Mediernas julmyter om Jesus

Som professor emeritus Bengt Holmberg, som specialiserat sig på Jesusforskningens utveckling, nyligen har påpekat: Synen på evangelierna bland de flesta historiker (även sekulära) sedan 1968 fram tills idag har gått från ”ett nästan totalt underkännande” till ”att det finns mycket historiskt vetande att hämta ur evangelierna”.¹

Det finns något tragikomiskt när kulturkrigare kommer med utspel som att det vore mer neutralt att säga ”god helg” än ”god jul”.

De förnumstiga artiklarna som traditionsenligt brukar upplysa oss om diverse julmyter har förvisso ett visst fog för sig. Det gäller sådant som att man här i Norden minsann firade jul redan före kristendomens ankomst. Och att kristna i romarriket flyttade firandet av Jesu födelsedag till datumet för den sedan länge bortglömda Saturnaliafestivalen. Men hur många är det egentligen som tänker på fornnordisk eller romersk mytologi när de firar advent? Nu kan man väl i och för sig hävda att folk tänder ljus och hänger stjärnor i fönstren utan alltför många tankar på adventus Domini, Herrens ankomst, heller, men det finns något tragikomiskt när kulturkrigare kommer med utspel som att det vore mer neutralt att säga ”god helg” än ”god jul”, som DN Insidan hävdade förra året² (att ordet ”helg” kommer från ”helig” och syftar på det kristna kyrkoårets högtider tycktes inte föresväva vare sig redaktören eller skribenten).

På den dagen är Jesus inte född

Att Jesus förmodligen inte föddes den 25 december är alla kyrkor väl medvetna om. För de första lärjungarna var uppståndelsen efter den judiska Påsken mer angelägen; endast två födelsedagsfiranden omnämns i Bibeln: Faraos (1 Mos 40:20) och Herodes Antipas (Matt 14:6) – knappast några föredömen. Samma sak gäller årtalet: På 500-talet försökte den syriske munken Dionysius Exiguus fastställa Jesu födelse, men räknade några år fel. Enligt historiker måste Jesus ha fötts någon gång mellan år 6 f Kr och år 4 f Kr, bland annat då Herodes den store, som enligt Matteusevangeliet ville döda Jesusbarnet, dog redan år 4 f Kr.

Så småningom blir teorierna dessutom etablerade fakta som letar sig in till och med hos våra ledande experter och i de stora kulturredaktionerna.

När det gäller historiciteten kring julevangeliet och julens huvudperson brukar till och med rena spekulationer om Jesus från Nasaret, med svagt stöd i källmaterialet och forskningen, presenteras med sedvanlig sensationsiver:

Han har aldrig funnits, huvuddragen från hans födelse till död är inspirerad av antika myter, han var gift, han hade en tvillingbror, hans påstådda gudomlighet och andra detaljer kring hans liv uppfanns på kyrkomötet i Nicea år 325, och så vidare. Som en god vän uttryckte det: Vill man tjäna en stor slant bör man publicera en kontroversiell Jesusstory. Alla minns väl Da Vinci-koden (som blev en megasuccé med en vild spekulation om att Jesus var gift och hade barn med Maria Magdalena).

Så småningom blir teorierna dessutom etablerade fakta som letar sig in till och med hos våra ledande experter och i de stora kulturredaktionerna.

Agnes Wold har fel

Som när bakteriologiprofessorn Agnes Wold i våras hävdade att Jesus troligen aldrig har existerat.³ Hon hänvisade då till boken Myten om Jesus från 1992 av den då uppmärksammade språkvetaren Alvar Ellegård, som driver tesen att det var Paulus, inte Jesus, som grundade kristendomen. Detta trots att det inom historieforskningen inte pågår någon diskussion alls i denna fråga. Fråga historiker eller bibelforskare som skeptikerna Bart Ehrman, John Dominic Crossan och Cecilia Wassén som alla har skrivit om den historiske Jesus.⁴ Lyssna på forskarna!

Eller som när Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman i en text om årets klimattoppmöte i Glasgow jämförde med kyrkomötet i Nicea år 325 och hävdade att där kunde konciliet, ”efter hårda förhandlingar, slå fast att Jesus status var att betrakta som gudomlig”.⁵ Men debatten i Nicea rörde inte om Jesus var gudomlig eller ej (beslutstexterna finns åtkomliga på nätet),⁶ utan om han är av samma väsen som Fadern av evighet eller om han hade skapats vid en viss tidpunkt – och därmed är av liknande väsen. En väsentlig skillnad i sig, men från båda sidorna var frågan om Jesus var gudomlig redan avgjord.

