Det viktigaste är framför allt inlärning av det svenska språket och därmed också vår kultur. Där behövs åtgärder tidigt i livet.
Ju tidigare man börjar, desto bättre resultat. Det framgår av forskning av amerikanen James Heckman, som fick ekonomipriset till Alfred Nobels minne år 2000. I en föreläsning med titeln: The shocking importance of elementary education visar han matematiskt att varje dollar som satsas på utbildning av små barn ger mer utdelning ju tidigare man börjar.
Koreanska adoptivbarn har lättare att lära sig uttala koreanska även om de aldrig exponerats för detta språk efter födelsen.
Nyckeln till framgång är alltså tidig inlärning av språket – som gjort att människan blivit hyperkooperativ och kunnat bygga upp civiliserade samhällen. Denna tes formulerades redan på 1930-talet av den rysk-judiske psykologen Lev Vygotsky (1896–1934), som föddes i nuvarande Belarus. Även om han var marxist så var han kritisk mot kommunismen, och hans böcker förbjöds under Stalintiden. Han har fått en renässans genom boken Mind Shift (Oxford university press 2021) av psykologen John Parrington.
Redan före födseln
Att språkutvecklingen har en fundamental betydelse för barnets tänkande och kulturella utveckling är i det närmaste självklart. Barnet absorberar språkljuden (fonem) redan i fosterlivet. Svenska nyfödda barn känner igen u-ljudet bättre än i-ljudet (alltså det engelska e) än amerikanska barn, som gör tvärtom.
Koreanska adoptivbarn har lättare att lära sig uttala koreanska även om de aldrig exponerats för detta språk efter födelsen. Under det första halvåret absorberar barnet alla språkljud det exponeras för genom att miljontals synapser bildas varje minut som barnet är vaket.
Den nyfödda bebisen kan betraktas som en världsmedborgare med en potentiell förmåga att lära sig alla språk. Men denna egenskap avtar efter ett halvår eftersom många nervförbindelser försvinner. Å andra sidan förstärks de nervkretsar som är delaktiga i det språk som barnet får höra enligt frasen use it or lose it.
Att barn kan börja prata efter ett års ålder betingas av deras fantastiska förmåga att imitera de vuxna kanske tack vare de så kallade spegelnervcellerna. Språkförmågan är också kopplad till den motoriska utvecklingen eftersom barnet gestikulerar. Att låta barnet titta på skärm på ”pedagogiska” videoprogram som Baby-Einstein och Baby-Mozart fungerar inte alls lika bra.
Modersmålet bör alltså helst läras in före tre års ålder, även om det är möjligt fram till fem år.
Finlandssvenska barn, som börjar med finskan först när de kommit till förskolan, blir inte lika duktiga att tala finska som de barn som lärt sig finska sedan födelsen.
Efter puberteten är det betydligt svårare att lära sig ett nytt språk utan brytning, även om man kan förvärva ett stort ordförråd.
Det är väl känt att japaner har svårt att skilja på l och r, därför att de inte exponerats för dessa ljud när de var småbarn. De har svårt att skilja på ”fried rice” och ”flied lice”.
Men barn har ändå ganska lätt för att lära sig ett andra språk efter tre års ålder. De använder då andra delar av hjärnan, och språkinlärningen är inte kopplad till motoriken på samma sätt. Men efter puberteten är det betydligt svårare att lära sig ett nytt språk utan brytning, även om man kan förvärva ett stort ordförråd. Det kan bero på att bildningen av synapser i hjärnans språkcentra då avtar.
Lottades till ett program
Delvis inspirerade av Vygotskys teser om språkets betydelse initierades ett projekt vid Pennsylvania-universitetet i USA år 1971. Afroamerikanska barn från socioekonomiskt svaga förhållanden lottades till att genomgå ett speciellt pedagogiskt program från cirka tio veckors ålder fram till fem års ålder. Kontrollgruppen var matchad och fick också extra näringstillskott och bättre tillgång till hälso- och sjukvård än vanligt, men de undervisades inte särskilt.
Barnen i försöksgruppen fick träffa en specialutbildad person som lekte med barnet, visade böcker och framför allt pratade med barnet 30 minuter till en timme varje vardag 50 veckor per år. Man betonade särskilt betydelsen av språkinlärning, som sannolikt var torftig i den studerade gruppen med ensamstående mödrar som antingen arbetade utanför hemmet eller levde på socialbidrag.
Men det mest sensationella fyndet gjordes när individerna kom upp i 40-årsåldern, då det visade sig att hjärnans struktur förändrats av den tidiga stimuleringen.
Barnen följdes upp till 21 års ålder. De som fått extra stimulans visade sig fullfölja skolstudierna bättre, de genomgick oftare college, de blev mindre beroende av socialhjälp, fick sitt första barn senare och fick oftare anställning. Däremot avtog den initiala positiva effekten på intelligenskvot och kognitiv utveckling ju äldre barnen blev.
Men det mest sensationella fyndet gjordes när individerna kom upp i 40-årsåldern, då det visade sig att hjärnans struktur förändrats av den tidiga stimuleringen. Resultaten rapporterades nyligen i tidskriften Journal of cognitive neuroscience (2021, volym 33, s. 1197-1209). Med magnetkamerateknik demonstrerades att hela hjärnan, särskilt hjärnbarkens tillväxt, ökade mer hos de stimulerade barnen. Man studerade särskilt effekten på så kallade regions of interest (ROI) det vill säga delar av fram- och tinningloberna som påverkar medvetande, minnesfunktioner, kognition och språk.
Effekten i studien var betydligt större hos männen än hos kvinnorna, vilket stämmer med att flickor klarar sig bättre i skolan i allmänhet. Det kan bero på att den vita substansen färdigbildas tidigare i framhjärnan hos dem – sätet för klokskap och förmågan att bromsa spontana impulser eller kickar.
Det har även genomförts interventionsstudier med tidig stimulering av exempelvis för tidigt födda barn och barnhemsbarn från Rumänien, som visat goda effekter som dock ofta avtagit när barnen blivit äldre. Men den här intensiva interventionen från tidig ålder under lång tid förefaller vara effektivare.
Min uppfattning är att det bästa sättet att integrera invandrarbarnen i vårt samhälle är att lära dem svenska så snart som möjligt efter födelsen.
För med språket följer kulturen.