Så lätt är det att stoppa en kraftledning

13 år för att få till två av sju mil ledning

Efter åtta år av utredningar, naturinventeringar, samråd med ilskna lokalpolitiker, fastighetsägare, föreningar och andra som kunde tänkas bli påverkade av ledningen, efter protestlistor med hundratals namn och debattinlägg och mer eller mindre svavelosande uttalanden i medierna var det till slut Bredfjället som satte stopp för ledningen. Orsaken: ett yttrande från länsstyrelsen som påpekade att Bredfjället är klassat som riksintresse. Staten har emellertid inte givit upp utan har skickat in en ny ansökan där en mindre del av projektet ska byggas och om Svenska kraftnät får igenom sin vilja även tas i bruk år 2025.

I bästa fall kommer det alltså att ha tagit 13 år att åstadkomma två av tänkta drygt sju mil ledning. Detta trots flera starka skäl till att genomföra planen.

I bästa fall kommer det alltså att ha tagit 13 år att åstadkomma två av tänkta drygt sju mil ledning. Detta trots flera starka skäl till att genomföra planen. Ett är att öka överföringskapaciteten och därmed bereda plats för mer vindkraft. Ett annat att Ringhals har avvecklat två kärnkraftsblock, vilket ökar behovet av el från Norrland och Norge. Sverige har också krav från EU att bidra till att el kan handlas mellan medlemsländerna, och den ledning som finns har så låg kapacitet att den begränsar elhandeln med södra Norge och Danmark.

Att ett ledningsbygge försenas är inte ovanligt. Se bara på Sydvästlänken, en ledning mellan Hallsberg och Hurva strax norr om Lund som ska förse skåningarna med el från norrländsk vattenkraft. Det bygget fick de nödvändiga tillstånden i juni 2012, då beräknades ledningen vara i drift 2015. I verkligheten invigdes Sydvästlänken i juli 2021 till en kostnad av 7,3 miljarder kronor.

Förbrukning inte huvudproblemet

För tio år sedan, när de här två ledningarna planerades, stod Sverige inför ett vad man trodde decennium av förutsägbar elkonsumtion; landets industrier och konsumenter har de senaste decennierna förbrukat runt 140 TWh per år. Men på bara några år har spelplanen helt förändrats – prognoser för framtidens elkonsumtion landar numera på mer än det dubbla, runt 300 TWh om drygt 20 år.

Men det är inte energimängden, alltså hur mycket el som förbrukas under ett år som är det stora problemet, utan bristen på effekt.

Men det är inte energimängden, alltså hur mycket el som förbrukas under ett år som är det stora problemet, utan bristen på effekt. Effekt är den el som måste pumpas ut just nu för att hålla liv i alla laddstolpar, hushållsmaskiner och elslukande industrier. När lokal, stabil elproduktion från kärnkraftverk och kraftvärmeverk läggs ner måste elen hämtas från vattenkraft och vindkraft i norr. Alltför trånga ledningar har fått flera kommuner och regioner att larma om att de måste säga nej till nya industrier.

När Västerås inte kunde leverera tillräckligt med effekt för en batterifabrik valde Northvolt att placera fabriken i Skellefteå, och Västerås fick nöja sig med en forskningsanläggning. Konsultfirman WSP räknade på uppdrag av Stockholms handelskammare ut att Stockholms län riskerar ett produktionsbortfall på 200 miljarder fram till år 2031 på grund av effektbristen.

När el i norr inte når södern

Skåne har, precis som Västsverige, påverkats av nedläggningen av stabil elproduktion, först kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck, sedan det gasdrivna Öresundsverket. I februari 2021 bildade regionen tillsammans med flera kommuner och företag Skånes effektkommission. Kärnfrågan kan sammanfattas med en mening ur en av kommissionens debattartiklar: ”Det räcker inte att det finns el i Norrland om den inte når Skåne.”

Det räcker inte att det finns el i Norrland om den inte når Skåne.