Redan på 50-talet, 275 år före Nicea och 20 år efter korsfästelsen, kunde Paulus därför skriva i en av de äldsta vedertagna texterna om Jesus att han ”ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud” (Filipperbrevet 2:6). Som en av Storbritanniens ledande forskare på Nya testamentet, N.T. Wright, har förklarat,⁷ identifierade de första kristna Jesus med Israels Gud. Det var alltså inte en ny syn på Jesus som ”uppfanns” på 300-talet när kyrkan blivit en maktfaktor.

Historikerna om historierna om Jesus

Om vi tittar specifikt på julevangeliet – eller evangelierna: Det är Matteus- och Lukasevangeliet som återberättar Jesu födelse. Om än med samma övergripande historia skiljer de sig i olika detaljer. Lukas nämner skattskrivningen, krubban, änglakören och herdarnas besök, medan Matteus skriver om Betlehemsstjärnan och stjärntydarna (något stall eller ogästvänlig värdshusvärd nämns inte och det grekiska ordet Katalyma som översatts till härbärge betyder snarare gästrum, förmodligen i ett privat hem). Skillnaderna i texterna uppfyller ett viktigt källkritiskt kriterium för historiker, då det indikerar att de båda evangelietexterna är oberoende av varandra.

Visst finns det en utmaning med den skattskrivning i Lukas som inte nämns i några andra historiska källor. Historikern Josefus skriver om en skattskrivning under Quirinius, men den sker år 6 e Kr, vilket är för sent för att stämma med evangelierna. Men Lukas är medveten om den skattskrivningen också då han nämner den i sitt andra verk Apostlagärningarna (kap 5:37). Faktum är att i kejsare Augustus självbiografiska Res Gestae Divi Augusti omnämns ett antal stora skattskrivningar/folkräkningar av romerska medborgare; bland annat 28 f Kr och 8 f Kr och vi vet att dessa var komplexa och kunde ta lång tid.⁸

Även på frågan om Betlehems stjärna som enligt Matteus”gick före” och ”stannade över den plats där barnet var” (kap 2:9), finns en tänkbar lösning. I flera andra antika texter används nämligen liknande uttryck om kometer som tycks peka mot en specifik plats (en komet med svans ger det intrycket). Den romerske historikern Dio Cassius skriver att den komet som vi idag vet är identisk med Halleys komet, stod stilla över Rom i samband med fältherren Markus Agrippas död år 12 f Kr.⁹ Och vi känner till en komet år 5 f Kr som kan vara Betlehems stjärna.¹⁰

Född i Betlehem trots allt?

Frågan om huruvida Jesus föddes i Betlehem eller inte väcker fortfarande debatt. När SVT för några år sedan bad nyss nämnda Cecilia Wassén, docent i Nya testamentets exegetik på Uppsala universitet och medförfattare till boken Den okände Jesus, lista de två mest kända myterna, hamnade Betlehem som Jesu födelsestad högst upp som en påhittad uppgift.¹¹

Enligt Wassén handlade det snarare om en religiös efterhandskonstruktion hos sentida kristna då man ”ville koppla Jesus till [kung] David genom att låta honom födas i Betlehem”. Det stämmer att det var viktigt för dem som gjorde anspråk på Messiasrollen att vara av Davids släkt, men argumenten mot Betlehem som Jesu födelsestad är svaga. Det förekommer inga andra historiska uppgifter om att någon annan Messiasaspirant ska ha fötts i Betlehem – inte ens den kände upprorsledaren Simon bar Kokhba (som av många ansågs vara just Messias) gjorde anspråk på detta. Jesu släkttavla som nämns i både Matteus och Lukas hade varit tillräckligt för att koppla honom till kung David. Och det är bara i Matteus som vi får en teologisk motivering till varför Jesus föddes i Betlehem, inte i Lukas. Faktum är att NT-forskaren Stephen C. Carlson, som varit kollega med Wassén i Uppsala, har argumenterat för att Betlehem faktiskt var Josefs hemstad och därmed Jesu födelsestad.¹² Det var bland annat känt att männen brukade resa hem med sina trolovade som en del av bröllopsarrangemanget, såsom Lukas beskriver händelseförloppet. Att forskare är oeniga är som det ska vara. Men det går inte att att som Wassén tvärsäkert avfärda födelseplatsen Betlehem som en ”julmyt” formad av sentida religiös propaganda. Där råder ingen konsensus, vilket det däremot gör i frågan om Jesus existens.

Att texterna om Jesu födelse innehåller uppgifter – till och med övernaturliga inslag – som kan vara svåra för moderna läsare att greppa är inget skäl att förkasta dem som historiskt källmaterial. Det flesta historiska skildringar före Upplysningen innehöll nämligen sådant. Ingenting hindrar oss därför från att undersöka om det finns en historisk trovärdighet i berättelsen om det man i hem runtom i Sverige sjunger om i Stilla natt.