Lärdomarna av Baader Meinhof-terrorn på 70-talet

isen pekar ut tre huvudgrupper: den autonoma vänstern, vit makt-miljön samt religiösa jihadister. Redan detta, att tre delar av den politiska kompassrosen radikaliseras samtidigt, är extremt.

I Årsbok 2018 skriver den svenska säkerhetspolisen Säpo: ”Varje månad hanteras över 6000 underrättelser kring terrorism och ungefär varannan dag handlar det om uttalade, skarpa attentatsavsikter mot mål i Sverige.”[2] Där konstateras också att attentatshotet är störst från den islamistiska miljön, men man redogör inte närmare för den slutsatsen. Jag fokuserar därför här på de islamistiska jihadisterna och försöker ge den förklaring som Säpo utelämnat.

Polarisering och skuggsamhälle

Vilka faktorer krävs för att en person ska gå från åsikt till handling? Vi kan urskilja fyra sådana från Austs studie.

Studentvänstern var under fysisk attack.

Faktor 1: Starka spänningar mellan befolkningsgrupper och/eller generationer.

Det tog trettio år att koka samman den giftiga brygd som närde terrorrörelsen i Västtyskland på 1970-talet. Några grundingredienser kan identifieras. När Nazityskland kollapsade i andra världskrigets slutskede valde segrarmakterna att straffa den högsta politiska ledningen under Nürnbergrättegångarna. Det ledde till att många av de övriga administratörer, affärsmän, akademiker och andra ledande befattningshavare som stött naziregimen klarade sig. Det var ett klokt val, så till vida att samhället behöll sin organisationsförmåga, och med Marshallhjälpen kunde landet återuppbyggas relativt snabbt under ordnade former.

Valet hade emellertid en sidoeffekt. De tyska ungdomar som föddes på 1930-talet och som fick sina första lärdomar om samhället på 1950-talet reagerade emot denna enorma infiltration av före detta nazister i myndigheter och näringsliv.

När Irans diktator shahen besökte Västtyskland 1967 hade han sin egen skyddsvakt med sig, den hemliga polisen Savak, som samarbetade med den tyska polisen. Tillsammans slog de hårt ner de protester som vänsterungdomar helt lagligt genomförde mot besöket. Studenten Benno Ohnesorg sköts till döds under oklara omständigheter i samband med protesten. Strax efteråt utsattes studentledaren Rudi Dutschke för ett attentatsförsök när han sköts ner av en högerradikal ung man.[3] Studentvänstern var under fysisk attack.

Gruppen fick hjälp och skyddades av en mycket stor kader sympatisörer. Det gällde framför allt praktiska ting som säkra lägenheter, försörjning av livsmedel samt inköp av illegala varor, transporter och liknande.

I dag känner sig återigen en stor grupp ungdomar utesluten av samhället: de som invandrat hit de senaste årtiondena. Men det finns en avgörande skillnad. Den tyska vänsterrörelsen bestod av universitetsstuderande med hög intellektuell kompetens. Dagens uppror stammar inte från uttalade politiska manifest utan är ett oartikulerat våldsutbrott mot samhällsföreträdare som ambulanspersonal och poliser. Drivkrafterna kan dock vara desamma. Man opponerar mot ett samhälle som upplevs som exkluderande och orättvist under det gemensamma begreppet ”rasism”, vilket är ett politiskt begrepp.

Faktor 2: En yttre logistik som gör att eventuella terrorister klarar av att hålla sig undan samhällets kontrollapparat.

På 1960-talet arbetade Ulrike Meinhof som nämnts som uppmärksammad krönikör och redaktör på den vänsterradikala tidskriften Konkret i Hamburg. Samtidigt stal ungdomsbrottslingen Andreas Baader bilar i München och lärde sig grunderna i vapenteknik och metoder för att överleva utanför det lagliga samhället. I ett annat hörn av Tyskland växte Gudrun Ensslin upp i ett starkt kristet hem och funderade mycket på orättvisorna i samhället. Hennes far var präst och diskussioner om moralfrågor var en viktig del av familjens liv, berättar Aust.

Dessa tre olika personer sammanfördes av den utomparlamentariska rörelse som sedan blev den infrastruktur Baader Meinhof-ligan kunde verka i. Gruppen fick hjälp och skyddades av en mycket stor kader sympatisörer. Det gällde framför allt praktiska ting som säkra lägenheter, försörjning av livsmedel samt inköp av illegala varor, transporter och liknande.[4]

I dag finns anledning att befara att en inte obetydlig del av den invandrade muslimska ungdomen sympatiserar med olika terrorrörelser i Mellanöstern och Nordafrika, de så kallade Mena-länderna. Polisen har samtidigt svårt att operera i utanförskapsområden. Redan nu vägrar de flesta att lämna uppgifter till polisen i rädsla för repressalier från kriminella nätverk.[5] Det är en perfekt stödmiljö för en organisation som vill utföra komplicerade angrepp på samhället. Skatteverket har funnit att mellan 30 och 50 procent av de asylsökande har skilda personuppgifter registrerade hos olika myndigheter. Dessa kan användas för bidragsbedrägerier, men är samtidigt en viktig komponent för terrorister att undkomma samhällets övervakning.[6]

I stället odlas en berättelse om västvärldens koloniala skuld för regionens bristande utveckling, och om att den kolonisationen fortfarande pågår.

