Taiwan är demokratins frontlinje

Rekordmånga stridsflygplan har de senaste månaderna gått in över Taiwans luftförsvarszon. Kina har också genomfört samordnade övningar mellan flottan och flygvapnet, där man även tränat på att angripa öar. I slutet av oktober testade Kina en avancerad typ av överljudsmissil med kärnvapenkapacitet, som är svår att försvara sig emot. USA:s försvarschef, fyrstjärnige generalen Mark Milley, jämförde med Sputnik, då Sovjet hann före USA med den första satelliten i rymden år 1957. Amerikanska toppmilitärer varnar för att Kina kan invadera inom bara några år.

Kommunistpartiet skyller på USA

Taiwan är den utan jämförelse viktigaste frågan på Kinas utrikespolitiska agenda.

Kina skyller den ökade spänningen på USA och ledningen i Taipei. Kommunistpartiet menar att det bara finns ett Kina och att Taiwan är en utbrytarprovins.

Även om Kommunistpartiet vill att ”återföreningen” ska ske fredligt så utesluter man inte att använda våld. President Xi Jinping ser en värld där östern reser sig och väst faller, och inget skulle demonstrera det bättre än att ta Taiwan och förödmjuka USA.

Utan Taiwan stannar Sverige

Få platser på jorden är viktigare för Sverige och EU. Bolaget Taiwan Semiconductor Manufacturing Company (TSMC) kontrollerar 84% av världsmarknaden för avancerade halvledare. Halvledarkomponenter behövs för att styra all datortrafik och allt flöde av elektrisk ström till i stort sett alla våra apparater: mobiltelefon, dator, internet, bil, och så vidare.

Man kan utan överdrift säga att halvledare idag har samma eller större betydelse för världen som olja hade under nittonhundratalet, säger Ted Johansson, docent i elektronik vid Uppsala universitet. Han jämför Kinas anspråk på Taiwan med Saddam Husseins på Kuwait inför invasionen 1990. USA:s krig där visar hur långt stormakter är beredda att gå för att säkra sina intressen för avgörande resurser.

Sverige och Europa ligger för långt efter för att ha en chans att vara självförsörjande.

De tre viktigaste och mest avancerade tillverkarna av halvledare finns i Taiwan, Sydkorea och USA, men amerikanska Intel tillverkar bara åt sig själva.

Sverige och Europa ligger för långt efter för att ha en chans att vara självförsörjande. I Europa finns bara en fabrik med riktigt avancerad tillverkning, i Dresden, men den tekniken (14 nanometer) kan man hitta i en gammal Apple-dator från 2015. Fabriken ägs dessutom av ett amerikanskt företag. Sverige är alltså vare sig vi vill eller inte beroende av utgången av det geopolitiska spelet om Taiwan.

Det är i det ljuset man kan fundera över att näringsdepartementet godkände att två svenska spjutspetsföretag som gör halvledare med militärt användbar teknik såldes till Kina, som SvD rapporterade 2019.

Taiwan som demokratins hopp

Taiwan är idag demokratins frontlinje mot kommunistpartiets vision för världen.

Taiwan har visat att en demokrati framgångsrikt kan hantera såväl pandemi som påverkansoperationer. Taiwan visar också att en kinesisk kultur är kompatibel med tankefrihet och rättsstat. En överväldigande majoritet av taiwaneserna vill inte bli anslutna till Kina och föredrar status quo. Hongkongs förlorade frihet har bara stärkt taiwanesernas misstro mot kommunistpartiets erbjudande om ”ett land, två system”.

En kinesisk invasion där USA inte agerar skulle vara ett dråpslag för den av USA upprätthållna ordningen i Stilla havs-området och ge en tydlig signal till demokratierna Japan och Sydkorea om vem som är den nye bossen. Japan har nu förklarat Taiwan som ett säkerhetsintresse och antytt att Tokyo kommer att ingripa i händelse av en kinesisk attack.

