Skolans tystnadskultur skyddar förövarna

Rektorn upplevde ett stort motstånd efter att ha inlett personutredningarna. Han blev till och med uppringd av kvinnliga kollegors partner som då beklagade att man hade behandlat idrottsläraren så illa. Det går nästan tio år tills en elev en dag visar upp en sms-konversation med idrottsläraren. Rektorn vill inte gå in på vad som stod i meddelandena, men bekräftar att det var tillräckligt för att läraren skulle få lämna skolan. Då hade han jobbat där i 25 år.

Historien upprepar sig…

Kort därpå får mannen anställning på en låg- och mellanstadieskola i samma region. Även där tyder alla vittnesmål på att han kom att bli en mycket omtyckt lärare och kollega. Utanför skolan är han engagerad i en fotbollsklubb och tränar sin dotters lag. 

En mamma som hade sin dotter i hans klass beskriver honom som en ”fantastisk lärare” som ”verkligen ser varje elev för vem den var”. Hennes dotter, Lisa, beskriver idrottsläraren som ”kramgo’ och barnkär” med ”glimten i ögat”. Lisa har honom som lärare redan i lågstadiet, men när elever från andra lågstadieskolor i kommunen börjar i hennes klass på mellanstadiet uppmärksammar de Lisa på att hans beteende inte är normalt. Oskyldiga knuffar på rumpan eller en omhändertagande hand i ryggslutet uppfattas med tiden som alltmer obehagligt. I killarnas omklädningsrum har de börjat skämta om att idrottsläraren ”ju är pedofil”.

En eftermiddag är Lisa sist kvar i omklädningsrummet, och när hon går möter hon idrottsläraren i korridoren utanför. Han böjer sig ner och pussar henne på munnen. ”Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera” säger hon och det skulle ta ett tag innan hon berättade för någon.

På någon skola hinner han knappt börja innan de säger upp honom.

När idrottsläraren har jobbat på skolan i sex år går en tjej, i en parallellklass till Lisas, till rektorn och anmäler läraren för olämpliga närmanden. Sedan går en grupp elever samman och polisanmäler honom. Polisanmälan leder ingenvart, men idrottsläraren får aldrig komma tillbaka till skolan. Skolans dåvarande rektor vill inte ställa upp på en intervju, men skriver i ett mejl: ”händelsen tog mig så hårt (eftersom det var en väl ansedd och omtyckt medarbetare det handlade om) att jag har valt att lämna den helt bakom mig.” Idrottsläraren blev utköpt från skolan för två årslöner.

…igen och igen

Därefter följer en tid då idrottsläraren börjar och får sluta på flera skolor under en kort tid. Några månader här, några månader där och på någon skola hinner han knappt börja innan de säger upp honom. Totalt ska det röra sig om fem skolor under knappt två år och utköp för över två miljoner kronor.

…smetat sin saliv på en elevs kind, fotograferat elever, satt sig gränsle över en elev så att hans kön var nära elevens ansikte…

Sedan kommer anmälan om barnpornografibrott och han blir dömd. Han hade 129 bilder och fyra filmer av barnpornografisk karaktär, varav 29 bilder och alla filmer är att klassa som grovt barnpornografiskt material. Den nästan 350 sidor långa förundersökningen domineras av chatthistorik där man kan läsa hur idrottsläraren uttrycker sexuella fantasier om barn och sina egna döttrar.

När domen har fallit förlorar han sin lärarlicens. Bland uppgifter som har lämnats från de olika kommunerna han har varit verksam i de senaste åren står att läsa hur han smetat sin saliv på en elevs kind, fotograferat elever, satt sig gränsle över en elev så att hans kön var nära elevens ansikte och rört vid elevers rumpa och bröst. Totalt blev läraren utköpt för drygt två miljoner kronor¹.

Den första rektorn som fick idrottsläraren uppsagd beklagar att andra skolor inte har bett honom om referenser. ”Under åren efter detta blev jag uppringd en enda gång för referenstagning och det tycker jag är olyckligt och oerhört beklämmande – att man inte är mer noggrann i rekryteringen” säger han tio år senare. Kan mekanismerna i fallet om idrottsläraren kännas igen från sammanhang utanför skolan?

Kyrkans tystnadskultur är skyddad

I oktober 2021 rapporterar medier återigen om nya avslöjanden av katolska präster som har förgripit sig på barn i Frankrike. En rapport från den oberoende kommissionen Ciase visar på en hisnande omfattning – 3000 präster och 200 000 utsatta². Avslöjandet är ett i raden om den katolska kyrkan. Störst uppmärksamhet väckte förmodligen Boston Globes avslöjande år 2002 om hur kyrkan vetat om och mörkat hur hundratals barn utsatts för övergrepp av flera präster bara i Bostonområdet och som senare kom att skildras i den Oscarsbelönade filmen Spotlight. Det framstår som att vissa yrkesgrupper och sammanhang återkommer oftare än andra.