Att Baader Meinhof-ligan klarade sig så länge som den gjorde trots en enorm polisinsats berodde framför allt på identitetsbyten. Medlemmarna hade en uppsättning av identiteter och bytte ständigt hårfärg, klädstil och social klasstillhörighet. Det gjorde att fotografierna på affischerna för efterlysningar oftast var helt verkningslösa.

Engagemang och våldskapital

Faktor 3: Motivation. Existensen av ett upplevt eller verkligt förtryck.

Det måste finnas ett starkt, gemensamt ideologiskt skäl att revoltera. Den drivkraften uppstod för många unga i Västeuropa när det högteknologiska USA bombade sönder bondenationen Nordvietnam. Även högt uppsatta protesterade mot massbombningen av civila bostadsområden i Hanoi julen 1972, bland annat Olof Palme, som jämställde angreppet med terrorbombningen av Guernica.[7] Detta skapade en legitimitet i motståndet. Gudrun Ensslin och Andreas Baader svarade med att placera brandbomber på varuhus, för att manifestera att bränderna i Hanoi även kunde nå den egna hembygden. Studentrörelsen krävde att de amerikanska kärnvapen som fanns stationerade i Västtyskland skulle tas bort.[8]

Västvärldens inblandning i Mena-ländernas konflikter har gett presumtiva terrorister en rik katalog av ideologiska skäl att hata samma västvärld. Ungdomarnas frustration över uteblivna framtidsmöjligheter slås ner av Mena-regionens autokratiska regimer. I stället odlas en berättelse om västvärldens koloniala skuld för regionens bristande utveckling, och om att den kolonisationen fortfarande pågår.[9] Regimerna uppmuntrar ideologier som pekar ut en extern fiende för att undvika intern kritik. Det finns ett ”case” att angripa västvärlden.[10]

Väpnade konflikter där framför allt ungdomar används som stridande pågår i ett bälte från Marocko till Indonesien.

Faktor 4: Uppbackning av organisationer som redan har ett stort våldskapital.

Baader Meinhof-gruppen fick stöd av redan etablerade strukturer som visste hur man agerar utanför kontrollapparatens räckvidd. Utan den hjälpen hade ligan inte klarat sig. Den kommunicerade tidigt med den östtyska säkerhetspolisen Stasi, vilken förmedlade kontakt med den palestinska motståndsrörelsen Al Fatah. Ligans hårda kärna, drygt ett tiotal personer, lämnade Tyskland via Östberlin under falska identiteter och utbildades i stadsgerillans taktik och metoder i ett Fatah-läger i Jordanien 1970. Radikaliseringen hade då gått så långt att Ulrike Meinhof avtalade att lämna bort sina tvillingdöttrar till Al Fatah för att uppfostras på en skola för föräldralösa palestinier. I avtalet ingick att hon aldrig skulle träffa barnen igen.[11] I lägret fick man lära sig grunderna för terror i stadsmiljö. I utbildningen ingick att förfalska identiteter, falskregistrera fordon, tillverka sprängladdningar och brandbomber. Lägerdeltagarna tränades också i bankrån och vapenhantering. Därmed var gruppen stridsduglig.

Att slå ut en effektiv terrororganisation kräver ett polisväsende som Sverige inte är i närheten av.

I dag är spridningen av våldskunskap betydligt större. Väpnade konflikter där framför allt ungdomar används som stridande pågår i ett bälte från Marocko till Indonesien. Flera av de muslimska ländernas säkerhetstjänster ger rutinmässigt understöd till terroraktioner, framför allt den pakistanska som tycks ha varit inblandad i några av de större terrordåd som utförts av jihadister i Indien.[12] Även om Pakistan förnekar inblandning är indicierna tunga.[13] Osama bin Laden dödades av amerikanska specialstyrkor i ett gömställe bara 1,3 kilometer från den pakistanska militärakademin. Huset låg i ett område för pensionerade officerare och var specialbyggt för att dölja invånarna.

Ett öppet och sårbart samhälle

Sverige är ett öppet samhälle vars grund är en hög tillit mellan medborgare och myndigheter. Det är mycket effektivt sätt att driva ett samhälle på. Myndigheterna slipper att lägga stora resurser på att övervaka medborgarna och polistätheten kan hållas låg på grund av den låga brottsfrekvensen. Förtroendet mellan befolkning och myndigheter kan vara den största tillgång Sverige har. Men det gör också att de som vill undergräva systemet har ett dukat bord. Att slå ut en effektiv terrororganisation kräver ett polisväsende som Sverige inte är i närheten av.

