Kan Ryssland bli en demokrati?

Liksom de flesta objektiva bedömare betraktade Guriev rättegången som orättvis. Att Guriev därtill var en nära vän och rådgivare till oppositionsledaren Aleksej Navalnyj hjälpte honom knappast. Med Putin vid makten låg Guriev minst sagt illa till. Han bor idag i Paris, där han har en professur i ekonomi vid Instituts d’études politiques.

Den ryska statsmaktens behandling av Sergei Guriev är ganska typisk för diktaturer av det mjukare slaget. Guriev blev aldrig fängslad, torterad eller hotad till livet. Istället utsattes han för smärre trakasserier som långsamt blev alltmer påfrestande. Denna distinktion mellan mjuk och hård diktatur ligger till grund för Sergei Gurievs nya bok Spin dictators: The changing face of tyranny in the 21st Century (Princeton university press 2022) som han skrivit tillsammans med den amerikanske statsvetaren Daniel Treisman.

I traditionella diktaturer (så kallade fear dictatorships) som Nordkorea och Syrien styr regimen med hjälp av fruktan. Statens kontroll av media är total, och dissidenter torteras och mördas. I mer moderna spin dictatorships förlitar sig regimen istället på manipulation av media (så kallad media spin) och andra, mer subtila, medel för att behålla makten. De avstår i allmänhet från våld, och tar hjälp av rättssystemet och byråkratin för att klämma åt oliktänkare. Spin dictators är ofta ganska populära och kan inte sällan inbilla sina undersåtar att de i själva verket bor i en demokrati.

Under sina första tjugo år vid makten var Vladimir Putin urtypen av en spin dictator.

Optimister i väst såg länge Putins tvetydiga regim som ett slags förstadium till en genuin demokrati. Men på sistone har utvecklingen gått åt rakt motsatt håll – inte minst sedan ryskt pansar rullade in i Ukraina. Från sin exil i Paris fortsätter Sergei Guriev att hålla fanan högt för demokrati i sitt forna hemland. Men frågan är om Ryssland verkligen kan bli ett normalt, demokratiskt land.

Jag bodde i Ryssland i början av 2000-talet. Många ryssar jag träffade på den tiden ansåg att demokrati helt enkelt inte fungerar i Ryssland – att det bara leder till kaos och en ständig maktkamp mellan skumma bankirer och oligarker. Istället ansåg de att landet behövde en stark ledare, som kunde hålla ordning och reda. Hade de rätt?

– Sådana argument hörs jämt från folk som ogillar demokrati. Men om du ser dig om i världen så fungerar demokrati i många olika slags länder. Det ansågs länge att demokrati var omöjligt i exempelvis Japan och Sydkorea, men idag är bägge liberala demokratier. Japan är till och med en parlamentarisk demokrati – de har inte ens någon president, bara en kejsare. Man behöver inte vara ett europeiskt land för att bygga en fungerande demokrati. Det finns inga skäl att tro att demokrati skulle vara hopplöst i just Ryssland.

– Det stämmer att Ryssland aldrig kommer att kunna bli en demokrati om man inte får bukt med korruption och oligarki. Men Putins diktatur bevisar att en “stark ledare” inte är något botemedel mot dessa problem – snarare tvärtom.

När Boris Jeltsin kom till makten var han mycket liberal. Han uppmanade ryska regioner att roffa åt sig så mycket suveränitet som de kunde. Men när han hamnade i bråk med parlamentet så använde han stridsvagnar. När Tjetjenien ville bli självständigt använde han också stridsvagnar. Man skulle därav kunna dra slutsatsen att Ryssland är mycket svårt att styra och hålla samman utan auktoritära medel.

– Det är sant som du säger att Boris Jeltsin inte visade särskilt mycket aktning för Rysslands konstitution. Hans beslut att upplösa parlamentet år 1993 var minst sagt kontroversiellt, och han visade ingen respekt för det tjetjenska folkets vilja. Frågan är: kan Ryssland i sin nuvarande form överleva en övergång till demokrati? Ärligt talat så vet jag inte. Jag hoppas förstås att en sådan övergång blir fredlig. Men jag kan inte säga med säkerhet att Ryssland kommer att bevara sina gränser efter Putins fall.

