Kristdemokraterna åker till Örebro med Alf Svensson-siffror i ryggen. Till festen serveras moderata kanapéer.
Alla partier i medvind påminner om varandra.
”Det är bara en mätning”, säger de, med den stjärnögda blicken i fjärran, innan de snabbt lägger till ett ”men…”.
Just den här mätningen är ändå väldigt intressant.
”Det är bara valdagen som räknas”, säger de sedan, med kundvagnen full av Dom Pérignon.
Kristdemokraternas uppsving är utan tvekan en remarkabel historia. För ett år sedan var partiet på vippen att inte ens bli särredovisat i mätningarna, eftersom dess existens i väljarkåren knappt gick att säkerställa statistiskt. I dag meddelar Aftonbladet/Inizio att Ebba Busch Thor har samlat ihop 12,1 procent – snäppet över Alf Svenssons ”omöjliga” rekord från valet 1998 (11,8).
Hop
Olika falla ödets väljarlotter
Alla partier i motvind är däremot olyckliga på sitt eget sätt.
Om du hör något som smäller i närheten av Blasieholmen i Stockholm i dag så är det förmodligen bara personalen på det moderata partikansliet som står och dunkar huvudet i väggen.
Situationen är ju något av en svart ironi för Moderaterna.
För lite drygt två år sedan gläntade Anna Kinberg Batra på dörren för riksdagssamverkan med Sverigedemokraterna. Reaktionerna blev starka. Somliga blev glada, men opinionsmässigt blev utfallet en katastrof för Moderaterna. Resten av mandatperioden ägnades åt olika former av krishantering.
I förra veckan gick KD ut med ett besked på samma tema; att man är beredd är att föra samtal med SD. Även den här gången blev reaktionen stark, och väljare ser ut att lämna – Moderaterna.
Inizios mätning – som alltså bara är en mätning, och så vidare – är genomförd efter beskedet, och indikerar att KD har fortsatt att vinna stöd från både M och SD. Moderaterna är nere på partiledaravgångskompatibla 16,5 procent.
Det finns naturligtvis många förklaringar till de olika utfallen, där den främsta är att det inte rör sig om samma väljargrupper. Vi lär få anledning att återkomma till dessa skäl, redan nu till helgen, men detta lär hur som helst inte trösta någon moderat med blåmärken i pannan – åtminstone inte just nu.
Familjen först
Samtidigt: Ska Moderaterna tappa väljare någonstans är det till KD, eftersom det är den enda plats där rösterna garanterat stannar inom familjen. Kan familjen sedan stärkas genom att KD växer på SD:s bekostnad är det förstås bara att välkomna för M.
Det som verkligen skulle kasta om dynamiken i riksdagen vore dock om den lilla blå familjen, ihop med SD-släktingen som dyker upp på julafton vare sig man bjuder honom eller inte, skulle samla på sig en egen majoritet och omintetgöra de så kallade mittenpartiernas vågmästarposition.
Det förefaller vara inom räckhåll, men det kräver att någon i klanen börjar äta upp sig på mer än konservativ kannibalism. Hos såväl Inizio som hos DN/Ipsos står det alltjämt 53-47 till det rödgrön-liberala regeringsunderlaget.
Men det är ett senare problem – nästa val är ju, åtminstone enligt plan, över tre år och därmed många upp- och nedgångar bort.
Nu är det däremot fredag, och räkna med att det blir en vild kväll på kommundagarna i Örebro. Åtminstone med kristdemokratiska mått mätt.