Det korta svaret är att det generellt sett inte betyder så mycket att byta partiledare: ”Analyserna ger en brokig bild av opinionseffekter av partiledarskiften vilket omöjliggör att dra generella slutsatser. I linje med tidigare internationell forskning tycks det även i Sverige finnas en mycket liten men signifikant positiv tendens till ett kortsiktigt uppsving i opinionen under månaderna efter ett ledarskifte”, skriver de i rapporten.
Man kan dock undersöka frågan på både kort och lite längre sikt – forskarna har bland annat stämt av opinionen 6, 12 och 24 månader efter skiftet. Den historiske vinnaren på kort sikt är Stefan Löfven medan Bengt Westerberg är segraren på den långsiktiga opinionsvinsten.
Gösta Bohmans rekord
De har även identifierat de mest och minst framgångsrika ledarna under det senaste halvseklet. Efter 61 månader som partiledare hade Socialdemokraternas partiordförande Ingvar Carlsson sett sitt parti minskat med närmare tjugo procentenheter (-19,8), vilket är rekord för hela perioden. Den största framgången står Moderaternas ledare Gösta Bohman för, som efter drygt tio år nådde en nivå som var 16,5 procentenheter högre än premiärmätningen.
I övrigt är mönstren mycket skiftande – det finns exempel på ihållande opinionsfall som efter Olof Palmes tillträde, långsamt sluttande plan som för Lars Ohly, ihållande uppgång som för Thorbjörn Fälldin och Fredrik Reinfeldt eller upp som en sol, ned som en pannkaka (Ola Ullsten och Håkan Juholt). Eller motsatsen, en comeback efter en dålig start som Göran Persson. Men för de allra flesta är opinionsrörelserna mycket små.
”Ska man växa i opinionen så handlar det om långsiktighet och uthållighet.”
En av författarna till rapporten är Henrik Ekengren Oscarsson, professor i statsvetenskap och forskningsledare för valforskningsprogrammet.
Hur vill du sammanfatta resultatet?
– Att det faktiskt inte händer så mycket vid ett partiledarbyte, om man ska generalisera. Vi ser en liten, liten smekmånadseffekt. Men den brukar avta.
Vad förvånade dig mest?
– Tja, jag skrev ett blogginlägg om just denna fråga häromåret, så det var inga större överraskningar, men vi fick våra spaningar bekräftade i detta datamaterial. Men det 51:a skiftet är inte med i analysen – Liberalernas lite oväntade partiledarbyte häromveckan. Och där har vi inte sett några tecken på någon smekmånad ännu. Samma parti hade ju den berömda Westerbergeffekten för länge sedan – men den tog nästan två år att uppnå. Någon Pehrsoneffekt har vi ännu inte sett.
Är partiledarskiften överskattade?
– Ja, om man tror att det är ett quick fix, en enkel åtgärd för att lyfta ett parti. Ska man växa i opinionen så handlar det om långsiktighet och uthållighet. Och att ha ett nytt budskap som attraherar väljarna.
Vilket parti står på tur att byta partiledare, tror du?
– Det parti som går mest bakåt i valet. Sedan får man väl även titta på hur länge partiledarna har suttit, de flesta orkar ju högst i tio år – och då är Jimmie Åkesson och Annie Lööf de som suttit längst. Det som förändrats mest under vår undersökningsperiod är ju att partiledarna sitter kortare och kortare. Vilket förstås hänger ihop med att hela samhället är rörligare.
Val brukar få olika namn, och valet 2018 kallade du förhandlingsvalet. Vad tror du valet 2022 kommer kallas?
– ”Brott och straff-valet” eller möjligen inflationsvalet, om ekonomin växer som politisk fråga.