Låt oss säga att Putin avgår och det ryska folket väljer en ny, liberal president. Du återvänder till Ryssland och tjänar som rådgivare åt presidenten. Dagen efter att ni installerat er i Kreml så kräver ett halvdussin regioner att bli självständiga. Vad råder du presidenten att göra?

– Efter Putin hoppas jag att Ryssland får en ny, federal konstitution som kan hjälpa till att lösa sådana konflikter på laglig väg. I detta scenario skulle det förstås också vara viktigt att klargöra att en majoritet av befolkningen i regionerna verkligen ville bli självständig. Men i princip anser jag inte att Ryssland bör använda auktoritära medel för att bevara sina gränser.

Inga stridsvagnar, med andra ord?

– Nej, inga stridsvagnar. Efter att det här kriget är över och Putin har avgått tror jag inte att ryssar kommer att ha någon större lust att använda stridsvagnar.

I er bok så medger ni att vissa så kallade “spin dictatorships” har varit framgångsrika. Till exempel så gick det mycket bra för Singapore under Lee Kuan Yews mjukare form av diktatur. Så varför blomstrade inte Ryssland under Putins mjuka diktatur?

– Bland diktatorer är Lee Kuan Yew nästan helt unik. Han var nämligen beredd att bekämpa korruption på allvar, och han visade genuin respekt för lag och ordning. På så sätt begränsade han sin egen makt, vilket få diktatorer vill göra. Lee Kuan Yew sade själv att en ledare som verkligen vill bekämpa korruption måste sätta sina bästa vänner i fängelse. Och det gjorde han, flera gånger. Att Vladimir Putin skulle göra något liknande är otänkbart. Putin är oerhört rik, hans familj och vänner är oerhört rika, och han har ingen avsikt att sätta någon av dem i fängelse.

– Genom att visa respekt för lagen kunde Lee Kuan Yew locka investerare till Singapore, trots att landet var en diktatur. Detta gjorde att ekonomin blomstrade. Men det kommer aldrig att ske under Putins korrumperade regim.

Du har länge förespråkat fria val och liberal demokrati i Ryssland. Men vad händer om Ryssland håller ett fritt val och folket väljer en auktoritär ledare? Är det ändå en demokrati i så fall?

– I vissa länder har man demokrati, men inte liberalism. Problemet med sådana regimer är att de sällan respekterar minoriteters rättigheter. Ledare som Viktor Orban och Recep Erdogan valdes från början i fria och rättvisa val, men när de kom till makten började de manipulera systemet till sin fördel och inskränka sina medborgares frihet. Om samma sak händer i Ryssland så vore det synd, eftersom liberala demokratier tenderar att fungera bättre än mindre liberala sådana.

Det stämmer att det imperialistiska budskap som Putin framfört på senare år har gått hem bland den ryska befolkningen.

– Det är också viktigt att komma ihåg att en stor del av Rysslands befolkning utgörs av etniska minoriteter. Om Ryssland vill förbli ett enat land så tror jag att det måste vara en federal stat med en liberal och demokratisk författning – så att minoriteter kan känna sig trygga.

Ni påpekar i boken att modern diktatur till stor del bygger på manipulation av folket. Men sådan manipulation går mycket lättare om folket vill bli manipulerat – om de gillar diktatorns budskap. Vad för slags ansvar har det ryska folket för Putins regim och hans intrång i Ukraina?

– Folket har ett visst ansvar, absolut. Och det stämmer att det imperialistiska budskap som Putin framfört på senare år har gått hem bland den ryska befolkningen. Ryssland är ett före detta imperium, och många ryssar drömmer om att det ska bli det på nytt. Detta är förstås inte unikt för Ryssland. Liknande retorik hördes i Tyskland under 1930-talet och i Storbritannien och Frankrike efter andra världskriget. Frankrike hade sitt eget Tjetjenien i Algeriet på sextiotalet.

