Rättshaveristerna som Arbetsförmedlingen inte rådde på

I april 2017, på dagen ett halvår efter att klagomålet lämnats in, påbörjas en fördjupad utredning av Arbetsförmedlingen.

Lernia vidhåller att Robert inte är välkommen på deras svetsutbildning i Halmstad, inte ens för att bara göra de nödvändiga proven. De släpper inte in honom över tröskeln – och han får inte veta varför.

Lernia hävdar att uppgifter om lärare och elever är hemliga. Även Robert har nekats att få ta del av uppgifter om sig själv. Med hänvisning till GDPR pågår en utdragen process för att han ska få ut uppgifterna.

Den elfte september 2017 avslutas ärendet och Arbetsförmedlingen konstaterar att Robert Kristiansson inte är välkommen. Varför inte? Det ger utredningen inte svar på. Däremot kommer det året efter att införas anvisningsstopp till flera av Lernias industriutbildningar – men det gör ingen skillnad för Robert.

Mikael

I januari 2017 påbörjar Mikael Blasiak sin svetsutbildning hos Lernia i Halmstad. Mikael har förlorat sin sambo i cancer, sagt upp sig från sitt jobb som försäljare och börjat svetsa hemma i källaren, som en meditativ hobby i sorgearbetet efter sambons bortgång.

Nu ska han gå en utbildning som möjliggör även ett yrkesliv som svetsare, och har en arbetsgivare som vill ha honom – och de ska vänta på honom medan han tar sina licenser.

Under de första månaderna på utbildningen får Mikael inte svetsa alls. Han får läsa tågtidtabeller i stället. Missnöjd och förundrad tar han reda på att utbildningen han egentligen går är Industriteknik bas. Han klagar till Arbetsförmedlingens sektionschef i Varberg, Jonas Lindh, och det myndigheten gör då är att avbryta hans utbildning.

Uppskriven som ansvarig för svetsutbildningen som Mikael hade börjat på är Robert Kristiansson, som alltså inte släpps in i lokalerna för sin egen utbildning.

I stället påbörjar Mikael det fyra år långa granskande av Arbetsförmedlingen och Lernia som pågår till denna dag.

Missnöjd och utan förklaringar kommer Mikael i kontakt med tidskriften Dagens Arbete, vars reporter, Pontus Ohlin, reser till Halland och besöker Mikael. Tillsammans gör de ett oannonserat besök på Lernias svetsutbildning i Halmstad. De går in i lokalerna, ser hur utbildningen fungerar och pratar med lärare och elever. Besöket blir en del av Dagens Arbetes granskningar av vuxenutbildningar. Mikaels upplevelse av besöket ska komma att skilja sig från Lernias.

Den 20 oktober 2017 polisanmäls Mikael Blasiak för ofredande mot grupp med anledning av besöket. Han ska ha ifrågasatt lärarens kompetens, filmat och intervjuat elever och fotograferat deras stämpelkort. Att Mikael har blivit polisanmäld får han först veta under ett möte med Jonas Lindh på Arbetsförmedlingens kontor i Varberg. Något åtal väcks inte, men Mikael upplever att det har använts mot honom vid senare tillfällen. Arbetsförmedlingen bedömer det som olämpligt för honom att gå tillbaka till utbildningen. Mikael erbjuds senare samma utbildning i Göteborg eller Borås, men tackar nej till båda – för att resvägen till Borås är för lång och att han hade information om att svetsutbildningen i Göteborg inte heller levde upp till kraven.

I stället påbörjar Mikael det fyra år långa granskande av Arbetsförmedlingen och Lernia som pågår till denna dag. Han spelar in alla samtal, dokumenterar alla mejl och arkiverar alla handlingar. I de inspelade samtalen kan man höra Mikael förklara för handläggare att han inte söker jobb, utan lägger all sin tid på att granska myndigheten. Inför svetsutbildningen hade han alltså ett jobberbjudande. I hans aktivitetsrapporter visar ytterst lite, i perioder ingenting, på att han söker jobb eller andra vägar in på arbetsmarknaden. I en aktivitetsrapport skriver han med ironi ”har gått från klarhet till klarhet”. Under tiden får han dagersättning.

Frågan väcks hur länge Arbetsförmedlingen kan tillåta det, och varför?

Inget fel i att gå ”från klarhet till klarhet”

Premissen för att få ersättning från Arbetsförmedlingen är att visa på att man försöker ta sig in på arbetsmarknaden. Om man inte gör det kan myndigheten, genom enheten för ersättningsstöd, införa sanktioner mot den arbetssökande, enligt vad de kallar en ”sanktionstrappa” där dagersättningen dras in i allt fler dagar ju fler gånger man missköter sig. Myndigheten har däremot inte rätt att skriva ut någon mot dennes vilja.

Men de lokala kontoren hade inte kapacitet att granska alla aktivitetsrapporter, även om alla blev öppnade.

Fram till mars 2020 skedde handläggningen av aktivitetsrapporterna på de lokala kontoren. I Mikaels fall var det i Varberg, där Jonas Lindh var och är sektionschef. Men de lokala kontoren hade inte kapacitet att granska alla aktivitetsrapporter, även om alla blev öppnade. Med andra ord har delar av handläggarnas arbete inneburit att de öppnar en rapport och markerar den som klar, utan att behöva läsa ett ord.

