Så avvecklas demokrati

Med start vid nejlikerevolutionen i Portugal 1974 och efter en kraftig acceleration efter kalla krigets slut 1989, genomgick världen vad som ofta kallas en tredje våg av demokratisering. Inte minst såg vi tydliga landvinningar gällande demokratiska principer i regioner som Afrika och Sydostasien, där många analytiker tidigare hållit en sådan utveckling för osannolik. Det innebar inte bara färre autokratier utan även att autokratier i många fall bytte skepnad.

Stängda autokratier som blir mjukare

Världen har demokratiserats i vågor – den första före första världskriget, den andra efter andra världskriget och den tredje efter 1974. Före den tredje vågen av demokrati var den klara merparten av alla autokratier vad vi kallar stängda autokratier – länder som dagens Saudiarabien, Nordkorea eller Eritrea.

Men politisk liberalisering ledde inte alltid till det vi kallar demokrati. Världen fick i stället ett ökande antal regimer som vi kallar elektorala autokratier, vilka kännetecknas av en blandning demokratiska och auktoritära egenskaper: flerpartival och rösträtt kombineras med manipulation, hot och repression.

Vid utgången av 2020 finner vi i stället att endast 16 länder är i en demokratiseringsfas medan hela 25 är inne i en autokratiseringsprocess.

Med andra ord skedde under den tredje vågen av demokratisering två parallella trender; fler länder blev demokratier, och de som fortsatte vara autokratier instiftade i flera fall ett antal grundläggande demokratiska institutioner, inte minst flerpartival. De blev något mjukare.

På senare år har emellertid den omvända utvecklingen fått fäste. Vi ser idag en våg av autokratisering, det vill säga länder som monterar ned demokratiska institutioner och rättigheter. I slutet av 1990-talet var det 72 länder som befann sig i en demokratiseringsprocess, medan bara ett fåtal autokratiserades. Vid utgången av 2020 finner vi i stället att endast 16 länder är i en demokratiseringsfas medan hela 25 är inne i en autokratiseringsprocess.

Denna utveckling blir än mer dramatisk när vi beaktar hur många människor som drabbas. Räknar man medeltal baserat bara på antalet länder väger Seychellerna med sina dryga 90 000 invånare lika tungt som Indien med sina nästan 1,4 miljarder. Eftersom demokrati är folkstyre spelar det rimligen roll hur många människor som drabbas av autokratisering och lever under autokrati.

Om vi viktar dagens utveckling mot befolkningsmängd ser vi att 2020 lever 34 procent av världens befolkning i autokratiserande länder, medan endast 4 procent lever i demokratiserande länder.

Landvinningar utraderade

Den nya vågen av autokratisering har också lett till att 68 procent av världens befolkning 2020 lever i någon typ av autokrati. Det innebär att graden av demokrati som åtnjuts för den genomsnittlige världsmedborgaren är nere på nivåer vi senast såg runt 1989. Krasst uttryckt är de landvinningar i demokratisering som gjordes efter kalla krigets slut därmed utraderade.

I Europa har vi Ungern som V-Dem institutet vid Göteborgs universitet sedan 2019 klassar som en elektoral autokrati, och därmed också EU:s första icke-demokrati. Polen har följt samma bana och är det land som autokratiserats mest i hela världen det senaste decenniet, från en liberal demokrati till en mycket knapphändig elektoral demokrati.

Världen har förlorat sin folkrikaste demokrati.

Fortsätter utvecklingen i Polen på den inslagna vägen dröjer det inte länge innan EU får sin andra icke-demokratiska medlemsstat. Utanför Europa ser vi hur USA genomgått en betydande autokratisering under Donald Trumps presidentskap liksom Brasilien under ledning av president Jair Bolsonaro. Bägge har också förlorat sin status som liberal demokrati.

Processen har gått längre i Turkiet där president Recep Tayyip Erdogan lett en långtgående autokratiseringsprocess och landet blev en elektoral autokrati redan 2013. Indien med sina nära 1,4 miljarder invånare har också sett en betydande och under de senaste åren accelererande autokratiseringsprocess under premiärminister Narendra Modi. Sedan 2020 klassar V-Dem institutet också Indien som en elektoral autokrati till följd av detta. Världen har därmed förlorat sin folkrikaste demokrati.

Autokratiseringen har dessutom bytt skepnad över tid. Vi har kunnat visa att tidigare vanligt förekommande metoder som statskupper blir allt mer sällsynta. Kuppen i Myanmar tidigare i år är således ett undantag.

Numer tenderar autokratisering i stället att följa en mer gradvis utveckling vilken grovt kan beskrivas så här: Den inleds av att en politiker och ett visst parti vinner ett förhållandevis demokratiskt val och utnyttjar sedan regeringsmakten för att attackera och trakassera medier, civilsamhälle och oppositionen, samt aktivt pådriva polarisering bland annat genom att sprida desinformation.

Demokratins kärna

Först när man lyckats komma ganska långt i dessa delar angriper den autokratiserande ledaren och dennes parti demokratins kärna – fria och rättvisa val. Om detta också lyckas har man nått punkten för en elektoral autokrati där flerpartival hålls, men det ledande politiska skiktet använder sin makt för att manipulera val och undergräva all opposition. Ovan nämnda länder som Polen, Ungern, Indien och Turkiet är tydliga exempel på detta.

Det som gör den nuvarande trenden än mer oroande är hur framgångsrika dessa ledare och partier tenderar att vara. Forskning på V-Dem-institutet visar att 80 procent av världens alla autokratiseringsprocesser sedan år 1900 har resulterat i att demokratin upplösts och ersatts med någon typ av autokrati. De länder med pågående autokratiseringsprocesser som fortsatt är demokratier, såsom Polen eller Brasilien, lider därmed stor risk att övergå till autokrati under kommande år.

Att demokratin minskar i världen är illa nog i sig. Men denna utbredda autokratisering kommer inte bara leda till att färre människor får ta del av de fri- och rättigheter som demokrati erbjuder. V-Dem Institutets Case for Democracy har samlat resultat från ledande forskning som visar att demokrati har betydande positiva effekter på andra områden. Demokratisering leder exempelvis till ökad ekonomisk tillväxt, mer pengar tillägnat välfärd, bättre hälsa, fler insatser för att hindra klimatförändringar, högre nivåer av jämställdhet, och mindre krig och våldsam konflikt.

Det finns således skäl att tro att en allt mindre demokratisk värld kommer att ha den motsatta effekten.