– Sverige hade också ett imperium en gång i tiden, men blev av med det i ett krig mot Ryssland för 300 år sedan. Sedan dess har Sverige blivit ett normalt och framgångsrikt land, delvis för att ni inte längre fantiserar om att bli en stormakt. Det ryska folket måste lära sig samma läxa – annars kommer våra grannländer aldrig att kunna känna sig säkra. Den regim som följer Putins kommer att behöva lägga stor möda på att förklara imperialismens skadeverkningar för det ryska folket.

Många ryssar verkar ha en bild av sig själva som ett unikt folk med ett unikt uppdrag i världen. Filosofen Aleksandr Dugin är särskilt känd för att framföra sådana idéer på statlig TV. Men ett framtida liberalt och demokratiskt Ryssland blir ju i praktiken bara en blek kopia av sina historiska fiender USA och Europa. Jag misstänker att många ryssar skulle uppleva det som ett nederlag.

– Du har helt rätt. Regimen har skapat en bild av Ryssland som ett unikt och heroiskt folk, som ständigt omges av fiender. Men alla länder är, på sätt och vis, unika. Turkiet är unikt. Indien är unikt. Till och med Sverige är unikt. Det enda som särskiljer dagens Ryssland från andra länder är att det är en korrupt diktatur som råkar ha kärnvapen – som ett jättelikt Nordkorea. På Sovjettiden hade vi åtminstone en ideologi som gjorde oss speciella. Vänsterfolk i länder som Sverige gillade vår modell, och ville efterlikna den. Men idag har vi inte ens ideologi, även om vi försöker låtsas. Ett bevis på detta är att inget annat land vill vara som Ryssland.

– Putins regim har på senare år försökt lansera något slags socialkonservatism. Men Putin är själv ingen särskilt konservativ person. Han har älskarinnor och har till och med skiljt sig – vilket den rysk-ortodoxa kyrkan är emot. Hela projektet är falskt.

Fast Putin har väl ändå haft viss framgång bland vanliga ryssar på landsbygden genom att driva konservativa frågor? Jag tänker särskilt på hans ”lag mot homosexuell propaganda” från år 2013.

– Jag är inte säker på att den gjorde någon större skillnad. Lagen hjälpte inte Putins opinionssiffror, som fortsatte att sjunka under den perioden. Det var först efter annekteringen av Krim som Putins popularitet sköt i höjden. Problemet med “vanliga ryssar” är inte att de är homofober eller att vill att kvinnor ska stå vid spisen. Problemet är att de vill återerövra Ukraina och Moldavien. Och så länge de envisas med att vilja det så kommer Ryssland aldrig att bli ett framgångsrikt land.

Du är en nära vän och rådgivare till Aleksej Navalnyj. Håller du kontakten med honom, och hur mår han i så fall?

– Vi har ingen direkt eller regelbunden kontakt, eftersom han bara har rätt att prata med sina advokater. Men såvitt jag vet så har han det bättre än man skulle kunna tro. Han befinner sig än så länge i fängelsets öppnare flygel, så han kan följa nyheter och vara aktiv på sociala medier. Aleksej är en fantastiskt modig och intelligent person, som jag har en oerhörd respekt för.

Demokratiska aktivister i Ryssland får ofta mycket stöd från väst. Gynnar det verkligen dem, eller får det dem att framstå som västerländska agenter?

– Du har rätt i att statliga medier alltid pekar på västliga kontakter som bevis på landsförräderi. Navalnyj undviker av det skälet alltför nära kontakt med väst. Han ger få intervjuer till västerländska medier och tar aldrig emot pengar från väst. Navalnyj har också gjort klart att han vill att demokrati ska komma inifrån Ryssland, och inte påtvingas landet utifrån.

Jag tror att en framtida, demokratisk regering i Ryssland måste ta itu med det som hände på 1990-talet.

