Det är en rekordvarm vår i Storbritannien och Angela slår sig ner i gräset vid den idylliska ån där ”punters” knuffar sig fram på träbåtar med långa stavar genom universitetsstaden Cambridge, där hon skriver en doktorsavhandling om kinesiska folkhälsokampanjer under Mao-tiden. Hon ser likheter med dagens nollcovid-politik, som gjort att Kina isolerat sig från omvärlden, mer om det nedan. Men trots att den kinesiska turismen minskat kraftigt är landets närvaro synlig lite överallt i den brittiska lärdomsstaden. På en bro gör en guidefirma med det kinesiska namnet för ”Maos lilla röda”, reklam för sina utflykter. Så kallades diktatorn Mao Zedongs citatbok som fanatiska ungdomar lärde sig utantill under Kulturrevolutionen (1966–76). Ungefär som om en tysk researrangör skulle heta Mein Kampf. Men skillnaden är naturligtvis att Mao vann sina krig.
Idag är Mao en dyrkad landsfader och president Xi Jinping bygger vidare på hans totalitära arv och personkult.
Ett annat märkbart inslag i Storbritannien är de mer än 88 000 Hongkongbor som flytt Kinas nya säkerhetslag. Gripandet av Gui Minhai 2015 och stängningen av hans regimkritiska bokförlag kan ses som ett startskott för krossandet av Hongkongs fria medier och demokratirörelsen där. Det var ett viktigt steg i Xi Jinpings arbete för att ta kontroll över kinesernas mentala värld och stänga den från intryck utifrån.
Det har nu gått fyra år sedan Angela Gui senast fick ett livstecken från sin pappa. Hon säger att hon är i sporadisk kontakt med UD om fallet.
Pandemin har varit svår för Angela Gui. Hon tillhör själv en riskgrupp och dras med en autoimmun sjukdom som gör att hon måste ta mediciner. Samtidigt försöker hon driva kampanjen för sin pappa och slutföra sin avhandling vid ett av världens mest prestigetunga universitet. Men hon säger att hon inte är intresserad av att prata om sina känslor inför situationen.
– Jag har inga illusioner över hur svårt läget är. Men det påverkar inte mitt arbete. Jag gör det här även för andra människor, och det är viktigt att någon säger ifrån.
Förhoppningen är att arbetet kan bidra till att hennes pappas situation förbättras.
För snart två år sedan dömdes Gui Minhai, som nekas familjebesök och advokat, till tio års fängelse för att ha ”tillhandahållit information till främmande makt”. Trots krav från den svenska regeringen vägrar Peking uppfylla de förpliktelser som Kina har enligt internationella konsulära avtal, och vägrar hörsamma svenska krav på Guis frigivning. Svenska myndigheter har inte ens fått ut domen mot honom.
Kritik mot Sveriges Kinapolitik
Fallet har lett till försämrade relationer till Kina, men också till kritik mot den svenska regeringen.
I januari 2021 beslutade riksdagen att regeringen skulle tillsätta en oberoende kommission som skulle granska regeringens ”tysta diplomati” i fallen med de gripna svenska medborgarna Dawit Isaak och Gui Minhai.
Regeringen har tidigare fått kritik för att ha dragit fötterna efter sig med den granskningen. Någon rapport väntas inte presenteras förrän den sista oktober, efter riksdagsvalet.
Sverige deltog inte heller i den diplomatiska bojkott av Vinter-OS i Peking som flera andra europeiska länder var med på. Det tycker Angela Gui är talande för hanteringen av Gui Minhais fall.
– Sverige säger att vi inte tolererar brott mot mänskliga rättigheter, men i praktiken gör man det. Många länder som inte har fängslade medborgare i Kina deltog i den diplomatiska bojkotten, säger Angela Gui.
Den svenska regeringen för i stället något som man kallar för en tvåspårspolitik. I det ena spåret går mänskliga rättigheter och dylikt medan det är handel och andra samarbeten som gäller i det andra spåret. Det blev tydligt när Sveriges utrikesminister Ann Linde (S) och ordförande för riksdagens utrikesutskott Kenneth G. Forslund (S) talade på invigningen av Nationellt kunskapscentrum om Kina (NKK) i Stockholm och Centrum för Östeuropastudier (SCEEUS) på onsdagen i Stockholm. Sverige ska ”ta tillvara de möjligheter som Kinas framväxt innebär”, men samtidigt främja våra intressen och värderingar, meddelade Linde. Arbetet för Gui Minhai fortgår med oförminskad styrka och ligger fast. Gui Minhai måste släppas fri och kunna återförenas med sin dotter och familj, sade Ann Linde.