I våras sällade sig Göteborg till de städer som ropar efter fler ledningar för att kunna tillfredsställa industrins behov av el. Göteborg Energi föreslog då en ny ledning från den kraftstation som ska byggas i Ingelkärr till Hisingen. Den 1,8 mil långa ledningen skulle fördubbla kapaciteten och göra det möjligt för företag som Volvo och Stena Line att fatta de beslut som krävs för den framtida elektrifieringen. När infrastrukturminister Anders Ygeman kort efter utspelet fick frågan i riksdagen vad regeringen tänker göra för att säkra effektkapaciteten i västra Sverige passade han på att ge en känga åt det lokala motståndet mot nya ledningar.

”Det finns inte en kommun i Sverige som inte har försökt hindra en elledning. Nu står samma kommuner i kö framför Svenska kraftnät eller regeringen och säger: Varför bygger ni inga elledningar? Vi behöver el!”

Regeringen vill halvera tiden för ledningsbygge

För att lösa problemet vill regeringen halvera den tid det tar att bygga en ledning, framför allt genom att korta tillståndsprocessen. De förslag som hittills tagits fram kan enligt Svenska kraftnät förkorta den teoretiska ledtiden från 10–12 år till 8–10 år. Under tiden får man förlita sig på andra lösningar. Efter debatten om effektbrist i Skåne och Stockholm fick Energimarknadsinspektionen ett uppdrag som resulterade i rapporten Kapacitetsutmaningen i elnäten. Ett av förslagen är ett förbud för elnätsföretagen att säga nej till nya anslutningar på grund av kapacitetsbrist, om bristen kan lösas på andra sätt än att bygga nya ledningar. Med andra sätt menas framför allt det som kallas flexibilitet. I korthet går det ut på att exempelvis konsumenter får betalt för att flytta sin elanvändning till tider när belastningen är låg.

Flexibilitet går i korthet ut på att exempelvis konsumenter får betalt för att flytta sin elanvändning till tider när belastningen är låg.

Elon Axberg var projektledare för det så kallade kapacitetsuppdraget. Idag arbetar han på Svenska kraftnät. Han var tidigare odelat positiv till flexmarknader för att snabbt kunna lösa kapacitetsbristen men nu beskriver han dem som ett tveeggat svärd som även kan skapa felaktiga incitament; om företag får bra betalt för att inte konsumera el vissa timmar kan det bli lönsamt att etablera sig på platser med stor brist på effekt, som i Stockholm, vilket skulle förvärra kapacitetsbristen. Han manar därmed till eftertänksamhet när flexmarknaderna utformas så att de inte får oönskade konsekvenser.

I flera regioner, bland annat Stockholm och Skåne, pågår forskningsprojekt om flexmarknader. Än så länge är de i ett tidigt stadium och aktörerna är få. Det pågår även försök att lagra el, bland annat i stora batteriparker. Ett annat sätt att minska belastningen under de kritiska timmarna är att erbjuda avbrytbara elkontrakt. Ett företag som vill bygga en serverhall nära en storstad kan kopplas upp med brasklappen att det får vara berett på att elen kan strypas. Åtminstone fram till att elnäten har byggts ut.

Det öst-västliga flödets problematik

Förutom att få ner elen från norr till söder har en annan utmaning dykt upp – att göra det möjligt för elen att flöda från öster till väster och vice versa. Svenska kraftnät beskriver det öst-västliga flödet som ett nytt fenomen och påpekar att nätet inte är anpassat för de nya flödena. Orsaken till de nya flödena är en ökad elproduktion i norra Sverige och Finland och en ökad export av el från Norden till kontinenten via Norge.

Den budgetproposition som nyligen lagts fram innehåller investeringar på 23,3 miljarder de närmaste två åren. Men frågan är hur många investeringar som verkligen blir av.

Så det trängande behovet att få upp nya ledningar blir allt mer akut, något som har fått regeringen att planera för att  trefaldiga takten för att bygga ut elnätet. Den budgetproposition som nyligen lagts fram innehåller investeringar på 23,3 miljarder de närmaste två åren. Men frågan är hur många investeringar som verkligen blir av. Förra året frös nästan 900 miljoner kronor inne, eller 20 procent av de planerade investeringarna, de flesta på grund av förseningar. Men det var åtminstone bättre än bottennoteringen 2016, när inte ens hälften av anslagen användes.

