Hundra år av vanvård är nog

Systematiska missförhållanden

Enligt Barnombudsmannen fortgår alltjämt den svenska statens vanvård av tvångsomhändertagna barn och unga och Vanvårdsutredningen ledde inte till några reella förändringar.⁴ En granskning från Ekot 2009⁵ avslöjade att isolering fortfarande användes i rent bestraffningssyfte och Kaliber avslöjade året därpå⁶ att tjejer fått kläder och underkläder våldsamt avdragna av manlig personal i samband med isoleringar.

Ungefär 1 000 ungdomar per år vårdas på SiS varav drygt 300 är tjejer. Det finns några centrala skillnader mellan flickorna och pojkarna. Killarna (75 procent) placeras främst på grund av att de är brottsaktiva, medan 63 procent av tjejerna i stället placeras för eget missbruk eller det som kallas ”övriga orsaker”⁷ (till exempel självskadebeteende eller att de befunnit sig i olämpliga miljöer). Att relativt få tjejer har begått brott och att de i högre utsträckning än killarna kämpar med svår psykisk ohälsa⁸ gör det svårt att tala om SiS-ungdomarna som en gemensam grupp. I denna artikel har jag därför valt att fokusera på tjejerna.

Under 2010-talet är Jasmine Bergström en av de ungdomar som avslutar sitt liv på ett SiS-hem. Hon blev 13 år.⁹ Sin sista tid i livet tillbringade hon instängd i ett isoleringsrum med en anslutande rastbur.   2018 intervjuade Aftonbladet¹⁰ fem tjejer som nyss vårdats på SiS-hem och alla berättar de om våldsam personal.⁹ ”Jag har fått mitt huvud dunkat in i väggen” berättade Vendela Darabi, som var 13 år när hon placerades på SiS. Amanda Karhunen blev en gång nedlagd av personal på ett så våldsamt sätt att hon fick sprickor i revbenen. Josefine Larsson säger att de kunde bli upptryckta mot väggen bara för att de höjde rösten mot personalen. Bland de verbala kränkningar som personalen utsatt dem för fanns ”snorunge”, ”hora”, ”dum i huvudet”, ”att jag aldrig kommer bli något, att jag är misslyckad”. Om nakenvisitationer berättade Josefine att hon ombads hoppa runt i en ring naken. Hon säger sig även ha blivit erbjuden att köpa narkotika av personal som krävt betalt i sexuella tjänster. Fyra av tjejerna berättar att det förekommit sexuella relationer mellan tjejer och personal på avdelningarna.

Farliga nedläggningar

Den ideella organisationen Skyddsvärnet bekräftade nyligen bilden¹¹ av att det finns SiS-personal som sexuellt trakasserar och förgriper sig på ungdomar. I Barnombudsmannens årsrapporter från 2010, 2011, och 2019 finner vi vittnesmål om kollektiva bestraffningar, godtyckliga regler, övervåld, samt oberättigade och våldsamma nedläggningar. Nedläggningarna avser vanligen ett särskilt polisgrepp, där armen vrids upp bakom personens rygg på ett smärtsamt sätt varpå denne tvingas ned på mage och ett knä trycks in i ryggen mellan skulderbladen för att hålla personen nere. Greppet är starkt kritiserat eftersom det finns risk för kvävning. Inom Kriminalvården är det helt förbjudet att använda och inom svensk polisutbildning genomförs sedan cirka 25 år en mycket noggrann utbildning rörande de stora riskerna med greppet.¹² Samma grepp har orsakat ett antal uppmärksammade dödsfall. I Sverige har minst två personer avlidit till följd av greppet,¹³ och i USA orsakade ett liknande grepp nyligen George Floyds död och gav näring åt den internationella rörelsen Black Lives Matter. I Frankrike förbjöds poliser förra året att använda det greppet.¹⁴

Då rusade flera manliga behandlingsassistenter fram […] släpade mig sprattlandes bort till mitt rum där jag vräktes ned på mage på golvet och fick ett knä intryckt i ryggen.

Själv blev jag som 14-åring nedlagd på detta sätt på SiS, bland annat i samband med att jag hade fått tillåtelse att kort tala med min pappa, som ringde utanför telefontiden. Det visade sig att han var ledsen och hade självmordstankar. Samtalstiden tog snabbt slut, och behandlingsassistenten gestikulerade irriterat åt mig att avbryta samtalet. Till slut skrek jag åt honom att min pappa håller på att ta livet av sig. Då rusade flera manliga behandlingsassistenter fram, bände loss luren ur mina händer, körde upp armen bakom min rygg, slängde ner mig på golvet och släpade mig sprattlandes bort till mitt rum där jag vräktes ned på mage på golvet och fick ett knä intryckt i ryggen.