Trots att Merkel-erans tro på ”Wandel durch Handel”, förändring genom handel, nu allt mer betraktas som ett historiskt misstag insisterade Forslund på att Sverige inte borde ge upp hoppet om att ekonomiskt utbyte kan skapa demokrati i länder som Kina. Men han medgav att ”det inte har gått så fort som vi hoppades”.
– Det är viktigt att fortsätta ha en tvåspårspolitik med Kina, även om vi har gett upp den med Ryssland. Det går inte att bortse från ett land med Kinas storlek och ekonomi, säger Forslund.
Tvåspårspolitiken passar hur som helst Kinas kommunistparti utmärkt eftersom det självt för en samordnad politik och därmed smärtfritt kan använda handel och andra påtryckningar.
– För Kina handlar allt om politik, och om Sverige är villigt att fortsätta med diplomati och handel som vanligt så är det en vinst för Peking och en förlust för min pappa och mänskliga rättigheter.
Angela Gui menar att om Sverige inte ens kunde delta i en diplomatisk bojkott som redan sker, och markera mot att en medborgare hålls utan kontakt med sin familj eller myndigheter, då ser det inte ut som att Sverige prioriterar mänskliga rättigheter, eller svenska medborgares säkerhet utomlands.
Forslund kommenterade kritiken med att eftersom EU som helhet inte valde att agera mot OS så var det inte aktuellt för Sverige att delta i någon bojkott.
En som agerade med handling var däremot skridskoåkaren Nils van der Poel, som skänkte sin guldmedalj från OS till Gui Minhai via Angela, som ett stöd i kampen för hans frihet. Det var i samma lopp som svensken slog världsrekord.
Det stora språnget mot nollcovid
Det fanns länge en felaktig föreställning från framförallt näringslivet i Väst att Kommunistpartiet var en teknokratisk historia som sätter ekonomin först. Men Xi Jinping har länge varit tydlig med att partiet drivs av ideologi.
Pandemin har även gett partiet en ursäkt för att kraftigt utöka kontrollen av kinesernas liv i alla aspekter genom hälsoappar och isolering från omvärlden.
Medan resten av världen försöker lära sig leva med viruset fortsätter Kina med en variant av nollcovid. Även idag utmålar partiledningen det som ett folkkrig där hela samhället mobiliseras för att uppnå ”slutgiltig seger” över viruset.
I likhet med de gigantiska misslyckade kampanjerna som mobiliserade folket under Mao-tiden har även nollcovid-politiken blivit intimt förknippad med en allsmäktig ledare.
Fram till nyligen var den politiken mycket populär. Kina har låga dödstal, den officiella siffran är knappt 4 900 under hela pandemin, och ekonomin har tuffat på medan närmare en miljon har dött i USA. Resultatet anfördes som ett bevis för att Kinas överlägsna socialistiska system skyddar folket på ett snabbare och mer resolut sätt än vad den dekadenta pluralistiska demokratin förmår. Men den mycket smittsamma och samtidigt mildare omikronvarianten har lett till svepande stenhårda lockdowns och en spricka har uppstått i medelklassens förtroende för partiet.
Det blev stora rubriker när Kinas finanscentrum och viktigaste logistikhub Shanghai stängde ner under april månad. Men omikron har spridits även till många andra städer. Banken Nomura uppskattar den 11 april att 375 miljoner människor i 45 kinesiska städer som tillsammans ansvarar för omkring 40 procent av Kinas BNP var under total eller delvis nedstängning. I likhet med de gigantiska misslyckade kampanjerna som mobiliserade folket under Mao-tiden har även nollcovid-politiken blivit intimt förknippad med en allsmäktig ledare. Därför är det svårt för systemet att svänga innan katastrofen är ett faktum.
De flesta räknar med att varianter av nollcovid kommer att gälla åtminstone över partikongressen i höst.