Den avbrutna utbyggnaden av nätet över Bredfjäll finns med på regeringens lista. I slutet av året ska Svenska kraftnät påbörja en ny utredning av sträckan. Därmed blir det snart dags för rond två i kampen mellan staten och naturvärdena på Bredfjället.

Artskyddet hindrar ledningarna

Stefan Edman är biolog och författare med ett förflutet som rådgivare åt flera regeringar. Idag ägnar han sig åt föreläsningar, skrivande och filmproduktion. Han har precis haft premiär för långfilmen Bredfjället i våra hjärtan, som han gjort tillsammans med filmaren Peter Muld. Det var en av hans böcker som låg till grund för utställningen på Bohusläns museum för snart tio år sedan. Han säger att han är ”sjukt förtjust” i Bredfjället.

– Det är ett av få större och nästan väglösa områden i Västsverige med en tyst, nästan Norrlandsaktig natur, säger Stefan Edman.

Än har Stefan Edman inte engagerat sig i motståndet mot elledningen, men han känner till det. Om och när det blir skarpt läge kommer han att protestera aktivt. Han pekar på den nya flexibla tekniken att lagra el. Och att leverera effekt på annat sätt än genom grova kablar. Det borde användas i känsliga landskap som det här, menar han.

Den rent lagliga grunden för att kunna stoppa en eventuell ledning hänger på vilka skyddsvärda intressen som finns på fjället.

– Hittar man en art som skyddas av art- eller habitatdirektivet så kan man sova ganska lugnt eftersom EU:s lagstiftning är stenhård och svenska myndigheter är skiträdda för den.

I den senaste utvärderingen från Naturvårdsverket 2019 skriver de att 166 arter och 89 naturtyper som är listade i direktivet förekommer i Sverige. Sedan finns andra direktiv och bestämmelser som utgör grund för skydd och försiktighet.

Skyddet för arter och habitat orsakade nyligen ytterligare ett bakslag för Svenska kraftnät, när de nekades tillstånd för en ledning mellan Ekhyddan och Nybro i Kalmar län.

Och det riskerar att bli värre. I början av november rapporterade Ekot att de förslag som lämnats till regeringen i artskyddsutredningen hotar både utbyggnad av vindkraft till havs och elnät för ökad överföringskapacitet.

Energimyndighetens generaldirektör Robert Andrén tycker att utredningen bör kompletteras och tar hänsyn till det ökade elbehovet när Sverige ska nå sina klimatmål.

Staten i konflikt med sig själv

När det gäller landskaps- och estetiska värden är läget mer oklart. Men Bredfjället har fördelen av att vara klassat som ett riksintresse och skyddas enligt miljöbalken. I motiveringen från Riksantikvarieämbetet står att fjället ”ovanligt tydligt återspeglar de jordlösas situation under 1700- och 1800-talet som en effekt av tidens sociala och ekonomiska omvälvningar.”

Ambitionen att elektrifiera och klimatanpassa samhället är i konflikt med lokala miljö- och kulturvärden och invånare som inte vill få utsikten förstörd av kraftledningar.

Vi ser att gång på gång orsakar staten problem för sig själv; ambitionen att elektrifiera och klimatanpassa samhället är i konflikt med lokala miljö- och kulturvärden och invånare som inte vill få utsikten förstörd av kraftledningar. Tobias Edfast, enhetschef för nätutveckling på Svenska kraftnät, säger att elinfrastrukturen idag har ganska låg prioritet jämfört med det som klassas som riksintressen. Men detta vill Svenska kraftnät ändra på.

Om staten får som den vill kan Bredfjället åter bli spelplan för en stor social och ekonomisk omvälvning, där framtida besökare kommer att mötas av ett landskap som inte bara berättar om de jordlösas situation utan också om elektrifieringen av samhället. Men det finns många potentiella hinder för de planerna.