I juni 2021 rapporterade Sveriges Radio att samma farliga grepp hade använts vid ett SiS-hem i Mellerud och att Inspektionen för vård och omsorg (IVO), de som har ansvaret för att kontrollera att allt går rätt till, under sju års tid nonchalerat upprepade anmälningar om övergrepp och kränkningar vid hemmet.¹⁵

”Vi följer utvecklingen”

Barnrättsbyrån, Bris, Ecpat, Maskrosbarn, Rädda Barnen och Unicef Sverige skrev tidigare i år ett öppet brev¹⁶ till socialminister Lena Hallengren där de krävde omedelbara åtgärder mot vanvården på SiS: ”Uppgifterna om missförhållanden på olika SiS-hem är tyvärr inte en nyhet för många av Sveriges barnrättsorganisationer. […] Vi hör barns vittnesmål genom media år efter år. Vittnesmål om att detta inte är en enstaka incident eller kopplat till ett enskilt SiS-hem, utan att detta ter sig vara systematiskt inom SiS.”

Men vem kan frånta staten vårdnaden när den brister som vårdnadshavare?

Om föräldrar själva hade behandlat sina ungdomar på samma sätt som SiS skulle föräldrarna ha förlorat vårdnaden. Men vem kan frånta staten vårdnaden när den brister som vårdnadshavare?

Riksdagens socialutskott krävde under våren 2021 att bristerna på SiS måste åtgärdas och att ”målet bör vara att användning av tvångsmedel ska upphöra”. Under sommaren kom regeringens svar (Skr 2020/21:215) där man menar att de åtgärder som hittills vidtagits och initierats ”kommer att få positiva effekter för vården av ungdomar på SiS”.  I ett avslutande stycke står följande att läsa:

 ”Det har framkommit vittnesmål om att barn och unga, både flickor och pojkar, som befinner sig på statliga ungdomshem har utsatts för sexuella övergrepp och trakasserier. Även Inspektionen för vård och omsorg (IVO) lyfter […] att anmälningar gjorts om sexuella och andra övergrepp. Bland de som har utfört övergreppen finns andra ungdomar, verksamhetens personal och andra personer som varit i kontakt med ett familjehem. Regeringen följer utvecklingen även när det gäller dessa missförhållanden.”

Regeringen följer utvecklingen. Jag undrar om samma formuleringar går att finna i socialtjänsternas utredningar av barns hemförhållanden? ”Det har framkommit att barnen utsatts för sexuella övergrepp och trakasserier av föräldrarna. Barnen bor fortsatt kvar i föräldrahemmet. Socialtjänsten följer utvecklingen.”

Forskning om vanvård?

SiS-hemmen har sin bakgrund i de uppfostringsanstalter som upprättades i mitten av 1800-talet med syfte att komma till rätta med barn och unga från de lägre samhällsklasserna som ansågs ha beteendeproblem. Än idag är det främst barn från resurssvaga familjer som vårdas på institutionerna.¹⁷ Vid 25 års ålder är det få av oss som har vårdats på SiS som har en utbildning utöver grundskola. Många kämpar med svår psykisk ohälsa, dålig ekonomi, missbruk och kriminalitet. Många av tjejerna har blivit mammor redan som tonåringar, och alltför många kommer inte att uppleva sin 25-årsdag.¹⁸ Vi är få som blir vuxna med en livssituation som ger oss ork och trovärdighet nog att berätta om det vi varit med om. Att våra berättelser ignoreras brukar förklaras på två sätt: (1) missförhållandena är inte systematiska; det handlar om enstaka fall, och (2) det finns inga alternativ för dessa svårt utagerande ungdomar.

Forskning som besvarar hur utbredd vanvården är och vilka alternativ som fungerar bättre än SiS […] bör också ligga i alla inblandades intresse.

Detta får mig att undra vad statligt finansierade SiS-forskare sysslat med under de senaste decennierna.  Hur kommer det sig att det än idag inte finns forskningsstudier som faktiskt tagit reda på hur utbredd vanvården är på SiS-hem? Och med tanke på hur kritiska många forskare faktiskt är mot hur tjejerna behandlas  är avsaknaden av effektstudier,¹⁹ där resultatet av andra boendeformer jämförs med SiS-hem, uppseendeväckande. I stället månar man om små kvalitativa studier där bara ett fåtal individer ingår. Forskning som besvarar hur utbredd vanvården är och vilka alternativ som fungerar bättre än SiS skulle inte bara ha ett bättre brukarperspektiv utan bör också ligga i alla inblandades intresse. Vidare behöver vi satsa mycket mer på familjehem, eftersom vi vet att behandlingsfamiljer faktiskt ger bättre resultat än SiS-hem. Trots detta får bara 30–40 ungdomar per år en behandlingsfamilj i stället för att placeras på SiS, där över 1 000 ungdomar hamnar varje år.²⁰ Det är djupt tragiskt.

De alternativ som i dag finns till SiS är de icke-statliga ungdomshemmen för vård och boende (HVB-hem) och andra privata eller kommunala behandlingshem, barn- och ungdomspsykiatrin samt kriminalvården. Dessa varierade och fullgoda alternativ existerar redan, och SiS skulle således kunna avvecklas. Av allt att döma bör statens fokus, utöver kriminalvård, begränsas till gedigen objektiv tillsyn och kontroll av de institutioner som bedriver barn- och ungdomsvård. 100 år av vanvård²¹ måste leda oss till slutsatsen att staten har förbrukat sitt förtroende som vårdnadshavare.