“Det tog mig många år att förstå vad texten i Luka av Suzanne Vega handlade om. Kvinnan på andra våningen som blir slagen av sin man. Som vädjar till grannarna att låtsas som ingenting. De ska inte veta.”
Jag stannar. Och häpnar. Det där är ju fel! Sedan den där dagen flashar alltid samma tanke förbi i huvudet när Carina Bergfeldt dyker upp. “Hon som byggde sitt sommarprogram på en förutfattad mening.”
Knepigt att vara opartisk mot dem som tycker rätt
Jag ser henne i flödena nu. Afghanistaninsamlingen förstås. Men också instagrammandet från en middag hos den kända feministiska journalisten och författaren Katarina Wennstam, “en mycket nära och kär vän”, placerad mellan Mona Sahlin och Annie Lööf, samtalande med en Unizon-kvinna, före detta Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund – de som kallar sig landets största folkrörelse mot mäns våld mot kvinnor. Det kan ju inte vara förbjudet att umgås med, som Bergfeldt uttrycker det “inspirerande och coola” kvinnor1 bara för att man är journalist, även om åtskilliga är sådana som journalister på public service har i uppgift att granska.
Det är knepigt att vara opartisk när det finns så mycket man vill förändra, när problemet och lösningen är så uppenbar.
Jag gick tillbaka och lyssnade och inser plötsligt varför sommarpratet för mig blivit oskiljbart från Bergfeldt.2
Har du bara en hammare ser alla problem ut som en spik
Vi har att göra med den där störande principen som framförts av tänkare inom vetenskapsfilosofin. Det exakta ursprunget verkar okänt.
”Give a small boy a hammer and he will find that everything he encounters needs pounding.” (Abraham Kaplan)
“It is tempting, if the only tool you have is a hammer, to treat everything as if it were a nail.” (Abraham H. Maslow)
Hammaren i Bergfeldts hand är patriarkatet. En värld där äldre män är besatta av att trycka ned och förhindra yngre kvinnors framgång.
Bergfeldt berättar också att hon blev anställd som en av 500 sökande till Aftonbladet – hur det nu gick till, unga kvinnor skulle ju hindras till varje pris.
De där äldre männen säger under hela livet barbariska saker till henne. Att hon har en “vidrig personlighet”. En äldre manlig redaktör på lokaltidningen skickar magiskt nog ut henne på ett knäck helt själv med ett block, en penna och en kamera i handen – fast hon bara är 13 år och aldrig har skrivit en artikel i hela sitt liv. Hon får dock snabbt veta att “Det var den sämsta skiten jag läst!”.
På Aftonbladet vädjar Bergfeldt om att få åka till Haiti efter jordbävningen: “Du är ingen penna, vi kommer inte att satsa på dig!”, säger den manlige chefen. Hon skickas dock till Norge sommaren 2011 när regeringskvarteren sprängdes och dramat på Utøya utspelades. Av fel skäl: alla andra var semestervikarier så vad skulle de göra?
Men hallå! Bergfeldt berättar också att hon blev anställd som en av 500 sökande till Aftonbladet – hur det nu gick till, unga kvinnor skulle ju hindras till varje pris. Hon fick Stora Journalistpriset, den första på Aftonbladet någonsin som blivit Årets berättare. Hon blev headhuntad till jobbet som SVT:s korrespondent i Washington av en äldre kvinnlig chef, framför 200 hoppfulla sökande. Hon som inte ens sökt jobbet och aldrig hållit på med tv! Hurra, äntligen blev saker som de skulle vara!
Verklighetens Luka var en pojke
Tillbaks till Luka av Suzanne Vega. Låten blev en otippad hit 1987. Jag hade precis anlänt som doktorandstudent till Columbia University i New York och blev snart upplyst om att stjärnskottet nyligen gått på just Columbia. Luka var alltså en pojke i hennes byggnad på Manhattan. Han fick stå modell för protagonisten i en hjärtskärande låt, pojken på andra våningen. Låten grep oss!
“If you hear something late at night
Some kind of trouble, some kind of fight
Just don’t ask me what it was”
I varje artikel nämndes att Suzanne Vega gjort en låt om barnmisshandel, ett ämne hon brann för, en aktivist. Den officiella videon har en pojke i sig förstås.
Det som gör brottet barnmisshandel speciellt är att andelen kvinnor som är misstänkta för det är relativ hög jämfört med andra brott. Närmare 40 % av de misstänkta för misshandel mot barn 0–6 år var kvinnor år 2019, enligt Brottsförebyggande rådet (Brå). Detta gäller särskilt vid misshandel mot flickor. Majoriteten av offren är dock pojkar, likt Luka i sången. Av de anmälda misshandelsbrotten mot barn i åldern 0–6 år var 57 % mot pojkar.
Förövarna straffas ytterst sällan. Lagföringsprocenten är endast 5 % för misshandel mot barn 0–6 år och 10 % för åldrarna 7–14 år. Mörkertalet är stort, enligt Brå. De 24 700 anmälda fallen av barnmisshandel under 2020 var bara toppen på isberget.3
Förutfattade meningar gör att Bergfeldt missar problem
Jag inser att Carina Bergfeldt bara var åtta år gammal när låten Luka slog igenom, att hennes styvmamma ska ha slagits sönder och samman av hennes pappa. Och att man idag kan frestas att koppla låten till misshandlade kvinnor, ett stort problem. Men för mig blev hennes egen felaktiga tolkning beviset på att den som har en hammare bara ser de spikar som ska drivas in och helt ignorerar skruvarna som behöver ett annat verktyg.
Har en bara de patriarkala glasögonen på sig verkar en inte kunna se de problem som kan finnas för personer av hankön. Sådana glasögon är inte givande för en viktig samhällelig diskussion om relationer mellan könen.
Noter
1, Se https://www.expressen.se/noje/maktkvinnornas-fest–inspirerande-och-coola/
2, Programmet går att lyssna på här: https://sverigesradio.se/avsnitt/1319497
3, Se https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/barnmisshandel.html