Anders Holmberg gjorde till sin uppgift att reda ut hur det kommer sig att en politiker, som 2008 ansett samma förslag vara ”en magnet för främlingsfientliga väljare”, nu med övertygelse argumenterar för att det är ett nyttigt och rimligt förslag.
I debatten om språkkrav förekommer två typer av argument: de funktionella och de symboliska.
När jag lyssnar på Morgan Johanssons argumentation påminns jag om en fundamental distinktion mellan argument som jag upptäckte under arbetet med en rapport om just språkkrav (Krävande krav. Vad ska språkkrav vara bra för? Timbro, 2020). I debatten om språkkrav förekommer två typer av argument: de funktionella och de symboliska.
När det gäller de funktionella argumenten har politiker, framför allt från Liberalerna, framhållit att språkkrav skulle öka motivationen att lära sig andraspråket, vilket skulle leda till ett positivt utfall för integrationen. Det har tidigare kunnat konstateras att det inte finns något direkt stöd för detta i empirisk forskning.
Realpolitiska argument
Det finns emellertid också mer realpolitiskt förankrade funktionella argument, som att Sverige bör närma sig övriga europeiska länders lagstiftning, för att inte en oproportionerlig mängd asylsökande i jämförelse med andra länder ska söka sig till Sverige. Språkkrav blir, ur denna synvinkel, ett migrationsreglerande verktyg, vilket har föreslagits vara dess främsta funktion av den amerikanska statsvetaren Sara Wallace Goodman.
Morgan Johansson anför nu denna sista typ av funktionella argument som sitt första skäl till att han ändrat sig. Det andra skälet han presenterar är att det behövs bättre integration, och att denna skulle möjliggöras genom språkkrav. Han har nu dock lämnat Liberalernas retorik om motivation, utan talar enbart om att ett permanent uppehållstillstånd måste innebära både rättigheter och skyldigheter.
Att uppnå bättre integration är ett funktionellt argument, men att insistera på rättigheter och skyldigheter är snarare den andra typen av argument, ett symboliskt sådant, som handlar om vilka krav som är rimliga att ställa på permanent boende i landet. Slutsatsen får alltså bli att Morgan Johansson anser det rimligt att ställa krav på en grundläggande nivå i svenska, vilket han hoppas ska leda till utfallet bättre integration. För samhällets hållbarhet, verkar han mena.
År 2008 hade dock Morgan Johansson en annan syn på den symboliska dimensionen av språkkrav. Han menade då att dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt ”inte var så noga med de grundläggande värderingarna”, när han ville införa språkkrav. Detta uttalande är signifikativt för denna period och för svensk debatt om språkkrav överlag. De kritiska röster som höjts mot förslaget har ofta handlat om de ideologiska dimensionerna sammankopplade med reformen; språkkrav har ansetts vara diskriminerande, i strid med mänskliga rättigheter och till och med rasistiskt.
Inom språkforskningen har denna ideologiska ståndpunkt varit dominerande, då språkkrav ansetts vila på en assimilationistisk grund, vilken i princip enhälligt har förkastats av språkforskarna. Några andra normativa ståndpunkter har inte dryftats, även om de diskuteras inom exempelvis den republikanska medborgarskapsmodellen.
Funktionella argument
Man kan alltså se att Morgan Johansson rört sig från att anföra enbart symboliska argument 2008, till att idag, 2021, förlita sig mer på funktionella argument, men att han även ändrat inriktning när det gäller symbolvärdet av språkkrav.
Morgan Johansson tillstår vidare under intervjun att Liberalerna gjorde rätt i att föra upp språkfrågan på bordet 2002 – han inser nu hur viktigt språket är för integrationen. Så det var alltså något han inte insåg 2008? Vilka rådgivare har Morgan Johansson haft? Och andra politiker med liknande inställning?
Språkkrav har ansetts vara diskriminerande, i strid med mänskliga rättigheter och till och med rasistiskt.
För den politiker som anser att ett gemensamt språk är en viktig komponent för ett hållbart samhälle, hade det varit betydligt klokare och mer effektivt att ha en mer reglerad migrationspolitik, än att införa språkkrav. Det hade möjliggjort för dem som kommit hit att interagera tillräckligt mycket med majoritetssamhället för att lära sig svenska och uppnå de språkliga nivåer som krävs för att fungera både i arbetslivet och socialt. Huruvida ett språkkrav som innebär avklarad nybörjarnivå i svenska, kommer att ha någon effekt på ekonomisk eller social integration i Sverige 2021 är, om jag ska uttrycka mig försiktigt, en empirisk fråga. Däremot kommer det förmodligen att göra Sverige något mindre attraktivt som mottagarland för migranter.
Därmed får man nog betrakta språkkrav, idag, i Sverige mest som en lösning för ett samhälle där alla kan konstatera att integrationen (i alla dess dimensioner) misslyckats kapitalt.