Jonas Lindh säger till Kvartal att Arbetsförmedlingen inte kan skriva ut någon från myndigheten mot dennes vilja, utan kan bara påverka personens aktivitetsstöd.

Så det är inte så konstigt att han är kvar i den här situationen då, utifrån hur han har agerat? Han presenterar det som sitt dagliga värv att granska myndigheten. Ni har ju att göra med en oregerlig person som inte gör något för att hjälpa er hjälpa honom.

”Ur vårt perspektiv så kan vi inte avpollettera någon för att de inte anstränger sig, men parallellt med det har vi program och stöd som påverkas av om man missköter sig.”

Och varför godkänner man rapporter som tydligt beskriver att man inte har ansträngt sig över huvud taget?

”Tyvärr är det ett tillkortakommande. Vi har inte haft möjlighet att på nagelfarande sätt granska varje aktivitetsrapport, utan jag vet att det istället har gjorts stickprover eller tagits tag i vissa, medan vissa har passerat utan någon närmare granskning. I samband med att enheten granskning och kontroll tog över mars 2020 så skärptes och förtydligades också vad en aktivitetsrapport måste innehålla. Fram tills dess fanns det större utrymme för individuella bedömningar.”

Mikael Blasiaks aktivitetsrapporter har nyligen, ännu en gång, gått till enheten för ersättningsstöd.

Jag är tydligen dålig på att arbeta i grupp.

Robert och Mikael idag

Robert Kristiansson blir alltså aldrig antagen till Lernias svetsutbildning i Halmstad. Han överklagar Arbetsförmedlingens utredning, men begäran avslås.

Tiden som följer har han varit inskriven hos Arbetsförmedlingen. Han får en arbetsprövning i kyrkogårdsförvaltning, där han säger att det inte fanns särskilt mycket jobb att utföra, eftersom det var sent på hösten. Han menar själv att hans påtalande av detta leder till att han, när prövningen är över, får veta att man anser att det är fel på hans samarbetsförmåga.

Arbetsprövningen gjorde att han sattes i en arbetsförmedlingsåtgärd. Så för att sammanfatta tidslinjen var Robert kursansvarig på en utbildning som Arbetsförmedlingen har upphandlat av Lernia. Han nekas sedan att få gå samma utbildning för att förnya sina licenser, sannolikt för att han själv är den som på pappret fortfarande ska utfärda licenserna. Nu är han inskriven på Arbetsförmedlingen och söker jobb inom industribranschen, men inte som det han egentligen har kompetens till.

”Jag är tydligen dålig på att arbeta i grupp” konstaterar han krasst.

Robert har nyligen kommit över uppgifter som gör gällande att han, utöver att stå kvar som lärare i Halmstad efter att han slutade, har varit uppsatt på Lernias svetsutbildning i Nyköping, där han aldrig har varit verksam.

Mikael Blasiak har varit privat myndighetsgranskare i snart fem år. I samtal med handläggare berättar han att han snart har slutfört sitt arbete. På eget initiativ har han gjort dagersättningen till en form av lön från myndigheten, och i ”gengäld” granskar han dess verksamhet. Samtidigt som han har propagerat för att hans aktivitetsrapporter ska prövas hos enheten för ersättningsstöd, för att belysa problemen och för att han, med hans egna ord, ”inte ska behöva leva på skattebetalarnas pengar längre”. ”Jag kunde ju inte tänka att det här skulle ta fem år av min tid”, säger han idag.

I hopplöshet, envishet eller rättshaverism? Förmodligen följer det ena på det andra på det tredje.

Men åren har också tärt på honom. Han har gått hos Arbetsförmedlingens psykolog och pratat om de fel som han upplever att han blivit utsatt för. Tillsammans med Robert har han publicerat hundratals timmar av inspelade samtal med tjänstemän och dokument som ska visa på felaktigheter inom verksamheten, under parollen Varning för Arbetsförmedlingen, i en offentlig Facebookgrupp.

De senaste veckorna har Mikael börjat avvika från den inslagna vägen och nu har han precis gjort sina första arbetsdagar som undersköterska.

Robert Kristiansson och Mikael Blasiak accepterade inte ett varsitt nej, och ovanstående var vad som följde.

Rättshaveri och hopplöshet

Även om alla uppgifter tyder på att de har rätt i sak, har inte myndigheten eller Lernia gett dem rätt efter fem år. Inte heller har Mikaels heltidsprojekt med granskning varit ett problem för att få ut dagersättningen, mer än några gånger. De har under tiden kommit över dokument som bland annat gör gällande att 37 av Lernias 52 utbildningsorter inte utbildade en enda svetsare under Arbetsförmedlingens förra upphandlingsperiod.

2019 rapporterades det om att Lernia hade ekonomiska problem, och följden blev kraftiga nedskärningar av personal. Svetsutbildningen i Halmstad bedrivs idag av utbildningsföretaget Veldi – Mikael Blasiak anser inte att den lever upp till upphandlingskraven.

I slutet av oktober 2021 var 184 000 långtidsarbetslösa¹ i Sverige. Den hopplöshet, stress och i stunder panik som flera av dem har uttryckt i olika nyhetsartiklar går att återfinna även hos Mikael och Robert. De hade kanske kunnat utföra sina utbildningar på annat håll än den som de först anvisades till, men av en eller annan anledning ville de inte det. I hopplöshet, envishet eller rättshaverism? Förmodligen följer det ena på det andra på det tredje.