– Men vi bör också komma ihåg att ryssar har stor respekt för väst. De konsumerar västerländska varor, tittar på västerländsk TV, och vet mycket väl om att länder i väst fungerar bättre än Ryssland. Samma propagandister som hetsar mot fiender i väst köper upp fastigheter i USA och Europa. Det hela är en smula paradoxalt.

Många ryssar har fortfarande svårt för den fria marknaden. Före detta finansministern Anatolij Tjubais anklagade till och med ryssar för att ha en “infantil” syn på marknadsekonomi. Är det måhända en generationsfråga?

– Jag tror att det har sin grund i 1990-talets privatiseringar av statlig egendom. Auktioner av offentliga företag genomfördes på ett mycket oärligt sätt. Och det underminerade helt ryssarnas förtroende för fria marknader. Jag tror att en framtida, demokratisk regering i Ryssland måste ta itu med det som hände på 1990-talet. Idag vill ingen prata om det, allra minst oligarkerna runt Putin. Kanske behöver vi en parlamentarisk utredning för att reda ut alltihop. Men om vi inte tar itu med de orättvisor som skedde under 1990-talets privatiseringar så kommer ryssarna aldrig att acceptera den fria marknaden.

– Det är förstås också en generationsfråga. Vissa människor känner ett slags nostalgi inför Sovjettiden, då många medborgare helt försörjdes av staten. Men under de kommande åren kommer den ryska staten att vara alltför fattig för att kunna dela ut pengar till folk hur som helst. Så ryssar kommer inte att ha något annat val än att förlita sig på den fria marknaden. I frågor om ekonomisk rättvisa skiljer sig inte det ryska folket särskilt mycket från det svenska. Ryssar vill ha lika rättigheter och ett drägligt liv för alla, oavsett om det är arbetare eller oligarker. I Sverige lyckades ni delvis överbrygga sådana motsättningar under 1930-talet, när ni skrev under det där avtalet i Saltsjöbaden. En rysk politiker som kunde erbjuda folket något liknande skulle tas emot med öppna armar.

Vladimir Putins regim har länge beskrivits som en relativt mjuk diktatur, som mest förlitat sig på manipulation. Men detta var innan Putin invasion av Ukraina. Har Ryssland nu helt övergått från mjuk till hård diktatur?

– Tecken på en sådan utveckling sågs långt innan Putin invaderade Ukraina. Vid det här laget är övergången komplett. Det finns ingen pressfrihet längre, och sociala medier blockeras. Ryssar som kritiserar kriget riskerar 15 år i fängelse. I Kreml överväger man nu att helt avskaffa lokala guvernörsval. Men även om man fortsätter med att hålla val så kommer de att skötas elektroniskt, helt utan någon insyn från opartiska observatörer. Så ja, Ryssland är idag en hård diktatur, baserad på fruktan.

Betraktar du demokrati i Ryssland som mer avlägset nu än det var före kriget?

– Jag är helt vettskrämd av kriget. Det är en fruktansvärd tragedi för Ukraina, men även för Ryssland. Å andra sidan tror jag att kriget har förkortat den ryska regimens livslängd. Kriget var helt klart ett misstag, och har ställt till oerhörda problem för Putin.

Hur tror du att Putins fall kommer att se ut i praktiken? Ett folkligt uppror? En palatskupp?

– Det är svårt att säga – båda scenarierna är tänkbara. Men det står klart att kriget och sanktionerna har slagit mycket hårt mot Putins ekonomi. När folket börjar tappa hoppet om en militär seger över Ukraina så kommer Putins stöd bland såväl folket som eliterna att sjunka dramatiskt.

Många verkar ta för givet att Vladimir Putins regim kommer att efterträdas av något som är bättre, allra helst en demokratisk regering. Men man kan väl också tänka sig något ännu värre – en galen populist á la Vladimir Zjirinovskij?

– Visst, det kan man tänka sig. Men efter Putin kommer folk åtminstone att sluta prata om att Ryssland behöver en “stark ledare” som kan skydda landets intressen. Det kommer att bli mycket svårare för en framtida diktator att försvara en sådan modell. För nu vet vi alla var den vägen slutar.