann hökarna debatten om Kina, men politiken blev lika nyckfull som presidenten själv. Trump försökte i utgångsläget att förbjuda nedladdning av Tiktok av nationella säkerhetsskäl, men det fastnade i domstolarna. Han gick sedan över till att vilja tvinga Bytedance att skriva över Tiktoks amerikanska verksamhet till Trumps favorit bland it-bolagen, Oracle. Peking gick inte med på att låta Bytedance sälja under hot.1
Två veckor före presidentvalet höll Pottinger ett tal på kinesiska där han varnade för en typ av digital auktoritarism som alla fria och demokratiska samhällen måste konfrontera. Han uppmanade samtidigt den kinesiska sidan att visa respekt för sanningen. Ändå förblev han lojal mot Trump, hans lögner till trots. Det skulle dröja fram till stormningen av den amerikanska kongressen den 6 januari 2021 innan Pottinger lämnade in sin avskedsansökan.
Under 2023 planerar Biden-administrationen att ytterligare öka begränsningarna för amerikanska investeringar i kinesiska it-firmor. USA kan då också stoppa bolag som Tiktok från att samla in persondata från amerikanska användare, rapporterar BBC.
Nå, att förbjuda Tiktok låter inte som något man vinner val på, varken i Sverige eller USA. Beroendebalansen har avgjort tippat till Pekings fördel där. Pottinger skriver i övrigt inte mycket om kostnaderna för decoupling, att frikoppla av sig från Kina. Han nämner inte heller att Twitter-ägaren Elon Musk är beroende av Kommunistpartiets välvilja genom elbilstillverkaren Tesla – som har stor marknad och produktion i Kina.
Men Europa har, precis som USA, anledning att se till att Tiktoks europeiska verksamhet just blir en europeisk verksamhet. Användardata liksom kontroll över och insyn i den teknik som styr informationsflödet bör då stanna på hemmaplan och inte i Peking.