Xi är fångad i sin egen propagandabubbla
Likt många med vänner och bekanta i Kina har även Angela anekdoter om bisarra följder av nollcovid-politiken, som vännen som nu suttit över en månad i olika karantänhotell där även maten besprutas med desinficeringsmedel.
Samtidigt verkar myndigheterna med sitt maniska fokus på virusbekämpning likgiltiga inför övriga effekterna på folkhälsa. Sjuka har dött efter att ha nekats tillträde till sjukhusen. Folk i karantänläger har rapporterat om motbjudande förhållanden utan dusch eller tvättmöjligheter, där barn skiljts från föräldrar. I de avspärrade bostadsområdena har det stundtals varit svårt att få tag på grundläggande saker som mat och mediciner. De brutala pandemivakterna klädda i heltäckande vita dräkter har av vissa fått öknamnet bai weibing, vitgardister, en anspelning på rödgardister – ungdomarna som utövade mobbvälde i Kina under kulturrevolution. Men den här gången är det folk som försöker smita ut efter förnödenheter som får stryk. Kina betalar också ett högt pris i form av mentalt lidande. Det har spridits otäcka videor på desperata människor som begått självmord genom att hoppa från fönster.
Censuren arbetar därför för högtryck med att skrubba bort missnöjet från internet. Ett tag var till och med ordet Shanghai blockerat.
Angela Gui har tidigare skrivit för Kvartal om hur kommunistpartiet använder traditionell kinesisk medicin som ett politiskt instrument och för att bygga soft power. Myndigheterna har skickat kinesisk medicin utan bevisad effekt mot covid-19 till Shanghais invånare och prioriterat det framför matleveranser och ansiktsmasker.
Partistaten har ägnat stor energi åt att sprida konspirationsteorier om att utländska MRNA-vaccin är osäkra och förbjudit kineser att använda utländska vacciner. Under Mao-tiden tog kinesiska hälsomyndigheter till traditionell kinesisk medicin för att kunna leverera den expansion av sjukvården som de lovat. På den tiden handlade det visserligen om image, men till stor del var det på grund av resursbrist.
– Att de nu väljer att skicka ut örtmedicin till folk i Shanghai i stället för att köpa in MRNA-vaccin, som vi vet fungerar bättre än de kinesiska vaccinen, känns rent politiskt, och det är nytt, säger Angela Gui.
En annan anledning till att det är svårt att backa från politiken är att bara 57 procent av kineserna över 60 år är fullvaccinerade med tre doser. Omikron avslöjar också ineffektiviteten i landets inhemska vaccin, Sinovac och Sinopharm, som är utvecklade med traditionell teknik. De tidigare framgångarna invaggade landet i tron att att det inte var nödvändigt att vaccinera de äldre, och det finns fortfarande inga vaccinkrav för dem.
Sprids viruset kommer därför dödstalen troligen att öka snabbt, vilket vi redan sett i Hongkong som också har låg vaccinationstäckning bland äldre och där nästan 9 000 människor har dött i covid-19 sedan början av februari.
Medelklassen är likgiltig tills den själv drabbas
Tragiken är att medelklassen hejat på eller varit likgiltig inför nedslaget på Hongkong och förföljelserna mot uigurerna, där livet för den muslimska befolkningen i Xinjiang blivit likt ett högteknologiskt fängelse.
Nu när även Shanghais välmående befolkning finner sig utsatt för regimens godtycklighet så är det ingen som lyssnar på dem. I Peking är den officiella versionen att Shanghais misstag var att man inte vidtog tillräckligt hårda och snabba åtgärder. Som om lösningen är att spruta ännu mer desinficeringsmedel på gator och torg, testa befolkningen ännu mer, bygga ännu större isolationscenter och göra hälsoapparna ännu striktare. Partiets syfte är alltid att bryta ner och isolera motståndet så att det blir ett enskilt litet land, en isolerad cell, en maktlös patogen gentemot det ”storslagna, ärorika och korrekta” Kommunistpartiet. Jag ritar en dörr på väggen med fingret, är titeln på den diktsamling av Gui Minhai som getts ut på svenska – ett vittnesmål om isolering som nu även kan beskriva tillvaron för många kineser utanför fängelsemurarna.