Peking brukar få utbrott vid minsta tecken på officiella relationer med Taiwan, men runtom i världen verkar allt fler demokratier ha tröttnat på den koleriska jättepandan. I Europa har lilla Litauen gått längst och tillåtit ett taiwanesiskt representationskontor i huvudstaden Vilnius. De har till och med planer på en ambassad i Taiwans huvudstad Taipei, trots att Kina bestraffat landet med bland annat indragen godstågstrafik. I EU-parlamentet blåser vinden i Taiwans riktning, samtidigt som man inte ifrågasätter ”Ett Kina-politiken”, ett vagt begrepp som parterna tolkar olika.¹  SD:s EU-parlamentariker Charlie Weimers har varit drivande för att ta fram en rapport om fördjupat samarbetet mellan Taiwan och EU. Weimers säger att han engagerade sig i frågan eftersom han ”oroas över de kinesiska ambitionerna att låta Taiwan bli ett första steg på mot regional hegemoni och global dominans”.

I oktober besökte en delegation EU-parlamentariker Taiwan för första gången, trots fördömanden från Kina.

Nato tros också nämna Kina i sitt nya strategiska koncept som ska presenteras nästa år, en noterbar utveckling med tanke på att Nato bildades för att möta hotet från Sovjetunionen.

Kommer USA att kriga för Taiwan?

Frågan är alltså om USA är redo att att gå i krig för Taiwan?

President Joe Biden har två gånger i år sagt att USA kommer att försvara Taiwan om Kina attackerar. Det är dock inte helt klart om det var robust signalering eller om Biden råkade missa konceptet strategisk otydlighet som Taiwan-politiken bygger på. En förändring av den skulle kunna leda till att Kina destabiliserar situationen. En talesman för Vita huset insisterade på att uttalandet inte innebar någon kursförändring. Biden sade vid samma tillfälle att det inte fanns något skäl till oro för Kinas upprustning eller nya missiler eftersom ”Kina, Ryssland och USA vet att vi har den starkaste militären i världshistorien”. Detta lät mindre betryggande med bilderna från flygplatsen i Kabul i färskt minne, eller för den som minns samme Joe Biden när han år 2014 försäkrade att Kina aldrig kommer att komma i kapp USA eftersom de inte klarar att vara innovativa.

”If they invade there isn’t a fucking thing we can do about it”, Donald Trump.

Traditionellt är Republikanerna de mest hökaktiga i amerikansk politik. Donald Trump var den förste presidenten som tog direktsamtal med Taiwans ledare Tsai Ing-wen. Men när en republikansk senator varnade Trump om risken för att kommunistpartiet skulle invadera Taiwan svarade han: ”If they invade there isn’t a fucking thing we can do about it.” ² Trump verkade inte bry sig om USA:s lagstiftade åtaganden att hjälpa Taiwan att försvara sig och upprätthålla freden mellan parterna.

Men oberäkneliga presidenter till trots så räknar man både i Washington och Peking med att USA kommer att ingripa om Folkets befrielsearmé slår till. Då är frågan om Kina klarar en sådan konflikt.

Farligaste platsen på jorden?

”Utkämpa inga strider du inte är säker på att vinna”, sade Mao Zedong i sin citatbok Maos lilla röda.

USA:s militär dominerar fortfarande globalt men Kina har utvecklat en robust kapacitet att kämpa effektivt inom den första ökedjan, som går söderut från Japan och Taiwan till Filippinerna. I krigsspel som simulerar en kinesisk attack mot Taiwan har USA börjat att förlora. De senaste fem åren har kinesiska flottan sjösatt 90 större fartyg och ubåtar, och landet bygger över 100 avancerade stridsflygplan varje år. Partiet skaffar snabbt fler kärnvapen och beräknas redan år 2030 ha över 1 000 stridsspetsar. Förra året fanns bara drygt 200. Lägg därtill ett igelkottskinn av konventionella missiler riktade mot Taiwan och USA:s baser i regionen. Denna expanderande förmåga ska avskräcka USA från att ingripa, och vid behov besegra en amerikansk intervention.⁴

USA:s försvarschef Mark Milley sade i november att det inte är sannolikt att Kina kommer att attackera inom de närmaste två åren

Militärer som räknar vapen och budgetar kan ha ett intresse av att blåsa upp hotet, på samma sätt som vissa forskare i sina fredliga elfenbenstorn tonar ned det.

I mars gick en chockvåg genom Washington då USA:s avgående amiral för styrkorna i Stilla havs-regionen rapporterade till senaten att han såg ett klart hot för att Kina skulle försöka ta Taiwan inom kommande sex år.