Offensiven mot Baader-Meinhof i Tyskland på 1970-talet var en av de största polisinsatserna i Europa under modern tid. Den ledde bland annat till att de tyska delstaternas självständighet beskars kraftigt. En central, federal polisorganisation byggdes upp som påbörjade storskalig dataövervakning av befolkningen.[14]

Även lagstiftningen påverkades. Nya lagar infördes 1972 som begränsade västtyska kommunisters möjlighet att arbeta i offentlig tjänst, eftersom de inte accepterade demokratiprincipen i konstitutionen. Detta genomfördes av en socialdemokratisk regering vilken leddes av Willy Brandt, som hade nära kontakter med Olof Palme och de svenska socialdemokraterna. Ideologiskt låg den svenska IB-affären, som avslöjades 1973, inom samma sfär som det tyska anställningsförbudet, Berufsverbot. Det var en otvetydig politisk lagstiftning.

Under de senaste årtiondenas debatt om invandring kan inte jag påminna mig att dessa faktorer diskuterats i någon större utsträckning.

Hur kommer vi i framtiden att hantera radikala religiösa personer som inte vill underordna sig Sveriges grundlagar utan vill praktisera ålderdomliga regler som fråntar individer deras mänskliga rättigheter? Vad säger den så kallade värdegrunden? Kan dessa personer arbeta i offentlig förvaltning som skolor och polisväsende?

Baader Meinhof-ligans första generation, som själv kallade sig Rote Armee Fraktion, RAF, förmådde endast vara aktiv under två år i början av 1970-talet innan medlemmarna greps i en massiv polisinsats. Men då hade rörelsen redan fött fram en andra generation terrorister, inspirerad av den första.

Sverige har de senaste årtiondena aningslöst byggt upp en samhällsstruktur som kan bli grogrund för avancerad storstadsterrorism.

Denna andra generation genomförde flera aktioner för att få loss gruppens kärna, som satt i ett specialannex på Stammheimfängelset i Stuttgart. Bland annat i Stockholm där Kommando Holger Meins avrättade två västtyska ambassadtjänstemän och sprängde ambassaden 1975. Kapningen av ett tyskt trafikflygplan 1977 var den största bedriften. Passagerarna skulle användas som utbyte mot de fängslade. Västtyska säkerhetstrupper stormade dock planet i Mogadishu, Somalia, och fritog gisslan.

De fängslade i Stuttgart insåg att de förmodligen aldrig skulle bli fria. De bestämde sig då för att bli martyrer, gick in i sina celler och begick självmord var för sig. Vissa menar att de avrättades men det finns inga bevis för detta.

Det sista stora attentatet i Baader-Meinhofs namn genomfördes 1993.

En grogrund för storstadsterrorism

Sverige har de senaste årtiondena aningslöst byggt upp en samhällsstruktur som kan bli grogrund för avancerad storstadsterrorism. I dag har polisen svårigheter att bekämpa även enkel kriminalitet. Hur skulle den klara av att hantera avancerad terrorism utförd av ungdomar som inte släpps in i samhället? Våldskapitalet och en svart ekonomi finns redan på plats. Förmågan att leva utanför samhället med falsk identitet likaså. Ett stort nätverk av sympatisörer i utanförskapsområden kan skapa den logistik som krävs för att terrorceller ska överleva och växa. Slutsatsen måste bli att flera av de grundrekvisit för terrorism som fanns under 1970-talet nu återfinns i vår tid.

Även om säkerhetstjänsten i dag klarar av att kontrollera de mest våldsbenägna kvarstår problemet med att en stor del av de unga lämnas i utanförskap. Så länge detta består kommer terrorhotet att vara kvar.

Går man ytterligare ett steg bakåt i kedjan dyker en annan grundorsak upp. Befolkningstillväxten i Mena-länderna är den högsta i världen och befolkningspyramiden extremt skev med en tredjedel av befolkningen under 15 år.[15]

Mena-länderna exporterar sina demografiska problem sedan de själva inte kunnat lösa dem. Oförmågan hos de konservativa regimerna att utveckla sina egna länders ekonomier drabbar därmed omkringliggande nationer. Den ekonomiska aktiviteten är dessutom generellt låg. Om man undantar oljan är exporten från arabvärlden försumbar.[16] Just konservatismen och de stelbenta kulturella regelverken försvårar Mena-ländernas integration med övriga världen och hindrar frigörandet av den egna potentialen.[17]

Den lösning som Sverige valt, att vara tolerant mot samma arkaiska strukturer här, riskerar att bli en nödlösning där obalanserna i stället permanentas och låser fast Mena-migranterna i ett evigt utanförskap. Vilket i sin tur riskerar att höja terrorhotet under mycket lång tid.