Det kan kanske låta abstrakt att hänvisa till kollektivt ansvar, men det är också lagstadgat.

I kommissionens rapport ser man hänvisningar till kanonisk rätt, den romersk-katolska kyrkans egen rättsordning³, som de katolska prästerna i dessa fall har kunnat gömma sig bakom. Denna kristna rättsordning har inom den kyrkliga sfären gett tystnadskulturen ett formellt skydd. Men inom andra sfärer, som skolan, scouterna eller idrottsverksamhet, är det just en kultur.

Mekanismerna återkommer i flera branscher

Problembeskrivningen att det är enskilda individer som ligger bakom övergreppen är, om än sann, en alltför bekväm förklaringsmodell. Detta eftersom den fokuserar på att identifiera och lyfta ut dessa enskilda förövare, snarare än att se till åtgärder som strukturellt kan förhindra övergreppen. Alltså identifiera strukturella problem, snarare än bara individerna som agerar problematiskt. Enkelt uttryckt – att införa ett kollektivt ansvar för att inte sexuella övergrepp ska kunna normaliseras⁴.

Det kan kanske låta abstrakt att hänvisa till kollektivt ansvar, men det är också lagstadgat. I skollagen står att läsa att en anställd på en skola eller förskola som får veta att barn eller elev har utsatts för kränkande behandling är skyldig att anmäla detta till rektor (SFS 2010:800, 6 kap. 10§). Rektorn ska i sin tur anmäla till huvudmannen, som i sin tur har utredningsskyldighet (SFS 2008:567, 2 kap. 7§).⁵

Tillfället gör kanske tjuven

Kanske bör man inte fokusera på huruvida skolan, idrotten, kyrkan eller scoutrörelsen lockar potentiella förövare, utan i stället se det som att ”tillfället gör tjuven”. Av alla de sexuella övergrepp mot barn som leder till åtal begås 70 procent av vuxna män. Långt ifrån alla av dessa diagnosticeras med pedofili. De utmärkande drag som dessa män har gemensamt är svåra att utkristallisera och forskare beskriver det som ett ”komplext beteende som orsakas av många samtidigt förekommande och interagerande risk- och skyddsfaktorer”. Omkring hälften av förövarna säger i efterhand att de hade upptäckt problematiska sexuella beteenden redan i barndomen eller tonåren. Vanligt är också att personer som begår övergrepp själva har blivit utsatta som barn.⁶

Det framstår ändå som att skolorna har en egen rättsordning…

Hur undviker man att ge tjuven ett tillfälle? I skolan, och säkert i många andra sammanhang, verkar det handla om normalitet och identifikation av förövare på samma gång. I historien om idrottsläraren har man blundat för båda. SVT Halland har rapporterat om att referenser har tagits av andra rektorer när läraren sökt nya jobb, men att det inte hindrat honom från att få anställning. Idrottsläraren ska själv, i mer än en arbetsintervju, ha varit ärlig om de anklagelser som fått honom utköpt från tidigare arbetsplatser, men det har alltså inte heller hindrat skolorna från att anställa honom.⁷

I rapporten om de franska prästerna har intervjuer visat på återkommande tendenser hos förövarna. Tendenser där de ständigt försöker spela ned sina brott eller förnekar dem. Ovanligare är att erkänna sig skyldig. Idrottsläraren hävdar i förhör att anledningen till att han kommit över barnpornografi var att han var nyfiken på vad det egentligen var han av elever blivit anklagad för. De påstådda sexuella trakasserierna förnekar han.

Förövarnas status i fikarummet

Till skillnad från den generella förövaren, som beskrivs som en enstöring och socialt inkompetent, är både idrottsläraren och prästerna upphöjda genom sina sociala och professionella kompetenser eller teologiska roller. Det är först när idrottsläraren menar att han mår väldigt dåligt av anklagelserna på skolorna som han vänder sig till barnpornografi. Dittills hade han ett professionellt alibi att befinna sig runt barn, precis som katolska präster.

Skolorna har en skyldighet att anmäla och utreda om lärare kan ha betett sig olämpligt, eller till och med olagligt. Det framstår ändå som att skolorna har en egen rättsordning, där man inte agerar på de fel som har begåtts. En ny arbetsgivare kan välja att ha överseende eller acceptera en lärares historik. Både den första rektorns upplevelser av motstånd och den andre som inte vill medverka vittnar om hur lärarens upphöjda ställning på skolan ökar motståndet eller höjer kraven för att anklagelserna ska tas på allvar. Inte olikt en prästs upphöjda ställning, i vissa länder. En annan förklaringsmodell skulle vara att lärarbristen ibland trumfar elevers otrygghet. Tjuven har, hur som helst, återigen givits tillfälle och således fått skolans outtalade motsvarighet till syndernas förlåtelse – ända tills en dom om barnpornografibrott faller.

Lisa heter egentligen något annat.