USA:s försvarschef Mark Milley sade i november att det inte är sannolikt att Kina kommer att attackera inom de närmaste två åren, vilket även det är en obehagligt kort tidsfrist. Taiwans förvarsminister Chiu Kuo-cheng har varnat för att Kina kommer vara kapabelt att göra en fullskalig invasion redan 2025 men att Taiwan aldrig kommer att kapitulera.

Något Dagen D-scenario med storskalig invasion av Taiwans stränder verkar de alltså inte ha förmåga till nu.

En invasion av huvudön vore dock både svår, blodig och riskabel. Kina har inte varit i krig sedan den misslyckade invasionen av Vietnam 1979. Utomstående bedömare ser ingen indikation på att Kinas flotta håller på att kraftigt utöka sin styrka med fartyg för att landsätta stridsvagnar och trupper. Något Dagen D-scenario med storskalig invasion av Taiwans stränder verkar de alltså inte ha förmåga till nu, enligt det amerikanska försvarsdepartementets senaste rapport om Kinas militära styrka. Snarare verkar flottan satsa på kapacitet för regionala och eventuellt globala expeditioner. Men Kina har världens största varvsindustri och skulle snabbt kunna producera det som behövs.

En blockad av Taiwan vore mer trolig än en fullskalig invasion, plus cyberattacker, gråzonskrigföring och erövring av Taiwans avlägsna öar.

Men inte heller en blockad skulle vara riskfri för Kina. Om USA med allierade exempelvis svarade genom att sätta Kinas fartyg i blockad skulle 80 procent av landets export frysa inne. Det är därför något omvärlden bör komma överens om, menar Thomas Fingar Kinaspecialist på Stanford University.

Kinas styrka växer hur som helst, medan västvärlden verkar oförmöget att ta sig samman.

Varför inte vänta då?

Ett krig redan i vinter skulle krascha vinter-OS i Peking och få förödande konsekvenser för ekonomin och partiets mål att öka levnadsstandarden. Kina satsar på att bygga upp egen kapacitet inom halvledartillverkning, men det kommer att dröja innan man klarar att nå målet om teknologisk självförsörjning.⁵

Om Folkrepubliken anfaller skulle de knappast ha bullrat om det månader i förväg utan vilselett och sedan slagit till med minimal förvarning, enligt boken The Chinese invasion threat som hänvisar till kinesiska militärmanualer.

Även krigshot kan vara inrikespolitik

Varför slår de på krigstrumman då? Dels naturligtvis för att det inte är en ljudlös verksamhet att bygga kapacitet för att kunna vinna ett krig om Taiwan. Men också för att all politik är lokal, och det gäller även när partistaten eller dess medier hotar med krig.

Denna vecka avslutades Kommunistpartiets sjätte plenum, som är det sista stora mötet för att fatta beslut inför nästa års partikongress. Då ska viktiga poster tillsättas och Xi Jinping cementera sin ställning som evig ledare.

Xi kan inte mäta sig med Mao Zedong så länge han inte har slutfört det kriget.

I en tid av energikris, svajande aktie- och fastighetsmarknad och nya stenhårda coronarestriktioner, utrensningar inom partiet och antydningar om hårt maktspel kan det vara läge att slå på krigstrumman. Det avleder folkets uppmärksamhet och fyller dem med patriotisk harm – pressar Taiwan psykologiskt och gör omvärlden medveten om Kinas växande styrka och krav. Det är ett gott resultat för Xi Jinping.

Krigsrisken rör alltså främst vad som sker på lite längre sikt, eller om det inträffar någon ödesdiger incident.

Xi har lovat att Kinas stora nationella återfödelse ska vara klar senast 2049. Då har det gått exakt 100 år sedan Mao Zedongs kommunister jagade bort den gamla USA-stödda nationalistregimen till Taiwan, som än idag har det officiella namnet Republiken Kina. Xi kan inte mäta sig med Mao Zedong så länge han inte har slutfört det kriget.

*

Rättelse: I en tidigare version stod det att ”ett investeringsavtal kan vara på gång”, källan var Politicos rapportering om initiativet från EU-parlamentet. Kommissionen som äger frågan om investeringsavtal har dock inga sådana planer i nuläget.